Zäta

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Närmare målet

SvettigtPosted by Zäta Thu, January 19, 2012 07:58

Redan på parkeringsplatsen sjönk mina förhoppningar när jag lyckades sno åt mig den allra sista platsen.
Inne i badhuset var det mycket riktigt alldeles knôkat med folk. Och de flesta låg och guppade i motionsdelen.

De första metrarna gick det ändå ganska bra. Jag var irriterad över alla människor och satte upp ett högt tempo. Jag hann till och med varva en man två gånger bara på de första 150 metrarna, en av gångerna rev jag honom lite på armen.

I början var jag ensam snabbsimmare i bassängen. Det är lättare att ta sig fram då. Jag vet inte varför men det verkar finnas en oskriven lag om att den som simmar snabbast också har företrädesrätt. Ofta kan man simma i mitten och slippa ta det omständliga varvet runt, runt.
På fem minuter hann jag 200 m. Efter 500 meter hade det gått en kvart. Det var ju precis den farten jag var tvungen att hålla för att klara mitt mål med 2000 meter på en timma.

Men sen började problemen. Bassängen fylldes med folk. Kraftiga karlar som simmade i bredd och pratade med varann. Ännu kraftigare damer som upptog lika mycket plats som herrarna fastän de simmade ensamma. En äldre, snabbsimmande dam som självsäkert la rabarber på mittenfåran. Två andra snabbsimmande tanter, en med och en utan simglasögon.

Jag önskade verkligen att jag fått med mig lilla Svalans simglasögon. Då hade jag åtminstone kunnat ta mig fram utan att ha allt för mycket kroppskontakt. Vid ett tillfälle råkade jag liksom smeka mig förbi den äldre, snabbsimmande damen. Jag tror inte hon blev så lycklig över det. När vi kom till den grunda änden stannade hon upp och stirrade på mig. Jag tror i alla fall att det var det hon gjorde när hon vände sina mörka stora simglasögon åt mitt håll.

Efter halva sträckan kom jag in i en stadig lunk och hittade ett tempo som jag trodde mig kunna hålla hela vägen. Jag slaknade dock på slutet så tydligen hade jag i alla fall gått ut för hårt i början. Det var också svårsimmat på grund av alla människor i bassängen.

När jag slog handen i kaklet (ja, inget fusk här inte. Jag måste ända fram på varje sträcka) hade det gått förargliga 64 minuter. Det är ändå en minut bättre än förra veckan.

Nu blir det en veckas paus.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post3906