Zäta

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Ett rejält handslag

BarnaPosted by Zäta Thu, April 10, 2014 07:54

I tisdags var Guldgossen och jag på sjukhuset för att få hanteringsanvisningar för en Epipen.

När Guldgossen var liten var han mer allergisk än han är i dag. Mjölkallergin och äggallergin har tursamt nog växt bort. Det är "bara" pollenallergi, pälsdjursallergi, nötallergi, jordnötsallergi, äppelallergi och potatisallergi kvar.
Efter att Guldgossen fick en väldigt allvarlig allergichock som bäbis, fick vi en adrenalinspruta att kunna använda om olyckan skulle vara framme igen. Tack och lov har vi aldrig behövt använda den.

Förra veckan var Guldgossen lite obetänksam och fick i sig choklad med hasselnötter i. Han messade mig från bussen på väg hem och bad om hjälp med medicinering. Jag satt ju på jobbet och blev lite stressad när jag sedan fick fem sms med texten "Hallå!" inom en minut. Som tur var blev det inte allvarligare än en kliande mun och hals och en uppsvullnad underläpp men tanken väcktes hos mig: Det kanske vore skönt att ha en adrenalinspruta till hands om något allvarligare inträffar.

Jag ringde barnmottagningen på sjukhuset, där vi varit så många gånger på allergikontroller med Guldgossen, och de lovade skriva ut recept på en epipen och på en annan medicin och så fick vi komma dit för att öva in oss på den nya adrenalinsprutan.

Den nya varianten av epipen är ännu enklare att hantera än den vi varit invanda på sedan Guldgossen var liten. Bara att ta bort hatten, sikta på låret, trycka in och hålla kvar. Både Guldgossen och jag övade oss några gånger och sedan räckte sköterskan fram handen för att få tillbaka övningssprutan.

Vid ett tidigare besök har Guldgossen övat på en astmainhalator. Han fick även med sig övningsinhalatorn hem för att kunna hålla sig ajour med förfarandet.
Nu fick Guldgossen för sig att han skulle få med även övningssprutan hem.

Så när sköterskan sträckte fram handen misstolkade Guldgossen gesten och tog ett rejält tag om den utsträckta kardan och skakade energiskt med orden:
-Ja, tack så mycket för den här gången!

Jag tror att både sköterskan och jag var lika förvånade över vilken osannorlikt väluppfostrad son jag har!









  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post4324