Zäta

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Unga och gamla

Med glimten i ögatPosted by Zäta Mon, October 05, 2015 12:48

Det finns mycket som kan störa en i livet. OM man är en lättstörd person vill säga.
Om man försöker se vardagen med lite humor och möter verkligheten med glimten i ögat så finns det i stället väldigt mycket man kan glädjas åt.

På bussen i morse satt jag framför två gymnasiegamla tjejer och hörde deras konversation. De pratade inte så tyst så jag uppfattade vartenda ord trots att jag befann mig flera säten bort.
Den ena flickan svor något alldeles vådligt.
Man kan inte annat än att imponeras av en människa som ledigt får plats med tre-fyra svordomar i varje mening, och fortfarande kan föra ett begripligt samtal.

När töserna gått av klev en äldre, parant dam på bussen.
Tänk er modellen som bakat bullar hela livet, gått med ansiktet nere i backen i jakt på blåbär och svamp och som arbetat i ett stadigt tempo från klockan sju på morgonen till klockan åtta på kvällen dag ut och dag in. (Åh, vad jag beundrar dessa trogna människor som alltid är inställda på att göra sitt bästa oavsett vad det gäller och som inte fäster sig så mycket vid yttre omständigheter utan hellre fokuserar på att bidra med vad de kan. Min erfarenhet är också att de oftast har vett att inte kräva mer av varken sig själva eller sin omgivning än just detta – att göra sitt bästa utifrån rådande situation. Vi borde lära oss mer av hur de tänker för att slippa den förödande stressen och pressen som finns i samhället i dag, både på arbetsplatser och hemma.)
Hon parkerade sin rullator och tog sedan plats i ett säte framför mig. Nästan innan bussen börjat rulla ringde hennes mobil. (Min fördomsfullhet spratt till direkt. En mobil i väskan hos en så gammal person!). Hon fiskade upp den ur handväskan och vrålade:
-HALLÅ!
-JA, JA SETTER PÅ BÅSSEN!
-NÄ, JA SA JU TE LASSARÄTTET!
-SARU HÄMTA MÄK DÄLÅ?
-HA, HA. DÄ BLILA BRA!

Samtalet var över på mindre än en minut. Ändå hann jag fylla på förrådet med innestående skratt när jag upplevde den sköna västgötskan klinga i hela bussen.



  • Comments(5)//blogg.zettervall.se/#post4474