Zäta

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Skunk

VardagsnäraPosted by Zäta Thu, July 03, 2008 13:36

På lunchen gjorde jag något jag förhoppningsvis aldrig gjort tidigare, och aldrig kommer göra igen.

Jag var inne på apoteket för att hämta ut allergimediciner till Guldgossen. 500 kr gick det på, så nu är han ännu mer Guldgosse!
Eftersom det var ganska lång kö satte jag mig på en stol och väntade. Rakt framför mig stod en man med yvigt ovårdat vitt skägg och matchande hår. Han hade på tok för mycket kläder på sig i värmen och han illblegade på mig med ett galet leende som inte såg annat än illavarslande ut. Han verkade ha stått där en stund men strax efter att jag satt mig så satte han sig bredvid och började mumla någonting om ”vackra flickor”. Allt detta hade jag kunnat stå ut med. Apoteket var inte direkt tomt på folk. En bit bort stod bland annat en högrest karl med en riktigt välutvecklad näsknäckarpanna. Han hade säkert ryckt in om det behövts.

Grejjen var att han stank nåt så kopiöst! Det luktade som om han bar runt på tio kilo ruttet kött under de där bylsiga kläderna. Det var en blandning av urin, avföring, svett, kräks och minst två odefinierbara komponenter till. Jag hade känt lukten så fort jag kom in på apoteket, men inte förrän mannen satte sig bredvid mej förstod jag var den kom från.

Jag reste mig sonika upp och gick iväg till ett annat hört av apoteket, så långt bort jag kunde komma.
Det är en mycket förnedrande handling anser jag. Att någon reser sig upp och går när man precis satt sig bredvid. Väldigt avståndstagande!
Men det kunde inte hjälpas. Jag stod inte ut med stanken mannen spred omkring sig. Kanske borde jag sagt till honom att han nog skulle hem och ta en dusch, men med det där galna leendet i ögonen kändes det inte helt motiverat.

Jag hoppas att jag aldrig någonsin gör så igen. Jag vågar inte hoppas på att slippa känna en sådan odör igen, för det finns allt för många övergivna människor i vårt samhälle som inte har kapacitet att ta hand om sig själva på alla plan, men jag hoppas att jag i så fall kan behärska mej och bemöta dem med den respekt de ändå är berättigade.

Alla människor är lika mycket värda, det bara är så!

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post522