Zäta

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Midsommarpotatis

Blommor och bladerPosted by Zäta Mon, February 23, 2015 17:02

Förra året odlade jag ingen potatis. Det var en miss. Egen färskpotatis är ju bara så gott!
Visserligen ligger det en hel del jobb bakom och det är nog egentligen minst lika billigt att köpa färskpotatis i affären (Coop brukar till exempel sälja för 1 öre/kilo som en lockvara vid midsommar). Men ändå. Egenodlat är helt enkelt bäst.

Jag är ingen van potatisodlare. Där vi bor nu har jag bara haft potatis en enda säsong. Då fick jag utsäde av vår snälle odlargranne och satte knölarna i en lång limpa av jord som blivit över när vi grävde ut för altan. Jag täckte med gräs och skulle förmodligen fått en ganska bra skörd om inte blasten drabbats av bladmögel som snabbt gick på potatisen som brunröta.
När jag skulle skörda drabbades jag – av svartmyror.
Jag har länge levt i lycklig okunskap om svartmyrornas förmåga till självförsvar. När jag var liten var det någon (förmodligen en lekiskamrat) som lärde mig att man kan fånga svartmyror och äta upp baken på dem. Det smakar lite syrligt och ganska gott. Nu var det visserligen nästan 40 år sedan jag senast provade men det är i alla fall så jag minns det. Syrligt… och gott…
Och jag har inget som helst minne av att jag någonsin blev biten av någon svartmyra. Det var skogens pissemyror och de hemska små rödmyrorna som bodde här och var i gräsmattan som stod för de smärtsamma betten.

När jag körde grepen i potatislimpan träffade jag mitt i ett svartmyrsbo. En triljard myror myllrade uppför grepskaftet. Medan jag fascinerad stirrade på den svarta massan började det plötsligt sticka och svida i stövlarna. Myruschlingarna hade inte bara tagit vägen uppför grepen utan även ner i stövelskaften och ansatte mig efter bästa förmåga.

I år ska jag odla potatis i hink. Jag har provat tidigare och vet att det kan gå riktigt bra, om man är noga med vattningen. Någon midsommarpotatis har jag dock inte lyckats få fram.
Men nu har jag läst på lite extra och kommit fram till att jag vill testa den allra tidigaste sorten – swift. Den ska nöja sig med sex veckor från plantering till skörd, och med lite förodling, ett uterum som kan värmas av solen, och med sand blandad i jorden, så kan jag kanske lyckas få egen färskpotatis till midsommar.

I helgen var jag med lilla Svalan på Lidens. Hon skulle köpa en inflyttningspresentsblomma till en kompis som renoverat sitt rum. Jag köpte på mig lagomstora små krukor till mitt miniväxthus och blev jätteglad när jag fick se att man redan tagit hem den första omgången sättpotatis. Det är nog egentligen alldeles för tidigt att börja förodla redan, men jag fortsätter att betrakta allt mitt trädgårderande som utslag av experimentlusta så jag kunde inte låta bli att köpa tre kilo swift för 89 kr. Jag har gömt dem i cykelkorgen i garaget tills jag samlat på mig tillräckligt många mjölkkartonger för att kunna börja grodda dem. Det vore ett elände om någon hungrig familjemedlem får för sig att mina dyrbara potatisar borde bli middag.

  • Comments(2)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Zäta Tue, February 24, 2015 22:21

Om man skulle ta och smaka på en myra i sommar och se om smakminnet överensstämmer med verkligheten?

Posted by Linda Mon, February 23, 2015 18:46

Det är väl klart som korvspad att de gick till attack när deras gamla fiende rövbitaren satte en grep i deras bo ;) Hjälpes, jag kommer aldrig att kunna titta på en myra igen utan att tänka på rövbitare ;)

Kram

//Linda