Zäta

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Jul- och Nyårshelgerna

MatnyttigtPosted by Zäta Fri, January 01, 2016 13:29
Lika bra ni spänner fast er, eller tar fram snålvattenshaklappen, alternativt vässar scrollfingrarna - beroende på vilken läggning ni har.
Det här kommer bli ett långt inlägg och det kommer mestadels handla om mat.

Jag har alltid lätt för att skapa mig en idealiserad bild av hur en kommande ledighet kommer arta sig. I mina tankar inför den stundande storhelgen fanns mycket umgänge med nära och kära och mycket tid till att teckna. Jag har sett framför mig hur jag sitter och ritar hela dagarna med en kopp te och en chokladpralin bredvid mig.

Lite har jag allt hunnit rita, men jag har bara blivit klar med en enda teckning än så länge, och nu är det bara två och en halv ledighetsdagar kvar och jag har redan planer för annat är tusch.

Det där med umgänge har det dock blivit mer av. Därav också betydligt mer matlagning och matförberedelser och alla som känner mig vet ju att jag tycker det är roligt att experimentera i köket, i alla fall när det finns gott om tid.

Lördagen före jul var Förundersökningsledaren och hämtade Italiensystern med familj vid flyget och redan dagen därpå fick övriga Zätafamiljen möjlighet att träffa dem hemma hos mina föräldrar. Efter söndagsgudstjänsten for vi dit och åt gott och hann umgås ett tag, men det har jag redan skrivit om i ett tidigare inlägg.

På måndagen jobbade jag men på tisdagen, medan Förundersökningsledaren gjorde årets sista arbetsdag, tog jag med mig lilla Svalan hem till mina föräldrar igen. Då åt vi en fantastiskt god älgköttfärssås till lunch och tillbringade sedan eftermiddagen med att förbereda julmat tillsammans. Falunsystern och hennes familj anslöt också och det blev precis sådär umgängligt och härligt som jag hade hoppats.

Mamma hade gjort ett jättefint jularrangemang på verandan med både röda äpplen, en lykta, tomtar, granris, kottar, domherrar och gulgranskulor.

Under eftermiddagen tog pappa med sig alla barn och vuxna ut i skogen på julgransjakt.
Vanligtvis brukar vi få gå en halvkilometer på en knagglig gärdesväg för att komma till julgransskogen men i år hade vi sådan fantastisk tur (!) att vi bara behövde gå några meter bakom ladugården, för att hitta en så här välväxt och vacker gran, mitt i tallskogen. Dessutom växte den utan rötter bland tallbarr och mossa och pappa behövde bara peta lite på den med sågen så följde den villigt med in i storarummet där barnen sedan hjälptes åt att klä den.

Innan lilla Svalan och jag åkte hem på tisdagskvällen fick vi våfflor till kvällsmat och Falunsysterns man plockade fram lite av det godis han hade gjort. Han hade två stora ICA-kassar med sig så någon godisbrist blev det sannerligen inte den här julen.

Mozartkulor, chokladbräck med lakrits och frystorkade jordgubbar, knäck med apelsin, chokladdoppade minimarchmallows...

På onsdagen träffades alla systrar med familjer, och mamma, på badhuset i Vara för det mytomspunna julbadet.
Badhuset i Vara är ganska nybyggt och var väldigt lagom. Lagom stort för småkusinerna, lagom varmt för frôslökiga vuxna och lagom spännande i den 80 meter långa vattenrutschkanan som Italiensystern lyckades locka med min mamma att åka. Och då kunde ju inte jag och Falunsystern vara sämre än att vi också tog var sin sittring och tjoade oss genom alla krökar och svängar till lika stor glädje för dem som stod nedanför och väntade som för oss skräckblandat förtjusta.

När alla kände sig julrena och var tillräckligt torra bakom öronen (blir jag det någonsin?) for somliga hem till väntande familjemedlemmar medan Falunsysterfamiljen och Zätafamiljen valde att luncha i Vara.
Vi hade fått tips om en bra thai men den var tyvärr stängd. I stället hamnade vi på en kombinerad pizzeria och restaurang som inte var i mysigaste laget men som inte knusslade med maten. Guldgossen och Falunmannen valde var sin "Big Bacon" - en pizza med både skinka, bacon och kebabkött. Guldgossen tonårsåt betydigt mer än sin giftasmorbror och blev mättare än han varit i hela sitt liv.
Falunsystern och jag hittade en pizza med både kräftrumpor, räkor, roccula och vitlök och blev väldigt nöjda. Och mätta.

Min mage kan vara lite småjobbig av sig ibland. Håller jag ordning på den med hjälp av fibrer sköter den sig rätt bra, men får jag för stora inkomster blir det också snabbt stora utgifter.
På vägen hem från Vara paltkomasomnade Gudgossen medan jag fick andra besvär. Akuta. Väldigt akuta. "Vägkanten får duga"-akuta.
Som tur var hann vi fram till affären i Järpås där ett par unga killar stod i kassan och vänligt och artigt visade mig till de bakre regionerna där jag fick sitta ett tag medan den värsta stormen drog över.
Sedan kunde jag fortsätta hemma och till slut var jag i skick som ny och for till affären för att handla mat inför juldagens planerade långbrunch.

Julaftonsfirandet började i Skälvums Missionshus där nästan hela Zätafamiljen medverkade i julbönen. Min mamma var mötesledare och höll ihop gudstjänsten förtjänstfullt. Lilla Svalan spelade tvärflöjt både tillsammans med äldste Italienkusinen i Jingelbells (han spelade piano) och tillsammans med Förundersökningsledaren i Nu tändas tusen juleljus (Förundersökningsledaren kompade på gitarr). Förundersökningsledaren spelade också när jag sjöng Mary did you know och så sjöng jag tillsammans med båda systrarna Jord och himmel fröjden er. Det var jätteroligt att sjunga tillsammans med både Italiensystern och Falunsystern. Att Italiensystern och jag skulle sjunga hade vi redan bestämt per Facebook innan jul, men det var en glad överraskning att Falunsystern helt frankt bestämde sig för att haka på när vi övade på tisdagen. Italiensystern spelade också gitarr och sjöng tillsammans med sina barn och Falunkorven och han var stolt bärare av Jesusbarnet när det var dags för den avslutande samlingen ute vid krubban.

Efter julbönen for vi vidare hem till mina föräldrar och åt julmat, tittade på Kalle, fikade saffranscheezecake som Falunsysterns man bakat, välkomnade tomten, delade julklappar och åt lite till (glass och bär har jag för mig att det var).


Julbordet var först och främst iordningställt av min mamma, men systrarna och Italienmannen bidrog också. Jag hade bara gjort Janssons frestelsen, men den blev i alla fall ovanligt lyckad med mycket smör och grädde. Andra favoriter som jag tog extra av var vol-au-vent (den här gjorde mamma med kräftstuvning), mammas goda älgköttbullar, Falunsysterns grönkålschips, mammas havrekex och fröknäcke, Italiensysterns chilikryddade brysselkål och till och med Italienmannens gravade lax slank ner. Sill i alla dess former, bruna böner och sådana där småläskiga korvar och skinkor överlät jag dock med varm hand till andra hugade spekulanter.


Här kommer tomten på besök med full säck.

Jag fick ett par varma, gosiga mjukistofflor av mina föräldrar. Jag har sovit i dem sedan julafton. Mina föräldrar är väldigt bra på värmande klappar. Andra år har jag fått en elektrisk värmefilt och en flanellpyjamas.
Av Förundersökningsledaren fick jag ett vitt fint fårskinn. Vi har goda vänner som håller sig med en liten skock får och det är fint att veta att fällen jag fick tillhört ett lyckligt får. Nu kommer jag bli lycklig när jag får sitta och värma stjärten kalla sjökvällar. Jag har faktiskt även lagt fårskinnet över benen under täcket en natt när jag frös för mycket för att kunna somna.
Av lilla Svalan fick jag suddigum jag önskat mig till mitt tecknande. Jag provade ett av dem redan på juldagen och de var av verkligt hög kvalitet.
Sista klappen fick jag av Guldgossen. Han hade lyckats luska ut att jag varken läst eller ägde boken "Analfabeten som kunde räkna" och jag blev jätteglad när jag fick den. Nu håller jag på att läsa ut Leif G.W. Perssons "En annan tid, ett annat liv" och skyndar mig så mycket jag kan för att få sätta tänderna, eller kanske snarare blicken, i min juklappsbok.

På juldagen var det min tur att bjuda in föräldrar, syskon och syskonfamiljer. Fjorton personer är vi när alla kan vara med och det är helt fantastiskt roligt att vi lyckades få till det två dar i rad.
Jag hade tänkt mig någon slags utdragen brunch a la hotellfrukost men vi hann inte äta allt jag planerat under den tid som stod till förfogande. I stället för att deppa över det tog jag ett moget beslut och strök helt sonika ost- och kexavdelningen till förmån för lite fika.

När gästerna kom vid tiotiden bjöd jag först på en ananas- och ingefärssmoothie. Det blev perfekt att servera i Ikeas ljuslyktor med lite kokosflingor på toppen.
Jag mixade en färsk ananas med två väl mogna bananer, cirka fyra centimeter färsk hackad ingefära, tre teskedar vaniljsocker och en liter vaniljyoghurt.

Sedan var det dags att ta för sig av yoghurt och flingor. Det fanns vanilj- och jordgubbsyoghurt, den fina bärblandningen som blivit över efter julafton hos föräldrarna, både köpt och hemmagjord müsli, cornflakes, honungspuffar, vårgårdaris, rågkuddar, solros- och linfrön, stora ekologiska kokosflingor, hassel- och cashewnötter, hallonsylt och marinerade apelsinfiléer.

De marinerade apelsinfiléerna hittade jag på när jag upptäckte att jag hade grenadin som var på väg att gå ut. Jag fileade fyra apelsiner och la dem i en blandning av grenadin och apelsinjuice, hackade ner lite lagom med färsk ingefära och lät det dra i två dygn. Innan det var dags att ställa fram skålen la jag på ett gäng granatäppelkärnor för ytterligare färg och för att få lite crunch.

Efter att ha grundad med lite laktos plockade jag fram smörgåsmaten. Jag hade bakat en Drömstadslimpa och lagt i frysen i god tid innan juldagen och nu hade den tinat fint, utan att bli torr. Från ugnen ställde jag fram en "nybakad" Dafgårds surdegslimpa och några baguetter och kompletterade med rostebröd, tunnbröd och tekakor. Som pålägg fanns förutom ost och smör även min tomatmamelad och lemoncurd och tre olika köpta marmelader. Dessutom tomatskivor, gurkskivor, paprikastavar, medwurst, kokt skinka och kalkon, avokadoskivor, brieost och leverpastej med majonnäs och smörgåsgurka.


Lemoncurd är inte särskilt svår att göra. Det tar bara tid.
Jag vispade ihop den på kvällen innan julafton och räknar med att den står sig några veckor i kylen, trots att receptet bara säger ett par dar.

Gästerna hann gå ut och gå en sväng innan det blev tid för den lite lunchigare delen av brunchen. Jag kokade mannagrynsgröt och serverade med sirap, socker och kanel, men struntade i att värma tuberna med köpt risgrynsgröt. Jag struntade också i både kokta ägg och äggröra. Däremot serverades stekt bacon, prinskorv och köttbullar.

Och så dagens utmaning - ägg Benedict.
När Förundersökningsledaren "överraskade" mig med en helg på Ystad Saltsjöbad så åt jag för första gången ägg Benedict till frukost. Det var jättegott och sådär lagom avancerat för att våga sig på att göra själv och ändå imponera ordentligt på gästerna. Redan i september hade jag alltså bestämt mig för att hitta ett tillfälle att bjuda på det här, och vad kunde passa bättre än vid en brunch.

Ägg Benedict är ett pocherat ägg som serveras på en skiva rostat bröd med en skinkskiva under, hollandaisesås på toppen och så lite paprikapulver och något grönt högst upp. Egentligen ska man smörsteka kantskurna brödskivor men jag sparade in lite på fettet och körde dem helt sonika i brödrosten i stället.
Förundersökningsledaren fick ta hand om pocheringen medan jag gjorde hollandaisesås. Jag hade konfererat med Kockkollegan lite innan för att få veta hur länge såsen skulle stå sig innan användning, och det var bara någon timma. Skärningsrisken var också hög så jag vispade som en tok och tog det väldigt lugnt med smöret när det var dags att hälla ner det i äggulorna.

När man pocherar ägg ska man ha 1 msk ättiksprit och en 1 tsk salt per liter vatten. Vattnet ska kokas upp och sedan sjuda alldeles lagom för att äggen ska bli fina. Förundersökningsledaren provade både att göra en virvel i vattnet och knäcka ägget mitt i virveln, och att knäcka ett ägg i en kopp som sedan gradvis sänktes ner i vattnet så att ägget liksom sakta gled ut i grytan. Tanken är att äggvitan ska samla sig runt gulan och stelna så pass att gulan fortfarande är helt rinnande men inte läcker ut. Äggen ska ligga i vattnet tre minuter och sedan tas upp med en hålslev och doppas i kallt vatten för att kokningsprocessen ska avslutas och smaken av ättika sköljs bort.
Förundersökningsledaren gjorde helt perfekta ägg!

Själv gjorde jag en aning för sur hollandaisesås men den gjorde sig rätt bra tillsammans med ägg Benedict och eftersom jag inte tänkt efter hur mycket sås som skulle gå åt utan bara gick efter receptet så blev det väldigt mycket sås. Trots att det inte skulle gå, sparade jag det som blev över några dagar och sedan åt vi den med god aptit till fisk. Jag hade garderat mig och köpt en burk färdig hollandaisesås ifall det inte skulle gå vägen men den har vi inte behövt ta till än.

Här är receptet på hollandaisesås:
Smält 400 g smör (eller mindre om du är förståndig...) och låt svalna.
Här duger det nog inte med margarin. Ska man impa med egen sås så är det lika bra att slå på stort och ta riktigt smör.
Blanda åtta äggulor med sex matskedar vatten i en kasturll. Spara äggvitorna och gör massor av maränger lite senare.
Ställ kastrullen i ett vattenbad och vispa på heltid medan vattnet sjuder och du förhoppningsvis får uppleva att äggvispet tjocknar lite grann. Det tog en evighet men det behöver inte tjockna mycket för att det ska räcka, bara så att du känner lite, lite motstånd när du vispar.
Ta av kastrullen och häll i det smälta smöret droppvis. Det är viktigt att inte hälla för mycket i slängen för då skär sig såsen. Fortsätt vispa som en galning. Ta inte med bottensatsen av det smälta smöret. Det kan du hälla i stekpannan när du steker köttbullar och prinskorv i stället.
Smaksätt såsen med 2-4 msk färskpressad citronsaft, salt, peppar och lite cayennepeppar. Ta det försiktigt med citronen. Jag tog i två matskedar till en början men när jag sedan smakade så var det redan för mycket.

Har man äggvita över kan man göra maränger. Av åtta äggvitor blir det massor av maränger...

Efter lunchbrunchdelen skulle jag egentligen serverat ost och kex. Jag hade köpt både brännvinsost, grevé och cheddar som skulle stavats till smakportioner. Därtill brie och tre sorters färskost. Samma marmelader som under smörgåsavdelningen, hembakat fröknäcke och saltiner, sesamkex och digestive. Kardemummaskorpor, riskakor och kanelknäcke. Kiwi, päron, äpple, banan, clementiner, vindruvor, torkade fikon och färsk ananas.
Dessutom hade jag tänkt göra vispat smör för det ser så lyxigt ut och är mycket lättare att bré, men det hann jag inte förbereda så det hade det inte blivit även om vi hunnit (och orkat) äta ost och kex.

I stället fikade vi nybakade Dafgårdskanelbullar och chokladmuffins som jag gjort i ordning några dagar tidigare och förvarat obakade i frysen. Jag hade läst att det skulle gå att ställa dem direkt i ugnen från frysen och bara förlänga tiden lite och det gick över förväntan och resulterade i goda, saftiga muffins.

På juldagen for mamma, Italiensystern, Falunsystern och hennes man och såg premiären av "En man som heter Ove". Jag hoppas de var så mätta att de inte behövde köpa några popcorn...
Pappa, Italienmannen och jag for hem till mina föräldrar och var barnvakter åt alla småkusiner och tittade på Snövit och de sju dvärgarna. Falunflickan satt i mitt knä hela filmen, så gissa om jag njöt! Guldgossen och lilla Svalan stannade kvar hemma hos oss och tog det lite lugnt. Förundersökningsledaren fortsatte till goda vänner och när biobesökarna kom hem åkte jag också dit. Där vankades mer mat och trevligt umgänge kvällen lång.

På annandagen tog vi det bara lugnt och var hemma och "lekte med våra julklappar".

Irmas lilla snögubbe.

De okända ungdomarnas inte lika lilla snö"gubbe".

På söndagen kom den efterlängtade snön. Lilla Svalan var ute i trädgården och gjorde en snögubbe och ett gäng ungdomar gjorde en annan snöfigur i Örslösarondellen... Vi såg dem in action när vi åkte hem efter att ha sett StarWars på bio på söndagskvällen. På söndagseftermiddagen var övriga familjen på Vänermuséet tillsammans med mamma och Italienfamiljen medan jag var hemma och vilade bort min huvudvärk. Falunfamiljen hade åkt hem till Ludvika dagen innan. Efter museibesöket tog de med sig hämtpizza hit och vi fick en trevlig eftermiddag som avrundades med philadelfiaglass som mamma gjort.

På måndagen lunchade vi hos Svärföräldrarna tillsammans med Förundersökningsledarens yngste lillebror och hans familj. Vi for hem i tid för att hinna förbereda risgrynsgrötskvällsmat förstärkt med smörgåsar till våra kvällsgäster. Vi lärde dem spela Bonanza (jag vann) och bjöd på fruktsallad med glass. Det hade blivit en del frukt över sedan juldagen då jag inte hann bjuda på kex och ost under brunchen, och den passade perfekt till fruktsallad. Jag hade också förberett ännu en omgång marinerade apelsinfiléer. Jag tror man skulle kunna värma dem och servera till glass om man vill.

På tisdagen tog jag gott om tid på mig och storhandlade inför nyår. På eftermiddagen började jag förbereda lite nyårsmat och senare hade vi bjudit hem en annan familj på kvällsmat. Vi bjöd på potatisgratäng som såg ut som Janssons frestelse. Den hade varit riktigt god om jag inte glömt salta den. Vol-au-venten med krabbstuvning och de köpta delikatessköttbullarna var i alla fall okej. Vi lärde även den här familjen kortspelet Bonanza men de var alldeles för läraktiga så deras dotter, som är lika gammal som lilla Svalan, gick och vann.
Efter matchen ställde jag fram osten och kexen som inte heller kom till användning på juldagen. Jag kompletterade med päronbåtar och vindruvor.

Förberedelser inför nyårsafton. Lilla Svalan och jag gör chokladblommor att dekorera efterrätten med.

Onsdagen ägnades åt mer förberedelser inför nyårsafton och så tog jag med lilla Svalan fram på stan så att hon fick använda sitt julklappspresentkort och ta hål i öronen. Hon skötte sig betydligt bättre än jag gjorde när jag drabbades av en förmodad 40-årskris och tog hål i öronen och sedan fick sitta på en parkbänk och inte svimma en hel lunchrast innan jag på darriga ben kunde ta mig tillbaka till jobbet.

Lilla Svalan med ett av sina nya hål.

Till lunch åt vi pannkakor. Det var jättegott med något annat än julmat som omväxling. Särskilt som jag kom på att lägga på jordgubbar och kiwi på mina pankisar.



En vecka efter julafton kommer nyårsafton. Tänk att det blir så varje år! Lagom långt emellan för att man ska hinna återhämta sig mellan två av årets stora begivenheter och lätt att komma ihåg.

Förra nyårsafton (och julafton också för den delen) firade vi i Bolivia. Det var något helt annorlunda. I år kände åtminstone jag att jag liksom ville ta ikapp lite av vad vi missade här hemma medan vi upplevde så mycket mer borta.

Alltså hade vi bjudit hem fyra familjer att fira nyårsafton hos oss. En familj föll tyvärr ifrån på grund av maginfluensa, men vi blev i alla fall sexton personer som umgicks, åt gott och bytte nyårspresenter tillsammans.

Nyårsafton var tänkt att bli rätt så lugn. Jag hade förberett det mesta och satte lilla Svalan och Förundersökningsledaren till att ställa i ordning bord och stolar samt duka.
Tyvärr uppstod det ett litet problem vid dukningen. Vi hade nämligen ingen tillräckligt stor duk till ekbordet med två iläggsskivor.
När vi var i Bolivia köpte jag ett rött tyg med tanken att sy en julduk. Jag hade faktiskt skrivit upp det där duksyet på min att-göra-lista före jul, men eftersom listan var för lång och tiden för knapp så hade jag strukit just den punkten (bland annat).
Nu upptäckte vi att vi hade behövt den där duken för att få till ett snygg nyårsbord, så jag fick snabbt sätta mig vid symaskinen och kanta tyget så att det kunde förvandlas för bara ett tyg till en duk.



Dukeriet gjorde att jag inte fick fullt så mycket tid att piffa till mig själv som jag planerat in. Sminkningen fick stryka på foten och jag hann inte ta på mig några sockar, men för övrigt blev det bra.

Jag tycker det är väldigt trevligt med knytkalas. Smart är det också. I alla fall för den som bjuder in och slipper laga all mat själv (smajlis på det...).
Således hade mina gäster med sig både förrätt och huvudrätt. En familj bjöd på räkpajer, en annan på kycklingklubbor och en tredje på lamm.

Väldigt god räkpaj. Gästerna som bakat räkpaj hade också den goda smaken att lämna kvar en överbliven paj hos värdparet, som med nöje åt upp den dagen därpå.

Själv hade jag bakat fröknäcke, eller sesamkex att bjuda med en röra på stående fot.
I röran hade jag avrunnen yoghurt, cheddar- och brännvinsost, grönt äpple, färsk ingefära, salt och peppar. Jag la en klick på varje brytkex och toppade med en bit gravlax.



Till huvudrätterna hade gästerna med sig tillbehör men jag hade lovat komplettera med en sallad och lite gurka, tomater, paprika, majs, kiwi och avokado bredvid.

Som efterrätt bjöd jag för första gången i livet på pannacotta. Det är ju märkligt att jag aldrig gjort det förut när det är så enkelt. Jag gjorde en helt vanlig vaniljpannacotta och hällde upp i Ikea-ljuslyktor. I botten på varje glas hade jag lagt en jordgubbe. Den flöt märkligt nog upp till ytan, i varenda glas, och förstörde lite av intrycket som dekorationen var tänkt att ge.
Jag dekorerade med torkade jordgubbsskivor, citronmeliss och en chokladblomma.

Här är receptet för 24 portioner pannacotta:
Lägg 12 gelantinblad i blöt.
Snitta 4 vaniljstänger och skrapa ur fröna.
Lägg frö och stänger i en kastrull och häll på 2 liter vispgrädde och 2 dl socker.
Koka upp och låt sen puttra i 1-2 minuter.
Ta av kastrullen från plattan och lägg i gelantinet och rör så det löser sig.
Sila av vaniljstången och häll upp smeten i portionsformar.

Sen ska man tydligen genast lägga på gladpack på alla glas för annars blir det en seg, lite otrevlig hinna på anrättningen. Det visste inte jag, och fick följaktligen en seg, lite otrevlig hinna på varje portion. Men gott var det i alla fall.

På andra bilden syns vaniljfröna tydligt. De hade den egenheten att de ville sjunka till botten i grytan och därför fick jag tänka mig för när jag hällde upp den sista smeten och fördela den i glasen. Men vaniljsmaken var ändå väl fördelad och hade tydligen hunnit dra ur under bara två minuters koktid.

Innan vi gav oss ut i nyårsnatten och tittade på fyrverkerierna framme vid torget åt vi godis. Jag hade köpt både twix, lakrits, lösgodis, chips, ostbågar och potatisskruvar. Och gjort maränger av äggvitorna som blev kvar sedan hollandaisesåsen.


Några av marängerna hällde jag och lilla Svalan smält choklad över och strösslade sen över kokos. Det funkade bättre än jag vågat hoppas.
Dessutom gjorde vi eget godis av choklad, vårgårdaris och flingsalt och choklad och honungspuffar. Det sistnämnda blev lite väl sött i min smak.

Chokladdoppade honungspuffar med dekor av vit choklad.

Sedan var jul- och nyårshelgen över.
Visserligen efterfestade vi lite hemma hos mina föräldrar en eftermiddag med tårta och godis och fortsatte på kvällen med ost och kex och smördegsbakelser.
Och på trettondagen var vi hembjudna till svärföräldrarna på kalkonmiddag och jordgubbar och glass och hembakt pepparkaksbröd, men det är som man brukar säga... en helt annan historia...

Mamma gör världens godaste tårtor!

Svärmor hade fått så fina tulpaner av svärfar och de lyste nästan som diamanter i trettondagssolen på middagsbordet.






  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post4486