Zäta

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Trasen

VardagsnäraPosted by Zäta Wed, June 17, 2015 12:19

Jag är just i färd med att göra ett riktigt fett, saftigt avslöjande. Något som förmodligen kommer förändra din bild av mig för all framtid. Något som omkullkastar allt du trott dig veta och vetat att du tror.

Håll i dig, här kommer det:
Jag använder snuttefilt när jag sover!

Jag minns inte riktigt när det började. Kanske var det i den där vevan för många år sedan när jag sov lite dåligt.

När jag skulle till att somna fladdrade en fjäril i min bröstkorg och gjorde mig orolig. En natt vaknade jag med panikångest. Åtminstone förklarade läkaren på vårdcentralen att det var en helt vanlig panikångestattack jag drabbats av, även om han aldrig hört talas om någon som vaknat av en utvecklad attack. Hjärtat slog med maxpuls, det var svårt att andas, kroppen domnade bort och värst av allt – jag var helt övertygad om att jag höll på att dö. Märkligt nog tog ändå en sund del av mitt medvetande över och förklarade för mig att det jag så starkt upplevde, inte var logiskt eller på riktigt. Jag väckte Förundersökningsledaren och förklarade att jag höll på att dö, men att det nog inte var så farligt, och lovade ringa efter ambulans om det blev värre. Jag måste låtit övertygande för han somnade om.
Efter den första attacken, och besöket om fjärilen på vårdcentralen, fick jag två nya attacker, med flera månader, kanske till och med år emellan.

Jag måste förklara att mitt minne är välsignat selektivt. Jag tycks inte tycka att det förflutna är tillräckligt viktigt för att fästa någon större vikt vid. Likadant med framtiden. Normalt sett oroar jag mig inte i onödan. Ibland inte i nödan heller. Jag vet inte om det är så smart alla gånger, men det är i alla fall bekvämt!
Därför minns jag inte hur lång tid det gick mellan de nattliga besöken av Herr Panikångest. Inte heller när jag kom på idén med snuttefilten, eller ”trasen” som är den allmänna benämningen i familjen Z. Det var förmodligen den där sunda delen av mitt medvetande som jobbade vidare i det tysta och till sist kom ihåg något jag läst och gjort.
Man ger en gosetrasa med kvardröjande doft från någon av föräldrarna (till exempel en t-shirt man sovit i) till sitt barn, för att han eller hon ska känna sig trygg och våga sova själv. Vi har provat med gott resultat på båda våra barn.

Efter lite klarsynt tänkande kom jag fram till att jag sovit som bäst när jag haft barnen bredvid mig i sängen. Då har jag koll och vet att de mår bra och då kan jag sova gott. Alltså borde en snuttefilt som luktar Guldgossen eller lilla Svalan fungera som trygghetshöjare för mig.
Jag valde en urväxt poliströja som Guldgossen haft, smög ner den under lilla Svalans täcke över en natt och var nyfiken på om mitt undermedvetna skulle lyckas konkurrera ut mitt medvetna tillräckligt mycket för att jag skulle kunna somna och sova gott med den nya trasen i handen.

Måhända hör jag till de mer lättlurades skara.
Måhända var mina sömnproblem ändå över.
Men kanske, kanske, så har jag faktiskt kommit på något riktigt smart.

Jag skulle ljuga om jag påstår att jag alltid sover gott. Men det vore en lika stor lögn att hävda att jag utan problem skulle kunna slopa poliströjan som jag fortfarande gärna håller i handen när jag ska somna.



  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.