Zäta

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Höstning av trädgården

Blommor och bladerPosted by Zäta Mon, October 27, 2014 11:59

I går eftermiddag, efter en riktigt god lunch som Förundersökningsledaren lagade till med teriyakimarinerad lax och wookade grönsaker och nudlar, tog jag med mig Guldgossen ut i trädgården för att "hösta" lite. Guldgossen strödde klipp från våra tujahäckar runt vinbärsbuskarna och hallonen medan jag grävde ner några minirosor och en murgröna för eventuell övervintring i slänten. Jag klippte lite bland hallonen också men det är så många plantor som fortfarande ger skörd att jag inte vill ta bort dem riktigt än.

En av pallkragarna fick ett täcke av dagstidningar som jag samlat på mig och sedan var Guldgossen uppe på vinden över garaget och hämtade ner en av trasmattorna jag köpte billigt på en auktion tidigare i somras. Vi la mattan över pallkragen och förankrade den med några betongstenar. Sedan kom jag på att det egentligen var en annan pallkrage jag tänkt täcka. En med en massa jobbigt ogräs som jag hoppats kunna döda med hjälp av mörkläggning.

Sedan gav vi oss på de nedvissnade tomatplantorna. Vi klippte sönder den torra blasten till kompostvänliga bitar och jag drog upp rotklumparna, skakade av jorden och slängde rotsnurret.

Det roligaste var att undersöka innehållet i en av jordärtskockshinkarna. Vi klippte ner de ståtliga slanorna och nere i hinken hittade vi en massa fina små skockor. Jag har sparat de minsta i kylskåpet och gett bort de större till Kockkollegan som planerar höstmiddag till helgen.
Till nästa säsong ämnar jag nog odla jordärtsskockor i en pallkrage. Jag tycker de är goda råa i en sallad men har inte blivit överdrivet förtjust i varken mos, ugnsbakade eller soppa. Men det är ju kul att ge bort lite av sin skörd också.

Något jag struntar i att ge bort är myntan som växt i ett fack i smultrontornet.
Förundersökningsledaren kom hem med en liten konservburk med vulcanite och hemliga frön från en elektronikmässa i Tyskland förra våren. Jag misshandlade den där konservburkens innehåll å det grövsta. Jag vattnade för lite och för mycket och jag struntade i att plantera ut de små gröna pinnarna i tid. I våras kom ändå lite, lite grönt upp och jag hade fullt sjå att med facebookvänners hjälp artbestämma den klena växten.
Men det var som sagt tidigt i våras. Under sommaren har myntan växt till en egen liten djungel. Smaken på bladen har varit för stark för att jag ska kunnat använda dem till något men de lila blommorna på sensommaren var vackra och lockade till sig bin och fjärilar så jag bestämde mig för att behålla dem.

Guldgossen fick till uppdrag att samla upp alla lökar (gul, röd och silver) ur smultrontornet och när han visade mig de kraftiga rötterna från myntan som spridit sig ut i lökodlingen, fattade jag ett hastigt beslut om att försöka utrota växten. Guldgossen fick dra upp det han kunde och slänga på kärran för vidare transport till värmeverket. När han gett upp och gått in stod jag kvar länge och letade med fingrarna i jorden och drog och drog och drog upp alla rötter jag kunde hitta.

Lökarna Guldgossen skördat la vi i en papperskasse och ställde in i förrådet. Jag inbillar mig att de kommer torka till lite och sedan kan jag stoppa dem i en gammal nylonstrumpa och hänga upp dem i garaget.
Blir det lök även nästa år ska jag nog satsa på bara gul lök. Den röda blev det inte mycket med och de flesta silverlökar var ganska små.

När jag slutligen gick in från trädgården bjöd Förundersökningsledaren på fruktsallad och glass.

  • Comments(3)//blogg.zettervall.se/#post4377