Zäta

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Fruktskoj

Kanske kulPosted by Zäta Fri, August 28, 2009 18:52
Jag hade lite otur när jag var och handlade på Willys idag.

För det första råkade det vara fredag. Och det vet ju varenda mänska att en mataffär på fredag klockan fem är värsta mardrömmen för någon med hög blygselfaktor. Nu hör tack och lov inte jag till de blyga, men det är ändå lite handikappande att först inte hitta någon parkeringsplats och sedan behöva trängas med massa fredagströtta familjeförsörjare som jagar helgmat. Jag körde på några av dem och de blev inte piggare och gladare för det kan jag lova...

För det andra råkade jag skära mig på en av pappkassarna så att det blödde och jag var tvungen att suga på såret en stund. Det var väl inte så farligt i och för sig, men det var ändå irriterande.

För det tredje hittade jag inte streckkoderna på produkterna när jag ställde upp dem på bandet. Jag brukar alltid ställa varorna med streckkoden mot mig. Jag vill ju inte att den trevliga kassapersonalen ska få arbetsskador på grund av just mig.
Men idag var de som bortblåsta. Jag vände och vred och såg inte minsta lilla streck någonstans på varken gurkan, majsburkarna, margarinet eller chokladpuddingen. Fast när jag väl fick se dem så syntes de såklart jätteväl och jag förstår ju att det är min överhettade hjärna som ställer till det för mig.

Sen hände det där som fick hela upplevelsen av misslyckad handling att vända och bytas ut i ett skimrande leendeminne.

När det var dags att betala satt kassörskan och vände och vred på en påse frukt. Jag stod snällt och väntade på att hon skulle knappa in denna sista vara och till slut tittade hon upp på mig och sa med förvirrad och ganska liten röst:
-Du, vet du vad det här var för sorts äpplen. Jag känner inte igen dem riktigt.

I handen höll hon två persikor!

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post1810

Skydd

Kanske kulPosted by Zäta Wed, August 26, 2009 19:01
Förundersökningsledaren upptäcker att jag har plastfilmsskyddet kvar på symaskinens display och tycker att jag kan ta bort det. Risken för att jag skulle råka repa glaset är ju minimal.

Själv tycker jag att det kan få sitta kvar. Det är inte i vägen, jag ser lika bra trots skyddet och man vet ju aldrig... ifall jag skulle råka vifta till med sprättarkniven till exempel.

Och då stör sig Förundersökningsledaren på mig och tycker att jag uppvisar samma tendenser som en äldre Japan-missionär som lät plastöverdraget sitta kvar på sätena i sin nya Toyota.

Hurumpf säger jag bara. Karlar förstår sig inte på någonting!

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post1802

Fördelarna med Förundersökningsledaren och Facebook

Kanske kulPosted by Zäta Wed, August 19, 2009 21:44
Kvällen sjuårskalas är över. Lilla Svalan har blivit överöst med presenter och vi har ätit kakor och tårta tills alla magar stod i fyra hörn.

Lilla Svalan på sitt sjuårskalas.

Förfärligt suddigt, men eftersom det är en klassiker får bilden ändå vara med.

Jag tar mig en liten sejour på toaletten medan jag tror att Förundersökningsledaren nattar barnen. I verkligheten sitter han framför datorn och tror att jag nattar barnen.
Vi möts i köket, båda något sånär inställda på att ta hand om rester och assietter, kaffekoppar och tårtfat.
Jag är beredd på en diskussion om vem som ska ta hand om köket och överrumplas av Förundersökningsledarens franka meddelande:
-Jag tar disken!
-Jaha, vill du inte att jag gör det då?
-Nej, jag skrev just på Facebook att jag skulle ta disken. "A man´s got to do what a man´s got to do."

Jag ska aldrig mer säga något nedsättande om Förundersökningsledarens nystartade Facebook-konto.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1782

Var det verkligen rätt tidpunkt för tandborstning?

Kanske kulPosted by Zäta Wed, August 19, 2009 10:08

Vi smög uppför trappan. Förundersökningsledaren behövde bara titta på Guldgossen för att han skulle vakna och vara med på noterna. Jag radade upp paketen och tände de sju ljusen på franskbrödet med smör och ost. Allt var klart. Jag harklade mig för att kunna stämma upp i ett "Ja, må hon leva..."

Då gick Förundersökningsledaren och borstade tänderna.

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post1779

Dataanalfabet

Kanske kulPosted by Zäta Mon, August 17, 2009 19:16
Jag står i köket mitt i kakbaket och kommer på att det saknas ägg.
På inköpslistan står dessutom redan sedan tidigare några viktiga inköp som inte klarats av ännu.
Jag ringer Förundersökningsledaren som är på väg till sina föräldrar för att hämta hem våra barn som varit där sedan i går kväll.
-Kan du köpa några grejjer på hemvägen?
-Javisst, skicka mig ett SMS via Voipstunt på datorn.

Hmmm... Jag hittar till Voipstuntprogrammet. Jag hittar till och med fliken för SMS.
Jag fyller i mitt mobilnummer som avsändare, Förundersökningsledaren mobilnummer som mottagare och skriver upp den långa inköpslistan och klickar på "Send".
Ett felmeddelande dyker upp. Mitt nummer är inte verifierat.

Aha, förmodligen skrev jag inte riktigt rätt när jag skrev in det. Jag kanske ska ta bort mellanslagen. Jag gör om hela proceduren, får skriva in våra nummer och listan igen och trycker "Send".

Samma felmeddelande.
Okej, jag kanske borde skriva +46 innan numret.
Jag gör om hela proceduren igen. Vid det här laget kan jag inköpslistan utantill.
"Send"
Och datorn svarar baggigt att avsändarnumret inte är verifierat.

En gång till då. Och nu skriver jag inga mellanslag och inte ens ett bindestreck i telefonnumret, och ser noga till att jag plockat bort nollan mellan +46 och mitt mobilnummer.
Jag är innerligt trött på att skriva
Minst sex ägg
Bomullsrondeller
Falukorv
Kaffe Gevalia
och allt vad det nu är jag behöver.
Och så "Send".

Nehej, samma meddelande igen.

När jag håller på att knappa in alltihop för femte gången ringer Förundersökningsledaren och säger att han har fått samma meddelande fyra gånger, och vill bara tala om det, så att jag inte skickar ett femte, eller sjätte, eller...

Suck!

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post1774

Intima underredsprodukter

Kanske kulPosted by Zäta Fri, August 14, 2009 12:38

Gick in på apoteket för att köpa en produkt från intim-hyllorna. Problemet var bara att jag inte hittade några sådana hyllor.
Alltså var jag tvungen att fråga personalen. Jag hittade en kvinna som var vitrockad och ledig.
Problemet var bara att jag plötsligt drabbades av afasi. Jag kunde inte för mitt liv komma på ordet "intim". Jag ville inte heller stå där bland alla lunchlediga Lidköpingsbor och förklara vad det var jag var ute efter för produkt. Till och med jag har ett visst mått av känsla för det privata. Efter att ha våndats en stund kläckte jag till slut ur mig:

-Var har ni grejjerna till underredet?

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post1768

Djur och kakor

Kanske kulPosted by Zäta Wed, August 12, 2009 10:14

Igår tog jag med mina stockholmare hem till gården.

(Oh, vad det kändes bra att skriva den meningen…)

Hemma hos mina föräldrar klappade vi katterna (hejsan vad lille Brottarn var förtjust i dem) och tittade på tjurarna (för de ville vi inte klappa).
Sedan traskade vi vidare till Raggegården där min kusin och hans sambo huserar tillsammans med sina djur. Det är får och katter, en mycket långhårig kanin, en häst som fick spatt och sprang omkring och visade upp sig när vi var där, och en busig hund. Helt enkelt ett eldorado för betongbarnen som annars får hålla tillgodo med muror.

Rana och Knicken har exceptionellt väluppfostrade barn.
När vi kom ut på den skördade slåttervallen som ligger mellan skogsdungen bortanför mina föräldrars gård och Raggegården så frågade lille Brottaren artigt:
-Får man springa här?

När alla fått sitt lystmäte av galopperande jättehovar, fällande kaniner, bräkande får och gnällande hundar så gick vi tillbaka till mitt barndomshem och fikade. Mamma bjöd på kaffe och kakor.
Precis som kvällen innan föll snart barnen in i skratt och glada kvitter. Speciellt lilla Svalan och lille Brottarn fnissade så att det stod härliga till. När vi kom hem senare på kvällen konstaterade mina barn trötta men förnöjt:
-Lille Brottarn är så rolig!

Min mamma, som inte tillhör dem med en översvallande svada men som är en mycket god människokännare, gav mig sitt omdöme om gästerna:
-De är väldigt lättsamma, och MYCKET trevliga.
Det är ett gott betyg!

Lättsamt och roligt blev det också när Rana gjorde bort sig före fikat.
Mamma hade dukat fram stora kakkorgen och ett fat sockerkaka på bordet. Vid sin plats hade hon ställt ett mindre fat med glutenfria kakor till sig.

Rana fick syn på assietten vid en av platserna och i tron att det var någon av barnen som förivrat sig så utbrast hon:
-Och här är det någon som tagit för sig ser jag!

Varpå min mamma lugnt svarade:
-Ja, det är jag.

Familjen Rana har flaggat att de nog drar hemöver i morgon. Jag tycker det känns för tidigt. Jag vill ha mer skratt och samtal.

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post1760

Vad flickorna gör på tjejjhelgen

Kanske kulPosted by Zäta Fri, August 07, 2009 20:15
Inför sista kortet kommenderade lilla Svalan tydligt:
-Se lite galen ut mamma!

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post1748

Dagens lärdom

Kanske kulPosted by Zäta Fri, August 07, 2009 15:45
Om man tappar en påslagen eltandborste blir det tandkräm överallt.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1747

Västgötska

Kanske kulPosted by Zäta Wed, August 05, 2009 21:34
Vi sitter och fikar; jag, mamma, lilla Svalan och hennes kompis. Vi har precis börjat konversera så smått när lilla Svalan vänder sig till sin vän och säger:
-Du, om du tycker min mormor pratar lite konstigt så är det för att hon bor på landet. Hon pratar lådhurtska.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1742

Kängru... hare... Vem bryr sig?!

Kanske kulPosted by Zäta Mon, June 29, 2009 11:13

I torsdags var lilla Svalan på studiebesök på Läckö Slott med fritids. Barnen badade och åt glass och lekte, och så fick de en rundtur på slottet.
Enligt lilla Svalan var det dagens höjdpunkt. Särskilt köket!

Full av entusiasm återberättar lilla Svalan vad de fått lära sig om livet på slottet på den tid det begav sig.
-När de hade fest, då åt dom och åt och åt. Och så hade dom en liten fjäder, och så killa dom sej i halsen och då kräktes dom upp alltihop och så börja dom äta igen. 40 olika rätter kunde dom äta.
-Och i köket hängde maten. Det hängde en åsna och en kängru där.

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post1680

Olycksfall i arbetet

Kanske kulPosted by Zäta Wed, June 24, 2009 21:28

Berättade jag vad jag kläckte ur mig på jobbet häromdagen?

Det började egentligen med att kollegan intervjuade en man. Det var en lång intervju och kollegan hade låtit munlädret gå nästan som på tomgång ett bra tag. I avslutningen av utfrågningen skulle hon ta redan på intervjuoffrets efternamn. Och säger:
-Och hur var ditt kära lilla efternamn!

Det är något märkligt med mitt jobb.
Vi sitter tio damer/tjejer/kvinnor inom hörhåll för varandra och jobbar för det mesta ostört och hör inte vad de andra pratar om, utom vid de få tillfällen någon säger något galet. Det är som om hela rummet stannar upp en tiondels sekund innan fadäsen och alla lystrar.

Alltså hörde vi alla (med kanske något undantag) tydligt vad kollegan råkade säga. Hon märkte det inte själv men vi hade hjärtligt roligt.

En stund senare var det min tur.
Jag brukar försöka vara mig själv och inte låta för monoton och tråkig i mina samtal. Det går oftast hem, men ibland tänker jag mig inte för.
Den här gången talade jag med en man som hette Tits i efternamn.
Följ konversationen:
Zäta: -Tits (förvånat)! Betyder inte det något snuskigt på engelska!
Herr Tits: -Nej. Jag stavar T-H-I-T-H-S.

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post1674

Det är viktigt att man lyssnar på varandra

Kanske kulPosted by Zäta Fri, June 19, 2009 09:49
Förundersökningsledaren: -Jag har ätit kebab idag.
Zäta: -Jag har fått besvär av hemorrojder igen.
Förundersökningsledaren: -Det var inte vanlig kebab.
Zäta: -De gör jätteont nu.
Förundersökningsledaren: -Det var lammkebab.
Zäta: -Stora är de också.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1652

Kiwi och Citroner

Kanske kulPosted by Zäta Thu, June 18, 2009 21:12

Jag älskar gul kiwi.

Jag lusläste Nettos reklamblad när jag skrev inköpslistan till Förundersökningsledaren. Därför stod det 3 citroner och 2 lime (man fick köpa fem för 10 kr av valfri sort) och 4, 8 eller 12 kiwi, helst gul (man fick köpa 4 för 10 kr).

Nu har Förundersökningsledaren kommit hem och stolt packat upp sina fyndade varor.
Fyra kiwi, tio citroner och fem lime.
Någonstans gick det fel!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1649

Är det kärlek?

Kanske kulPosted by Zäta Thu, June 18, 2009 10:11

Huvudvärken golvade mig igår. Den kom krypande redan tidigt under dagen men jag har smällt i mig så mycket migräntabletter ett tag att jag ville undvika det så mycket som möjligt.
Alltså lät jag den komma.

Så länge jag jobbade lyckades jag hålla den stången men när jag kom hem blommade den ut.
Svärfar var hemma och hjälpte oss kapa murstenar så jag fick ta över matlagningen som Förundersökningsledaren startat.

När maten var klar, uppäten och knappt hjälpligt bortdukad gick jag och la mig. Klockan var bara kvart i åtta. Jag utförde den omständliga proceduren med att sprita rygg och nacke och placera ut de fyra elplattorna till TNS-en, plugga in sladdarna och placera mig själv i rätt läge på kudden och starta apparaten.
Då visade det sig att batterierna var slut.
Jag fick Guldgossen att leta efter nya på alla upptänkliga ställen, men förgäves.
Huvudvärken var så bedövande och kroppen så skriktrött att jag inte ens orkade gräma mig över att alla förberedelser varit förgäves.

Barnen kom in till mig och vi bad kvällsbönen tillsammans och sjöng om den lille ängeln men sedan körde jag iväg dem till sina egna sängar medan jag tacksamt välkomnade den intill medvetslöshet djupa sömnen.

Jag väcktes efter en stund av Förundersökningsledaren. Han strök mig över pannan och sa:
-Jag har bjudit hit några vänner i morgon kväll. Kul va!

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post1647

Det hänger på håret

Kanske kulPosted by Zäta Fri, June 12, 2009 22:20
Guldgossen ser Coopreklam på TV. En fånig figur av kvinnligt kön guppar fram över rutan med enorm, svajande mage, korta små taxben och runda bröstkulor som kanar runt på överkroppen...
-Mamma, hon är rätt lik dej faktiskt!

Lite senare under kvällen får vi syn på henne igen. Jag frågar Guldgossen om han verkligen tycker att vi är lika. Guldgossen hinner inte svara innan lilla Svalan bryter in:
-Nej mamma! Du har inte alls ett sådant hår!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1639

Motsägelsefullt

Kanske kulPosted by Zäta Thu, June 11, 2009 20:44

Kanal Plus gör reklam mitt i "Hjälp - jag är med i en japansk TV-Show":

"Skaffa Kanal Plus, så slipper du irriterande reklamavbrott mitt i filmen eller TV-programmet."

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1637

Drömmar

Kanske kulPosted by Zäta Thu, June 11, 2009 09:42

I går natt drömde jag att jag kunde sväva. Det var en underbar känsla.
Jag fick göra det i smyg för alla skulle tycka att jag var helt konstig om de visste om det. Jag brukade sväva lite obemärkt när vi lekte "hela havet stormar" eller om jag var tvungen att nå något högt upp på en hylla.
En dag glömde jag av mig när jag skulle ta mig igenom ett fullbefolkat rum. Jag fick kliva försiktigt och gå på stolar och på ryggarna av fåtöljer och rätt som det var upptäckte jag att jag svävade på rygg tätt under taket. Rummet låg i dunkel och först var det inte så många som upptäckte mig men plötsligt blev det liv och rörelse och händer sträcktes upp och grep tag om mig och drog mig ner på golvet.
Jag vaknade innan jag fick veta om jag skulle bli hyllad eller bannad för mitt tilltag.

I natt drömde jag att jag var och simmade i ett badhus. Jag minns inte så mycket av drömmen, mer än att det var okej att kissa i bassängen. I alla fall så länge urinen var ofärgad eller grön. Gult kiss fick inte förekomma.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1619

Än slank han dit

Kanske kulPosted by Zäta Sat, May 30, 2009 08:32

Lilla Svalan och jag har just duschat.
-Mamma, varför har du så många röda prickar på rumpan?
-Det är plitor. Man får lite olika hudförändringar när man blir gammal.
-I stjärtamentet också?

Och sen håller jag en föreläsning om vikten av att smörja in sig, särskilt efter duschen.
-Mamma, ska man smörja brösten också?
-Ja, hela kroppen utom snippan och håret.
-Men mina bröst är så små. Jag kan inte alls skvätta med mina bröst lika bra som du!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1596

Hymn till ett träd

Kanske kulPosted by Zäta Sun, May 24, 2009 19:10

Svärmor fick en cykel i födelsedagspresent. En Cresent City.

Förundersökningsledaren kom på den brillianta idén att skriva en vers med så många olika cykelrelaterade ord invävda i texten som möjligt, och sedan höra om födelsedagsbarnet kunde gissa vad hon skulle få.

Jag tycker dikten blev riktigt bra. Jag visste inte att min man hade så mycket poesi inom sig. Jag har hjälpt honom lite grann men det allra mesta har han hittat på själv.

Hymn till ett träd

Långt från City, i skogens tysta sus,
en ek står mäktig i solens ljus.
Den stått där i många, långa år.
Årstider har växlat och nu är det vår.
På stigen, vid foten av dess stolta stam
brukar mången vandrare trampa fram.
De flesta har säkert sina steg bromsat in
och beskådat dess stora krona så fin.
Där har fåglarna flätat en korg till sitt bo,
bland grenarna har de sen funnit sin ro.
Den erbjuder skydd åt näringskedjans små;
insekter och steklar som under barken gå.
En björn sträcker sin ram upp bland grenarna i trädet.
Där hänger en kupa honung och lockar enträget.
Plötsligt bryts tystanden av jägarnas drev,
björnen lufsar iväg och bytet uteblev.
Stolta i sadeln travar jägarna förbi
och stör för en stund naturens egen symfoni.
Skymningen sänker sig över Gröpedalens dungar,
där skogens nav, vår ek, erbjuder hägn åt dess ungar.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1576

Ingen vinst

Kanske kulPosted by Zäta Sat, May 16, 2009 15:52

Idag har jag varit med och tävlat i Mix Megapols Stadskampen.
Jag berättade vad jag ska göra ikväll. Bjuda hem folk, käka gott, umgås och leka lite lekar.
Men jag besegrades av Olle från Örebro som skulle ha soffmys med familjen framför melodifestivalen.

Jag bryr mig inte om att jag inte vann. Jag har ju fått prata med Tomas Hindersson. Han har så len skön röst.

Och så har jag fått höra lilla Svalan med tindrande ögon säga: -Min mamma är en kändis!

Ja, det var mina 30 sekunder av berömmelse. Men jag skulle nog inte ha sagt det där med att vi ska spela inomhusbowling med toarullar som barnen målat...

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1548

Dröm

Kanske kulPosted by Zäta Thu, May 14, 2009 15:19

Inatt hade jag en helfestlig dröm. Jag vaknade med ett stort leende på läpparna och det där leendet har dröjt sig kvar hela dagen. Jag misstänker att det inte kommer trilla av förrän jag kommer hem och måste fortsätta städa.

Jag drömde om jobbet.
Vår VD kom insusande och sa att han hade bestämt att han skulle massera oss. Han förstod att vi hade jobbat hårt och länge och ville visa lite uppskattning så han hade skaffat en massagebänk och så skulle han massera oss i tur och ordning.

Vi skulle byta om till badkläder för att det skulle gå lite lättare och glatt och lydigt tog vi alla på oss badbyxor, bikini eller baddräkt - allt efter don och fason.
Alla utom sysslingkollegan.

Han kom ut från sitt kontor iförd midjelångt ljust lockigt hår och simglasögon.
Inget mer.

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post1546

Arbetsförmedlingen

Kanske kulPosted by Zäta Tue, May 12, 2009 12:35

Lovade ju berätta om när jag gjorde bort mig på arbetsförmedlingen.
Det var länge sedan, ungefär 14 år sedan. Jag var ung och vacker och... Det hör visst inte hit.

Jag bodde i Skara och hade ett deltidsarbete i Lidköping. Eftersom jag sökte heltid och hade jobbat heltid tidigare fick jag stämpla upp till heltid. Stämpelkorten skulle lämnas in personligen på arbetsförmedlingen med jämna mellanrum.
Och det kunde vara lite svårt att pyssla ihop mina arbetstider med arbetsförmedlingens öppettider men jag fick göra så gott det gick och sticka dit på lediga små stunder.

En dag när jag kom för att lämna in mina kassakort (jag tror det var så de kallades) var alla fyra parkeringsplatserna utanför arbetsförmedlingen upptagna. Bara handikapparkeringen stod tom. Väl medveten om att det både är olagligt och oetiskt att ställa sig på en handikapplats så parkerade jag ändå där. Mitt ärende skulle ta max två-tre minuter och jag bedömde riskerna för att någon handikappad person skulle besöka arbetsförmedlingen just medan jag var där som tämligen små. (Märker ni att jag försöker urskulda mig nu...)

Hur som helst så rusade jag in på arbetsförmedlingen med kassakorten i högsta hugg och jag spejade runt i lokalen för att försöka finna någon att lämna korten till. Jag såg inte till en levande själ.
-Hallå, ropade jag för att se om någon liten arbetsförmedlare kunde tänkas komma uttrippande från sitt kontor och förbarma sig över en stressad själ.
Inget svar och ingen rörelse.
-Hallå, ropade jag högre. Jag skulle vilja lämna mina kassakort.

Långsamt stack det upp ett huvud över disken. Någon hade uppenbarligen suttit gömd där bakom och sysslat med hemliga gärningar eftersom hon inte velat ge sig till känna direkt.
-Jaaa, svarade hon dröjande.
-Jag ska bara lämna mina kassakort. Jag har lite bråttom.
-Här är det inte lönt att ha bråttom, anförde damen. Utan att säga det rakt ut såg jag i hennes anlete att hon menade: "Du är en arbetslös värdelös krake och har ingen som helst anledning att ha bråttom."
-Jo, jag har lite bråttom för jag har felparkerat (senare i livet har jag lärt mig att det är bra att tala sanning, men att man inte alltid måste säga HELA sanningen). Men jag ska bara lämna in kassakorten och det går ju snabbt.
-Var har du parkerat då, frågade kvinnan illmarigt.
Driven av mitt inneboende sanningsserum svarade jag:
-Jag står på handikappen här utanför, och det är ju dumt, så skulle du vilja vara så snäll och ta emot de här kassakorten så att jag kan komma iväg snabbt.

Och det är här som berättelsen börjar bli lite jobbig. Hårda ord utväxlades och jag ska inte betynga era rena själar genom att återge allt, men kontentan var:

-Är du inte klok! Det fattar du väl att du inte kan stå på handikapparkeringen!
-Jo, jag vet det. Det är därför jag har lite bråttom, och jag skulle vara tacksam om du ville ta emot papprena här så att jag kan åka igen.
-Men tänk om det kommer någon handikappat person och så har DU parkerat på handikapplatsen.
-Ja, tänk! Och tänk om du ville vara så vänlig att bara skriva en liten kråka på de här kassakorten så att jag kan springa ut till min bil och köra härifrån.
-Men det är ju olagligt!
-Va!
-Det är olagligt att parkera på en handikapparkering.
-Jo, jag vet. Och därför har jag lite bråttom. Kan du ta emot papprena här nu så att jag kommer iväg...
-Men varför ställde du dig på handikapparkeringen då, när du vet att det är olagligt. Det är inte bara olagligt förresten. Det är ju urbota dumt och elakt också!
-Det var den enda platsen som fanns och jag hade bråttom. Och det har jag fortfarande. Kan jag få lämna kassakorten nu då?!
-Nej. Det får du inte. Du ska gå ut och flytta bilen först.

Och så fick det bli. Den envetna damen vägrade helt sonika att ta emot mina kort innan jag gått ut och flyttat på bilen. Och eftersom jag inte kunde tvinga henne att ta sitt förnuft till fånga, och eftersom jag var den underlägsna arbetslösa (trots mitt deltidsarbete på 87 %) så fick jag vackert lomma iväg med den imaginära svansen mellan benen och flytta bilen. Det fanns fortfarande ingen ledig plats, trots att det tydligt stod att parkeringsrutorna var till för besökande till arbetsförmedlingen, och eftersom jag var den enda besökaren så hyste jag mörka tankar om att det var personalen på arbetsförmedlingen som snott platserna.

Efter att ha irrat runt bland gatorna i närheten så hittade jag en plats på en liten bakgata och traskade tillbaka till arbetsförmedlingen. Vid det här laget hade mitt treminutersbesök förvandlats till ett halvtimmaslångt elände och jag var minst sagt förgrymmad.

När jag klev in på arbetsförmedlingen igen blängde jag förmodligen ganska hätskt på kvinnan bakom disken och hon besvarade min blick med samma mynt. Eftersom jag varit borta en stund höll hon sig åtminstone för god för att försäkra sig om att jag verkligen flyttat bilen.
Jag ställde mig på nytt vid disken, räckte fram min kassakort och sa:
-Sådär ja. Skulle du nu vilja vara så snäll och ta emot de här för jag har ganska bråttom.
-Nej, det är inte jag som tar hand om dem. Det måste du ta med din handläggare. Men jag ska säga till honom att du är här.

Innan jag hann explodera rullande hon iväg med rullstolen som jag inte sett tidigare och jag lovar att all ilska plötsligt rann av mig som en vårflod och jag stod blossande röd kvar medan tusen svidande tankar forsade genom min hjärna.

  • Comments(3)//blogg.zettervall.se/#post1542

Zätas ordspråk

Kanske kulPosted by Zäta Tue, April 28, 2009 12:33
Ett päron om dagen
sätter sannerligen fart på magen.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1505

Annandagspinsamheter

Kanske kulPosted by Zäta Tue, April 14, 2009 12:43

När jag lägger om mina matvanor, som till exempel vid storhelger, så blir jag ofta av med mina regelbundna avföringsvanor. Det kan till och med hända att jag inte bajsar alls på några dagar, vilket inte är så skönt för lilla magen.

Igår vad det en sådan där dag, när jag kände att det absolut var läge för lite fekalier, men ändtarmen var inte beredd. Inte förrän jag kom till Willys och skulle handla. Då plötsligt kände jag tydligt hur det tryckte på i akterpartiet. Och det tryckte rejält. Jag kämpade för att trycka tillbaka utflödet och fick hyperventilera för att klara av det. Jag gick bakom kundvagnen som värsta skitnödiga killen, och det var precis vad jag var, fast tjejj. Som en mindre förlossning kändes det, och hur man lyckas hålla tillbaka en sådan är det ännu ingen som kommit på, i alla fall inte den naturliga vägen.

Nåväl, jag lyckades hålla mig i alla fall, och undertryckandet av det oundvikliga ledde till att toalettbehovet gick över igen.

Efter Willys for jag till Lidens för att köpa med mig blommor till den trevliga familj vi skulle besöka under eftermiddagen. Jag hittade en stor kruka med små påskliljor som jag köpte med mig.
När jag var på väg ut ur blomsteraffären fick jag se några bekanta ansikten som var på intågande. Jojjomensan, naturligtvis var det familjen vi skulle besöka.
Jag ville ju inte att de skulle se mig med min kruka, så jag dök ner bakom entrédörren och ställde krukan på golvet. Sedan satt jag där på huk ett bra tag. När jag kikade upp och ut hade familjen fortfarande inte gått in i affären, så jag fick fortsätta gömma mig. Detta upprepades ett par gånger och under tiden så gick mina gamla grannar förbi, Guldgossens före detta dagisfröken och lite annat löst folk som jag känner. Alla tittade bekymrat på mig där jag stod i hukande position.

Förundersökningsledaren föreslog att jag skulle förklarat för dem att jag lekte kurragömma, men jag kom inte på några bra och rimliga undanflykter just när jag stod där. Och hur rimligt är det att en 37-årig kvinna leker kurragömma i en blomsteraffär!?

  • Comments(3)//blogg.zettervall.se/#post1462

Tankspridd

Kanske kulPosted by Zäta Tue, March 24, 2009 12:48

Det är mycket nu. Stressigt på jobbet.

Men jag skulle ut på lunchen i alla fall, ta en liten promenad och köpa kylgel till Förundersökningsledarens värkande hand på Apoteket.
Min vana trogen stoppade jag fötterna i skorna och gick in på toaletten för att uträtta mina behov samtidigt som jag knöt skosnörena.

Jag tänkte mig inte för, handlade på ren rutin, lät kroppen sköta sig själv medan mina tankar fick fritt spelrum att dansa runt bäst de ville.
Jag lyft på... något... och satte mig... direkt på den iskalla toaletten.

Det var inte locket jag lyft bort utan ringen.
Hädanefter lovar jag dyrt att alltid tänka på vad jag gör!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1408

Nordväst?

Kanske kulPosted by Zäta Tue, March 24, 2009 12:05

Kompisen till en kollegas kompis läste i tidningen att det var oroligt på Västbanken och konstaterade lättat.

-Vilken tur att jag har mina pengar i Nordbanken!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1405

Wakeup-call

Kanske kulPosted by Zäta Sun, March 15, 2009 19:07

I morses vaknade Förundersökningsledaren kvart över sju, trots potentiell sovmorgon. Han väcktes av ett ljud och trodde först att det var mobilen som ringde och dessutom hade vibratot på.

När han vaknat till ordentligt upptäckte han att det var jag som snarkade.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1387

Köpgalen

Kanske kulPosted by Zäta Sat, March 14, 2009 13:28

Förundersökningsledaren kommer hem från Willy´s med tre eller fyra papperskassar fulla med mat. Bland annat plockar han upp åtta stycken lättdryck citron.

Guldgossen säger:
-Vad kommer det sig att du har handlat så mycket just idag?

Förundersökningsledaren svarar:
-I got carried away!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1384

Ett litet misstag

Kanske kulPosted by Zäta Thu, March 05, 2009 15:15

Jag går normalt hem klockan 17. Förundersökningsledaren slutar lite tidigare och brukar hämta barnen från fritids tio i fem. Han samåker till Kvänum och brukar ha sin bil parkerade vid brandstationen här i stan.

Igår ringde Förundersökningsledaren kvart i fem.
-Vi har ett litet problem!
-Jaha du, vad skulle det kunna vara då?
-Jag står här vid bilen nu, men jag har glömt bilnycklarna på jobbet i Kvänum!

Jag var tvungen att skratta en stund innan jag kunde stänga ner min dator, kasta mig i bilen, hämta upp en lätt slokörad Förundersökningsledare och sedan våra gemensamma skatter.

På kvällen tog sig Förundersökningsledaren en långpromenad och hämtade bilen. Det tar en timma att gå, fem minuter med bil. Det är inte så konstigt att man är bilburen egentligen.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1359

Zätas ordspråk

Kanske kulPosted by Zäta Tue, February 24, 2009 12:33
Den som äter sparrissoppa till lunch förtjänar ofta en semla till eftermiddagsfikat.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1333

Olika näsor

Kanske kulPosted by Zäta Tue, February 10, 2009 09:27

Det är olika kvalitet på näsorna i min familj.

Igår kom jag förväntansfull hem från jobbet. Med mig hade jag en doft på sticka (den dyra, dyra önskeparfymen) och en doft på halsen (den billiga vaniljparfymen jag köpt på Bodyshop).

Jag lät mina anhöriga sniffa på både det ena och det andra.
Guldgossen tyckte att allt luktade gott.
Lilla Svalan andades in dyr-doften och utbrast självsäkert:
-Det är ju den parfymen jag har!

Hon hade helt rätt och jag kan inte för mitt liv begripa hur en outbildad sexårig näsa kan känna det. Jag lovar att jag inte skvallrat för henne om vad jag varit på jakt efter.

Sedan var det makens tur att lukta. Han slog armarna om mig och gjorde en djupdykning mot min hals där han insöp den i mitt tycke ljuvliga doften av vanilj.

Hans kommentar blev:
-Du luktar som ett luktsuddigum!

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post1288

Taccos

Kanske kulPosted by Zäta Fri, February 06, 2009 14:17

Ikväll blir det taccos till middag. Det var några veckor sedan sist.

Lilla Svalan har följt med mig till affären för att handla. Plötsligt hörs ett välbekant ljud och så lilla Svalans kommentar:
-Jag rapade! Det smakar taccos. Det måste vara från senast vi åt det.
-Men usch då, säger jag inlevelsefullt.
-Nej, det var gott!

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post1277

Why?

Kanske kulPosted by Zäta Tue, January 20, 2009 13:11

Häromnatten drömde jag.
Jag drömmer i och för sig varje natt, och nästan varje morgon minns jag minst en dröm jag haft under natten. Men drömmen jag hade häromnatten hörde till den typen av drömmar som biter sig fast lite längre, och inte försvinner tillsammans med kroppsvärmen i samma stund som man lyfter på täcket.

Så här drömde jag:

Jag upptäckte att mina bröst ömmade lite. När jag kände på dem tyckte jag att de blivit större också.
Orolig gick jag in på toaletten och tog av mig på överkroppen. På utsidan av båda brösten hade jag ett flammande rött ärr. Brösten var också mycket riktigt markant större.

Jag klädde på mig igen och gick ut från badrummet.
Efter en liten stund träffade jag på någon. Jag vet inte vem det var eller hur och om jag kände honom/henne. Personen berättade i alla fall för mig att jag lagt ut 50.000 kr på bröstförstoring.

När jag vaknade hade drömmen etsat sig fast.
Hur kunde jag drömma att JAG, som redan har E-kupa, skulle slänga ut sanslöst mycket pengar på att få ännu större bröst!?

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1208

Bröllop

Kanske kulPosted by Zäta Tue, January 13, 2009 15:03

I natt drömde jag att min kusin gifte sig.

Bröllopet ägde rum ute på ett stort gärde. Det var på hösten och det var gråmulet och lite duggregn men ingen frös och alla var glada.

Under vigseln blev jag framkallad längst fram. Jag hade inte blivit tillfrågad i förväg och antog att jag skulle sjunga men istället blev jag ombedd att läsa berättelsen om de tio vise männen. Jag började läsa och då kom tio utklädda gossar fram och började hoppa omkring och dansa hiphop.

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post1184

Hur firar folk jul egentligen?

Kanske kulPosted by Zäta Tue, January 13, 2009 14:48

Satt här och hade lite tråkigt.

Tills jag läste det här:
http://www.tjuvlyssnat.se/mellersta-sverige/naturligt-aldrande

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1183

Långkalsong

Kanske kulPosted by Zäta Tue, December 30, 2008 16:24

Lilla Svalans klasskompis ringer och frågar om de kan leka. En halvtimma senare ringer det på dörren och utanför står han och hans mamma.
Vi sitter och äter sen middag. Förundersökningledaren har inte bytt om efter skridskoturen än, bara tagit av sig ytterkläderna och termobyxorna.

Mamman skrattar gått åt den långbente mannen, iförd tunna mörkblå långkalsonger.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1134

Telefonkö

Kanske kulPosted by Zäta Tue, December 16, 2008 16:15

Ringde till Slöjddetaljer för att höra om de har vekgarn på rulle.

Blev kopplad till kundtjänst:
-Vi kan inte ta ditt samtal just nu. Du har plats nummer.... (och här är det ju så olidligt spännande att få veta vilket nummer just jag har!) ett i kön.

Hurra, rusig av lycka konstaterar jag att jag ligger först. Det är snart min tur. Det är bara en person som pratar med kundtjänst före mig.

Fast det dröjer visst en stund innan det blir min tur i alla fall.
-Du har plats nummer... ett i kön.

Jo tack, det förstår jag nog. Men vad kan de prata om så länge där i andra änden?

-Du har plats nummer... ett i kön.

Det känns inte helt nödvändigt att bli upplyst om detta...

Men så kommer beskedet som ställer hela idén med telefonkösystemet på ända. Det som får en att tvivla på rättvisa och heder i samhället. Det som gör mig så konfunderad att jag genast lägger på luren av ren reflex:
-Du har plats nummer... två i kön!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1096

Julkrubban

Kanske kulPosted by Zäta Mon, December 01, 2008 21:51

Min innovative datanördskollega har gjort en egen julkrubba till oss på jobbet. Jag har nämnt det i ett tidigare inlägg men inte visat några bilder.
Jag tänker inte visa så mycket bilder nu heller, för jag är inte säker att mina kollegor vill skylta med sina ansikten i min blogg, men jag ska visa er vilken figur jag agerar i krubban.

För dig som vill göra en egen krubba att överraska kollegor eller vänner med (kanske något för dig Skärgårdsdoktorn...) så gör man så här:
Införskaffa ett stycke skokartong eller dylikt att göra själva stallet av.
Googla fram bilder som passar på de olika figurerna i krubban.
Klipp och klistra lite i lämpligt bildredigeringsprogram och sätt in ansiktena på dina kollegor på valda julkrubbeaktörer. Tänk på att du kommer stå högt i kurs hos dem du väljer ut som vise män, medan du förmodligen inte samlar lika många poäng från åsnan.
Skriv ut och klipp ut dina fotomontage och klistra upp dem på kartong.
Sätt fast ett stödben bakom kartongen så att de kan stå. (Här är silvertape ett bra hjälpmedel.)
Arrangera figurerna runt stallet.Blog Image

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1050

Grått hår

Kanske kulPosted by Zäta Wed, November 26, 2008 10:05

Det hör ju inte till ovanligheterna att rara Rana inspirerar mig.
Så också idag.

http://ranashorisont.blogspot.com/2008/11/jag-r-frestad-att-rycka-de-enstaka.html

Tydligen vill hon inte vara lite rar längre utan tänker färga håret blåsvart.

Själv har jag tänkt önska mig en hårtoning eller vad det kan tänkas heta, i julklapp. Jag fick mig en omgång av kära Falunsystern förra julen. Den skulle sitta i under åtta tvättar men varade längre än till påska. Och det var inte bara de grå som täcktes, hela håret såg livligare och liksom lite skimrande ut. Kastanjebrunt blev det.
I år skulle jag kunna tänka mig en annan färg, som omväxling. Kanske mörkbrun. Men det är bäst att låta systern avgöra, hon har bättre smak än jag.
Om jag nu får en hårtoning i julklapp, det kan man aldrig så noga veta. Men önska sig kan man ju...

Jag har i alla fall kommit så långt i min förvandling från ung, snygg brutta till åldersstigen, rynkhängd kärring - att jag har börjat acceptera mina grå strån.

När jag var ung (jag menar yngre) var jag ofta på sportlovsläger i Lundsbrunn. De där lägren är en helt egen historia som inte ska berättas nu, men hur som helst, en av ledarna var en kvinna i 35-årsåldern som inte såg fram mot att bli gråhårig. Hon berättade för oss tonåringar att hon skulle lägga sitt första gråa hårstrå i ett kuvert, klistra igen det noga och posta det till Kina.
Alltså har jag tänkt att det där med att bli gråhårig nog inte är så kul!

Nu hör ju inte jag till de allra mest fåfänga av Guds skapelser så jag har inte haft så nogsam koll på färgen på mitt hår.
Därför satt jag för fyra-fem år sedan i frisörsstolen och kallpratade så där som man gör när man är hos en ny frisör. Av någon anledning som jag antingen glömt bort eller har förträngt, så började jag raljera över att jag inte blivit gråhårig än, och för att bre på lite extra så nämnde jag att jag brukade reta min make för hans gråa tinningars charm.

När jag kom hem nyklippt och vacker och tog en ordentlig närstudie i spegeln, upptäckte jag mitt första gråa hår. Tyvärr hade det också sällskap av ett tjugotal likasinnade så jag skämdes postumt över mitt uppförande hos frisören. Hon måste ha skrattat i mjugg när hon hörde mitt skryt och såg bevisen på min bristande insikt mitt framför näsan.

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post1036

Det syns i kalsongerna

Kanske kulPosted by Zäta Tue, November 25, 2008 13:15

När jag var på väg tillbaka till jobbet efter min inköpsrunda på lunchen (och jodå, jag köpte både gympaskor och slips) passerade jag två damer/tjejjer som var livligt inbegripna i ett för dem uppenbarligen mycket engagerande samtal. Det här är vad jag hörde:

-Jag brukar va med när han går på toa.
-Ja, annasch sôns dâ ju bra i kallsångera ifall di har vartt där schällva!

Jag förstod direkt vad det var de pratade om.
Kanske för att jag är västgöte, och mamma...

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post1029

Typikaliteter

Kanske kulPosted by Zäta Wed, November 19, 2008 21:38

Vi har två nästan fulltankade bilar.

Det är bensinkrig i Lidköping.

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post1003

Namn på barn

Kanske kulPosted by Zäta Tue, November 18, 2008 16:18

Det kan vara svårt att komma på vad ens älskade lilla/lille ska heta när hon/han just tittat ut ur moderlivet.
I Sverige har vi tre månader på oss och bestämma namn på våra telningar. I Italien har de en timma.

Några av våra vänner behövde alla sina tre månader innan de kunde enas om vad dottern skulle heta. Till slut fastnade de för ett jättevackert namn som för tankarna till lummiga gröna skogar, fantastiska äventyr, hjältemod och ung, spirande kärlek.

Några andra vänner visste direkt att deras son skulle heta Gunnar.
När lilla Svalan var lite yngre än hon är nu lekte hon en hel del med en pojkdocka. Hon var redan då nästan överdrivet förtjust i bäbisar. Bäbisen Gunnar stod mycket högt i kurs och det var självklart att lilla Svalans docka fick heta Gunnar.
Dockan Gunnar fick bland annat följa med till dagis. Fröknarna blev något konfunderade när de fick höra vad han hette.
-Vad heter dockan?
-Gunnaj.
-Heter han Gunnar?
-Jaa, han hetej Gunnaj!
Lilla Svalan var bestämd.

En dag tog dagisfröknarna med sig sina små barn till bibliotektet i centrum. Utanför träffade de på en kvinna med barnvagn. I vagnen låg en ljuslockig liten gosse och var så söt, så söt att både fröknar och barn flockade som flugorna kring en sockerbit.
Lilla Svalan rycker fröken Lena i handen och säger:
-Däj liggej Gunnaj.
-Nej, säger fröken, det där är ingen docka, det är ett riktigt barn. Titta, det är en bäbis!
-Det äj Gunnaj, framhärdar lilla Svalan.
Nu lägger sig den ömma modern i samtalet och frågar:
-Vad säger lilla Svalan?
-Äh, förklarar fröken Lena smått rodnande och utan att lägga märke till att mamman verkar känna min dotter... lilla Svalan har en docka som heter Gunnar och nu tror hon att ditt barn heter Gunnar också. Men det är ju inget barnnamn. Jag vet inte varför hon kallar dockan så...
-Jaha, säger mamman roat. Min son heter faktiskt Gunnar!

En av mina kollegor berättar om när hon träffade barnmorskan under sin första graviditet. De kom att prata om namn och kollegan säger med viss avsmak:
-Ja, snart kommer väl de där gamla namnen Bengt, och Gösta tillbaka.
Barnmorskan konstaterar då:
-Jaha, Gösta heter min pojke.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post986

Drömmar

Kanske kulPosted by Zäta Mon, November 17, 2008 08:01

Drömmar är ju intressant. Kanske mest ens egna, som ibland speglar en liten bit av verkligheten, men för det mesta är rena rappakaljan.

Andras kan också vara roliga.
Under helgen har två personer delat med sig av sina drömmar.

Den förste är man. Han drömde en mardröm för ett tag sedan. I drömmen upptäckte han att han råkat ta på sig kalsongerna utanpå byxorna. Och inte hittade han någon toalett där han kunde gå in och rätta till misstaget.

Den andra är kvinna. Hon drömde att hon kräktes. Det var ärtsoppa hon spydde upp. När hon vaknade låg hon och spottade. Hela kudden var våt.

Inatt drömde jag att jag var i Italien och hälsade på min syster och hennes familj. Jag hade råkat komma vilse och fick lifta tillbaka med en svensk jag råkat på. Tyvärr hittade jag ändå inte tillbaka till min systers lägenhet. Vi hamnade i ett köpcentra i stället. Svensken jag liftat med var där för första gången och jag tipsade honom om att köpa pasta och pesto.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post976

Det är jobbigt att ligga på topp

Kanske kulPosted by Zäta Mon, November 10, 2008 11:45

Det här damp ner i min mail förra veckan:

Det sägs att det är nyttigt att varje dag äta ett äpple. Hemorrojderna hålls i schack och fibrerna gör susen för magen. Du ska också äta en banan för att få i dig kalcium. Och en apelsin för C-vitamin!
Men sedan är det fritt fram att botanisera bland frukterna. Glöm inte att ”fem om dan” inte bara är en nött slogan utan gäller för din hälsas skull.

Det är ett måste att dricka en kopp grönt te (utan socker för att undvika diabetes) för att minska kolesterolet i kroppen!

Du måste också dricka 2 liter vatten varje dag (och sen kissa lika mycket, vilket förmodlingen fördubblar tiden du hittills tillbringat på toa).
Du måste också dricka ett glas yoghurt varje dag för att få de bra bakterierna i magen. Ingen vet exakt vad det är för bakterier men du MÅSTE ha minst en miljon sådana där små kryp i magen annars är det illa!

Du ska också ta ett glas rött vin för att undvika hjärtinfarkt. Och så ett glas vitt för att skydda ditt nervsystem! Och ett glas öl (jag minns dock inte varför det var nyttigt!) Men om du tar dessa tre samtidigt kan du få stroke, och forskarna kom nyligen fram till det överraskande resultatet att trots att vin är bra för hjärtat så dödar det dina hjärnceller, men det kanske inte gör så mycket, för då kommer du inte att märka av stroken. (Här vill jag poängtera att jag, Zäta - är nykterist och inte förordar någon som helst alkoholkonsumtion what so ever!)

Du ska vidare äta nötter, bönor och ärtor varje dag. En hel massa nötter, bönor och ärtor.

Du ska äta fyra till sex måltider per dag, lätta måltider ska det vara och glöm för allt i världen inte att du ska tugga varje tugga minst 36 gånger.
Bara för det behövs det 5 timmar.

Och så en viktig sak till; efter varje måltid ska du borsta tänderna. Glöm inte borsta efter äpplet, bananen, apelsinen, de andra två frukterna, yoghurten, nötterna, bönorna och dina fyra till sex måltider. Ja, det är nog bäst du borstar efter vinet och ölen också.
Detta ska du göra så länge du har några tänder kvar, och glöm inte tandtråden, tandköttsmassagen och munvattnet. När du ändå håller på med detta kan du ju passa på att städa badrummet för det är viktigt att undvika bakterier och dammallergi är inte heller bra.
Du kanske ska installera en CD-spelare eller TV inne i badrummet också för med tanke på allt vattendrickande och tandborstande lär du tillbringa en hel del tid där.

Du måste sova minst åtta timmar per dygn och jobba lika mycket (om du ska ha råd med TV i badrummet, all mat och tillräckligt med tandkräm). Lägg till de 5 timmarna som behövs för att äta och du är uppe i 21 timmar. Det är tre timmar kvar, under förutsättning att det inte är trafikstockning när du åker till och från jobbet.

Enligt statistiken tittar folk på TV tre timmar per dag. Det kommer du inte hinna med längre eftersom du måste ta en promenad varje dag i minst en halvtimma. Men du ska få ett råd; efter 15 minuters promenad ska du vända tillbaka, annars kommer din promenad att ta en hel timma.

För att må bra måste du ha vänner och ska du kunna behålla dina vänner måste du också hinna med att träffa dem. Tänk på att vänner är som växter och måste tas omhand, helst dagligen.

Bland allt annat måste du också hålla dig informerad. Läs minst två dagstidingar och några kvällstidningar för att kunna ha en kritisk inställning i livet.

Du ska också ha sex varje dag men utan att det blir rutinmässigt. Det betyder att du ska vara innovativ, kreativ och varje gång på nytt förföra din partner. För detta krävs avsatt tid. Och då har vi inte ens nämnt tantriskt sex.

Du ska också hinna med din familj, hinna moppa golv, diska och tvätta, för att inte tala om allt du måste göra om du har barn eller husdjur.

Löst räknat behövs det minst 29 timmar för att bara göra det viktigaste. Sedan kanske du vill roa dig lite också. Den enda lösningen är att göra flera saker samtidigt! Du kan till exempel duscha i kallt vatten och hålla munnen öppen så får du dina 2 liter vatten per dag. Medan du lämnar badrummet med tandborsten i munnen kan du passa på att samtidigt ha sex med din partner (som i sin tur tittar på TV och läser tidningar). Och då har du fortfarande en hand ledig, med vilken du kan ringa till dina vänner och släktingar och berätta om ditt perfekta liv.

Medan jag sitter här och dricker vatten, äter nötter och äpplen, ringer mina vänner på arbetstid och försöker sova lite under tiden, så passar jag också på att skriva ner det här. Men nu måste jag sluta, för nu är det dags att rusa på toa.

Ha ett bra liv!

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post947

Jag önskar det var jag som sa så här:

Kanske kulPosted by Zäta Wed, November 05, 2008 11:59

Svenskarna borde få röstat i USA-valet. Vi påverkas i högsta grad av utgången.
Men inte får vi rösta inte.

Däremot är vi betrodda att rösta i Dansbandskampen.

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post928

Väskryckare

Kanske kulPosted by Zäta Mon, October 27, 2008 14:10

Jag har en kortare karriär som väskryckare bakom mig.

När jag gick i gymnasiet (och även dessförinnan, och efter) var jag med i en ekumenisk ungdomskör som hette Oikumene. Det var fantastiskt roligt. Vi övade varje vecka och sjöng upp ganska ofta.

En gång (det var alltså när jag gick i gymnasiet) bestämdes det att vi skulle göra en körresa till England. Jippe!

Det finns mycket man kan berätta om den resan. Till exempel att vi åkte färja över och lyckades pricka in vårens blåsigaste dagar för både dit- och hemresan. På ditresan blåste det 24 sekundmeter (storm) och på hemvägen 25 (mer storm.) En kille, en ganska tuff och stöddig kille, åt en finfin räkmacka medan vi var på väg ut från skärgården, men så fort det började gunga ville räkorna upp och simma. Och simma fick de. Killen hann inte längre än till närmaste våtutrymme vilket råkade vara damernas dusch.
Under natten låg jag i överslafen i en av de små kojerna långt nere under däck och kände hur båten rullade från sida till sida. Rullningarna bara tilltog hela tiden och till slut kändes det som jag mera låg på väggen bredvid sängen än i sängen, och när båten äntligen började rulla åt andra hållet rullade den så långt att jag fick hålla mig i för att inte rulla ut över sängkanten. Jag var livrädd!
Vid ett tillfälle mötte vi en annan båt ute på de atlantiska vågorna och färjan avgav några ödesmättde signaler. Jag blev ännu mera livrädd och trodde att signalerna betydde att det var dags att äntra livbåtarna. Jag väckte min äldsta hyttkamrat (hon är bara ett år äldre än jag. Jag kan än idag inte förstå hur hon kunde ligga och sova i ovädret) och uppmanade henne att ta reda på vad som stod på. Hon kom ganska snart tillbaka och avgav rapport. Ute i korridoren fanns en informativ skylt som förklarade vad de olika signalerna betydde.
Jag blev nog kanske lite lugnare av beskedet att vi inte var på väg att sjunka men låg ändå vaken resten av natten och bad till Jesus att vi inte skulle kapsejsa. Mina hyttkamrater rapporterade på morgonen hur de hört mig varje gång de vaknade till under natten:
-Nej, Jesus, inte längre ner nu, Jesus, inte mer åt det hållet… låt det vända nu Jesus.

På morgonen fick vi också rapport från en ganska stukad, skrynklig och inte allt för fräsch kille. Det var han med räkorna ni vet. Han hade tillbringat hela natten golvad inne i damduschen. När båten rullade åt ena hållet låg golvet fritt och fint men så fort vågorna fick skrovet att rulla över åt andra hållet kom räkorna upp ur golvbrunnen igen. Så där låg han hela natten och såg räkorna åka upp och ner, och han kompletterade också innehållet i avloppet när han kände för det.

På hemvägen blåste det ju värre, men på något sätt hade jag nog lyckats vänja mig av med lite av rädslan. Jag var visserligen vaken hela natten men jag struntade helt i att gå och lägga mig och satt i stället uppe tillsammans med en annan nattuggla. När vi på hemkomstdagen kom inomskärs och resten av resesällskapet började vakna till liv fann de oss sovandes på var sin soffa i baren. När man reser med en kristen ungdomskör blir det lätt lite roligt att kunna säga:
-Och när vi kom fram fann vi Zäta utslagen i baren.

I England bodde vi hemma hos en medelålders dam i ett litet kråkslott ute på landet, några mil från London. När vi skulle in till den stora storstaden åkte vi först bil till närmaste tågstation och därifrån tåg (surprice) in till centrum och sedan tunnelbana till olika sevärdheter.
En kväll när vi kom tillbaka till tågstationen där våra bilar stod och väntade hade det redan hunnit bli mörkt. En av tjejerna som var med på resan gick iväg för att leta reda på en brevlåda. Hon hade skrivit ett vykort under dagen men glömt posta det när vi var i London. Vi andra ställde oss att vänta vid bilarna och efter ett tag kom hon hysteriskt skrattande tillbaka. Hon hade letat runt lite och till slut kommit in i en ekande lokal som hon trodde var själva stationshuset. Det var inte tänt därinne men hon såg en man som stod och pysslade med något borta vid en bänk så hon gick fram till honom för att be om hjälp. Trött av en hel dags vandring i London och lite skrämd av skuggorna lyckades hon dock inte få till engelskan helt rätt:
-Do You know vhar I can hitta någon maillåda?
Förståeligt nog fick hon bara ett mummel till svar. Och det var då hon upptäckte vad mannen pysslade med. Ekot i lokalen kom från kakelväggarna och inte från något stengolv. Hon hade råkat förirra sig in till pissoaren.

En annan dag när vi kom tillbaka till kråkslottet på landet var inte damen hemma. Jag vet inte om vi kommit tidigare än avtalat eller om vår värdinna glömt bort tiden men jag vet att det regnade och var ganska kallt. Påskliljorna som smyckade den mossangripna gräsmattan var det enda som lyste upp den grå dagern. Vad skulle vi göra?
Som tur var hade vi med oss en Svensson. (Namnet är fingerat.) Om bröderna Svensson sades allmänt att de är hälften apa, hälften människa och hälften Svensson. En Svensson är inte bara duktig, utan bäst i alla sporter, och bangar inte för galna upptåg och omöjliga utmaningar.
Efter ett undersökande varv runt huset upptäckte unge herr Svensson (uppskattningsvis så ung som 13 år) att ett fönster stod på glänt upp på andra våningen. En meter från fönstret gick stupröret. Unge herr Svensson klättrade helt sonika upp för stupröret, gjorde ett dödsföraktande aphopp med siktet inställt på det decimeterbreda fönsterbläcket i sten och klämde sedan in sin lilla smala lekamen genom fönsterspringan. En liten stund senare kom han välbehållen ut genom ytterdörren och kunde släppa in oss andra, och ytterligare en liten stund senare, så där förargansvärt liten, kom vår värdinna hem. Men hon fick aldrig veta hur vi tagit oss in.

Nu var vi ju inte i England för att idka fasadklättring eller ofreda kissande män utan faktiskt för att sjunga. Och sjöng gjorde vi. Bland annat stod vi utanför sydafrikanska ambassaden och sjöng afrikanska kampsånger. Det här var på apartheid-tiden och det pirrade faktiskt lite i magen när vi stod där och sjöng stämsång för full hals och gluttade på de allvarliga sydafrikanska men väldigt vita vakterna.
Två månader efter att vi kommit hem igen berättade räkkillen, som var så cool att han redan hade parabol och därmed tillgång till MTV som var en väldigt ny och ”het” företeelse, att han sett en video med Pet Shop Boys på MTV. Bandet hade åkt omkring i London och filmat på gatorna och bland annat filmat sydafrikanska ambassaden, precis under tiden som vi stod där och sjöng!

Sen var det ju det där med väskryckandet…

När vi transporterade oss i London var det naturligtvis tunnelbanan som gällde. För en ung bondtös var det ett spännande äventyr att hitta rätt, och hinna med, och se allt folk som likt ett myllrande lämmeltåg rörde sig i gångar och kulvertar. Jag var ju inte ensam utan hade min grupp att ty mig till men det gällde att röra sig ganska fort och inte komma bort sig i det underjordiska systemet.
Vid ett tillfälle kom jag lite på efterkälken. Dessutom rörde vi oss mot strömmen och det var riktigt svårt att hålla ögonen på de andra i min grupp. Jag blev lite rädd (okej, lite småskrämd då, eller rätt ordentligt uppjagad…) och började springande armbåga mig fram bland folkmassorna.
Rätt som det var råkade jag kroka in min arm i en handväska med tillhörande dam. Jag märkte det inte först utan fortsatte springa och drog därför med mig damen som föll omkull baklänges där bland alla springande ben.

Eftersom jag redan då var en mycket omtänksam, väluppfostrad, ödmjuk, inkännande och fantastiskt duktig flicka krånglade jag snabbt loss mig från den besvärliga väskan, framförde ett deltagande:
-Oh shit!
och sprang raskt vidare.

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post884

Mörkt

Kanske kulPosted by Zäta Fri, October 17, 2008 07:56

När vi ätit igår och skickat iväg barnen till Royal Rangers gick jag och Förundersökningsledaren ut för lite trädgårdspyssel.
Förundersökningsledaren klippte gräset och jag krattade upp rostsmittade löv under plommonträdet för att förhoppningsvis kunna förhindra lite av nästa års utbrott.

Förundersökningsledaren klippte.
Det mörknade.
Förundersökningsledaren klippte.
Det blev mörkare ändå.
Förundersökningsledaren klippte.
Klockan sju på kvällen var det helmörkt.
Förundersökningsledaren gick in och hämtade pannlampan och fortsatte klippa tills han var klar.

Jag undrar om det kan vara så att Förundersökningsledaren glömde att ta reda på hur dags solen går ner!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post858

Höjdskräck

Kanske kulPosted by Zäta Thu, October 16, 2008 16:23

Pratade precis med en herre i uppskattningsvis 50-årsåldern. Jag fick ställa mina frågor lite raskt för han hade en tid hos frisören att passa.

När jag var klar önskade jag honom lycka till hos frisören.
-Jaaaa, sa han... Jag vet inte hur det ska gå. Jag är ju så höjdrädd!
-Höjdrädd, ekade jag frågande.
-Ja, dom brukar ju hissa upp en så högt! Jag är rädd att jag ska trilla ner och bryta benet.

Jag hann inte fördjupa mig i ämnet eftersom han skulle iväg men annars hade det varit intressant att diskutera införandet av korta frisörer, säkrare stolar, eller annat som kan göra tillvaron säkrare för den som vill bli hårfager.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post856

Nyheter

Kanske kulPosted by Zäta Thu, October 16, 2008 07:58

Jag gillar Mix Megapols nyheter. De är sakliga, uttömliga och intressanta.

I morses fick jag höra:

"Glädjen blev inte långvarig. Igår vek USA-börsen ner sig igen!"

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post851

Skröna?

Kanske kulPosted by Zäta Fri, October 10, 2008 12:11

Någon har berättat för mig om någonting som drabbade hennes väninnas familj när de var på semesterresa.

Familjen var i Spanien och dagen innan hemresan drabbades mannen av akut diarré. Det var en sådan där diarré som stinker kräks och sur gammal gubbe. Mannen fick sitta på toa hela dagen medan övriga familjen var ute och shoppade och åt en sista god middag.
På hemresedagen kände han sig lite bättre, inte helt bra, men lite bättre. Han oroade sig dock för flygresan och kände sig inte alls väl till mods inför utsikterna att kanske behöva förpesta en hel flygkupé med odörerna från sina toabesök. Alltså försökte han hålla sig.

Det är inte så lätt att hålla inne med en flytande, påträngande avföring, men mannen lyckades. När de äntligen landat på Arlanda och det var fritt fram att lämna planet överlämnade mannen med varm hand uppgiften att ta hand om bagaget till övriga familjen och rusade, på gränsen till panik, in på toaletten på flygplatsen.

Familjen tog sitt (och mannens) handbagage. De fick vänta en bra stund på resväskorna men fick dem också till slut. De talade om sin make/far som nog inte hade det allt för lätt eftersom han fortfarande dröjde kvar på toaletten.
Till slut gick de bort med sitt pick och pack och ställde sig att vänta utanför toaletterna. Efter en liten stund kom en man ut, klädd i en blå städoverall och med en svart sopsäck i handen. Han luktade inte för fräscht och familjen rynkade på näsan åt den snuskiga flygplatspersonalen. Så noterade de att mannen var barfota. Vad konstigt!
Strax därefter kom även maken/fadern ut från toaletterna.
-Såg du städaren som var barfota? frågade frun. (Vi människor har ju en förmåga att glömma bort det väsentliga och koncentrera oss på det som ligger närmast i minnet. Hon borde naturligtvis frågat sin make hur han mådde…)
-Jo, svarade mannen korthugget. Nu går vi!

I bilen hem fick både det ena och det andra sin förklaring.
Mannen hade i sin nöd snabbt rusat in på toaletten och slitit upp första bästa bås, dragit ner byxorna och satt sig… rakt i knät på en annan man, som olyckligtvis glömt att låsa dörren om sig. Tyvärr fanns det inga naturkrafter i världen som kunde hindra den ström som redan var på väg och katastrofen var ett faktum.
Efter en mycket lång och fruktansvärd stund för de båda inblandade hade de ändå turen att få kontakt med en städare som kunde låna ut en overall till den nerbajsade mannen och ta hand om eländet på golvet.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post835

Vinterbadaren

Kanske kulPosted by Zäta Thu, October 09, 2008 09:17

Det jag nu ska berätta utspelade sig på det glada 70-talet.

Mannen som har förtäljt historien skulle tillsammans med en vän tömma sin båt. Det var mitt i vintern och i brist på bra båtplats hade de kört båten upp i Lidan och lagt intill kajen mitt emellan Rörstrandsbron och bussbron.

De hade börjat med att göra fast båten i fören och sedan hoppat ut för att i lugn och ro angöra även aktern. Vad de inte tagit med i planeringen var den ganska starka strömmen som fick aktern att styra ut i älven. Mannen som berättat detta för mig (vi kan kalla honom Fabian) ställde sig då på kajen med båtshaken och försökte dra in aktern. Det gick inte så bra. Han kände hur han i stället drogs med båten längre och längre ut mot mittfåran av älven. Till slut kom han till den punkt då det inte längre var möjligt att räta upp sig och stå kvar på kajen. Båten var dessutom för långt bort för att han skulle kunna hoppa på den. Att falla i det iskalla vattnet var inte heller ett bra alternativ. Så vad göra?

Fabian fick syn på ett isflak som kom flytande nerför älven. Det såg sådär halvstabilt ut, uppblött på ovansidan men i alla fall ganska stort. Kanske skulle det kunna bära honom om han landade rätt.
Han släppte båtshaken och stod en stund och vevade med armarna som ett sista desperat försök att återfå balansen och kanske, kanske lyckas hålla sig kvar på kajen. Han hann också titta sig omkring och konstaterade att ingen människa fanns i närheten mer än hans vän. Tur! Det skapar alltid skvaller när en skeppare trillar i sjön och det var ju så retligt att ha missbedömt strömmen och försatt sig i den uppkomna situationen.

Fabian återfick inte balansen, istället tog han rejäl sats och hoppade ut på det guppande isflaket. Och sjönk rakt igenom! Isen visade sig snabbt vara precis så genomrutten som Fabian befarat men inte hoppats.

Det blev några dramatiska minuter innan Fabians vän lyckats dra honom uppför den höga kajkanten. Sedan var det till att snabbt byta om inne i kajutan och få på sig torra kläder.
Historien förtäljer inte om de båda vännerna tömde båten som planerat eller om de lät det anstå till en annan dag men så småningom kom i alla fall Fabian hem och möttes av sin väna hustru och en kopp rykande kaffe. Fabian beslöt sig raskt för att inte berätta något om missödet, det är onödigt att oroa nära och kära, och det hela hade ju ändå avlöpt väl.
När de slagit sig ner med kaffekopparna blev det därför hustrun som först tog till orda.

-Du kan aldrig gissa vad jag såg idag! När jag kom åkandes med bussen över torgbron såg jag en man stå på kajkanten och ta sats och hoppa rakt ut i älven. Kan du förstå hur någon kan göra något så tokigt! Det måste ju vara iskallt i vattnet. Och är man vinterbadare så måste man väl ändå kunna välja en bättre plats att bada på!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post829

Händelserik morgon

Kanske kulPosted by Zäta Wed, September 24, 2008 09:54

Förundersökningsledaren var tröttare än jag i morses. Ändå gick jag upp 20 över fem för att hinna med en lång skön dusch som bra start på dagen.
Förundersökningsledaren rörde ihop det lite när vi satt och pratade om de närmaste dagarna. Idag och i morgon får det bli jag som hämtar barnen efter skolan. Idag ska jag sedan snabbt iväg till en kompis för bröllopsplanering och i morgon ska jag skjutsa barnen till Royal Rangers innan det är föräldramöte och sedan ska jag handla mat till bröllopet med en annan kompis. Förundersökningsledaren hoppade över en dag och trodde att det var torsdag idag.

Jag skrattade ganska gott åt hans misstag och berättade att jag själv gjorde bort mig igår när jag pratade samåkning med en förälder som också har barn i Royal Rangers. De har två barn som går där och det ena barnet var sjukt och ska förmodligen inte med. När jag fick höra det föreslog jag att vi kunde samåka med två andra barn som också ska till Royal. Föräldern frågade mig hur många jag egentligen kan ta i bilen och jag svarade glatt att det är fem som vanligt. Fyra barn och så jag själv.
Hon fick inte ihop det riktigt och det borde inte jag heller ha gjort. Det blir nämligen fem barn. Jag hade glömt att räkna med Guldgossen.

När jag och barnen kom ut i garaget för att åka till skolan luktade det väldigt mycket gas därute. Vi har mig veterligen ingen gas i huset så med min brillianta slutledningsförmåga kom jag fram till att det måste vara bensinångor. Den enda bilen i garaget (det låter som vi har ett jättegarage men det får plats två bilar) var den jag och barnen skulle åka med men jag såg inget läckage under så huvudbryt var totalt.

Barnen hade redan hunnit hoppa in och sätta sig i bilen men jag blev lite orolig och körde ut dem på gatan.
-Varför ska vi stå här, får vi inte åka med, vad gör du mamma?
-Gör som jag säger bara!
Så satte jag mig i bilen och vred om nyckeln med en massa fina filmsekvenser från exploderande bilar i huvudet. Det fick ju som ni förstår bra i alla fall. Bilen startade utan protester och jag såg inte till några eldsflammor.
När jag backat ut ur garaget och barnen hoppat in i bilen blev jag i alla fall tvungen att förklara mitt irrationella beteende för dem.
-Men mamma, vad hade hänt om bilen exploderat när vi satt i, frågade Guldgossen.
-Då hade ni brunnit upp.
-Men du satt ju i bilen mamma!
-Ja, men det är ju viktigast att ni klarar er.
-Men mamma, säger då lilla Svalan som alltid har en förmåga att tänka ett steg längre än vi andra, normalt hjärnvindlingsutrustade… om du skulle brunnit upp hade ju vi blivit tvungna att GÅ till skolan.

När jag lämnat barnen och även lagt ett diadem (som jag en gång gjorde när lilla Svalan var brudnäbb) i en brevlåda för att bruden ska kunna prova ut en frisyr ikväll, for jag vidare mot jobbet. Som vanligt är det rätt vältrafikerat med både bilar, cyklister och mopeder och det gäller att vara uppmärksam på alla halvvakna människor så det inte sker en olycka.
Långt framför mig såg jag en polisbil med saftblandarna igång. Bilen kom inne ifrån stan och jag blev såklart både nyfiken på anledningen till utryckningen och lite extra uppmärksam på hur jag körde för att inte tilldra mig onödig uppmärksamhet. Jag räknade ut att jag skulle möta polisen ungefär vid ett avsmalnat övergångsställe och saktade in lite för att ge dem företräde.
En bit framför mig på vägen befann sig en EU-moppe i sällskap med en cyklist. Jag hade inte uppmärksamheten riktad mot dem så jag vet inte vilka hemska gärningar mopedisten utförde men plötsligt såg jag hur polisbilen styrde över tvärs över gatan med siktet inställt på mopeden, och prejade honom. Mopedisten hann inte stanna under den hastiga manövern utan valde att i stället för att krocka med polisbilen, köra ner i diket. Tyvärr stod det en lyktstolpe i vägen så mopeden fick ändå något att krocka med och mopedisten körde omkull.
Cykelkompisen skyndade sig fram och försökte få sin vän på fötter medan polismannen sakteliga gjorde sig omaket att öppna dörren och stega fram på stöddiga ben. Jag funderade allvarligt på om jag skulle stanna och hjälpa till men så såg jag att polismannen hade en passiv kollega i bilen och kom fram till att de nog själva skulle klara av att plåstra om grabben om det behövdes. Jag kände mig rätt feg när jag bara gled förbi och efteråt ångrar jag såklart att jag inte stannat. Från min synvinkel betedde sig polisen mycket märkligt.

Ja, det var väl allt som skedde i morses som är värt att nämna…

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post779

Tre roliga saker

Kanske kulPosted by Zäta Tue, September 09, 2008 21:54

När jag hämtade Guldgossen från skolan tittade han på mig och sa:
-Grattis på bröllopsdagen!
Det var det bästa jag hört idag. Jag blev fantastiskt glad.

När min mamma kom hit för att barnvakta barnen under bion tog lilla Svalan med henne ut i garaget. Mamma visste inte att vi köpt ny bil och nu visade lilla Svalan:
-Titta mormor.
Mamma öppnade bildörren och tittade in.
-Jaha, har du fått en ny bilbarnstol?
Hon såg först inte att hela bilen var ny!

Arnfilmen nr 2 var helt okej. Man kan ju inte begära att den ska vara lika genomarbetad och detaljrik som böckerna. Skådespeleriet ger jag faktistk inte så mycket för heller. Men det fanns två saker som gör den sevärd:
Musiken var bra.
Skådespelaren som gör Saladin är gôrsnygg.

Och vissa har tydligen tagit Arn till sitt hjärta. När filmen var slut och vi packade ihop våra pinaler hörde jag ett samtal mellan två damer på raden bakom mig:
-Men... var det i Gudhem han begravdes?
-Nej, han ligger väl i Varnhem.
-Och Cecilia då?
-Det vet jag inte men Arn ligger i Varnhem, varför åker annars folk dit!
-Men ligger han inte i kyrkan där i... vad heter det... Forshem?
-Nej, Varnhem är det allt.

Och då ska ni veta att vi bor precis vid kullen av Kinne-Kulle där Forshem ligger, och inom bara några mils avstånd finns både Varnhem och Gudhem.
OCH ARN ÄR EN PÅHITTAD FIGUR!
Men jag hade inte hjärta att störa damerna. Jag skulle vilja vara med när de åker till Varnhem och letar efter Arns grav.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post724

Reinart

Kanske kulPosted by Zäta Tue, September 09, 2008 14:49

Talade precis med en man som heter Reinart. Det är ju ett lite ovanligt namn och jag ville ha det bokstaverat för att stava e-postadressen rätt.

Jag: -Är det Rickard, Erik...
Reinart: -Nej, nej, jag heter inte Rickard, jag heter Reinart, Reinart!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post722

Elände

Kanske kulPosted by Zäta Tue, September 09, 2008 10:29

Kommer ni ihåg det här:

http://blogg.zettervall.se/#post650

Nu kommer nästa slag.

Under sex år har några eldsjälar anordnat en stor quiltmässa i Lidköping. Inte en enda gång har jag haft möjlighet att gå dit och njuta av de utställda lapptäckena, shoppa nya tyger eller delta i intressanta seminarier.
Nästa år vill jag verkligen se till att det blir av i alla fall. Årets mässa ägde rum i helgen som gick. Jag läste i tidningen om allt roligt de haft, de som kunnat vara med. Men nästa år så...

...blir det ingen quiltmässa. Arrangörerna har bestämt sig, precis som med Hjulafton, att evenemanget blivit för stort och lockar för mycket folk. Hur kan man överhuvud taget överväga att ange en sådan anledning till att upphöra med ett lyckat koncept?! Det är väl i så fall bättre att säga som det är - vi orkar inte längre!

Så nästa år blir det varken Hjulafton (vilket jag ju lovat Guldgossen) eller quiltmässa (vilket jag lovat mig själv). Elände!

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post718

Det é mycke nu

Kanske kulPosted by Zäta Fri, September 05, 2008 06:48

Maken är också vaken.
Förundersökningsledaren menar jag, men det rimmar så dåligt på vaken...

Vi sitter med våra frukostar och suckar över allt som ska göras.
Förundersökningsledaren säger:
-Det är nästan så man längtar tills man blir pensionär.

Jag kokade ägget ändå förresten. Nu ligger det i väskan och blir en andrafrukost på jobbet. Jag känner mig som Nalle Phu, eller någon av de små söta hoberna i Sagan om ringen. De förfasade sig ju över det hårda tempo Vidstige satte upp i flyken undan ringvåldnaderna. Sinsemellan viskade de:
-Jag börjar misstänka att han inte ens känner till andrafrukost.

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post708

Morgondimman

Kanske kulPosted by Zäta Fri, September 05, 2008 06:42

Idag är jag trött, igen...

Jag vaknar av klockradion, raglar upp till toaletten, gör mina morgonbestyr och drar på mig de kläder jag så förtänktsamt la fram igår kväll.

I köket börjar jag koka ett ägg men ångrar mig och rostar en smörgås. Jag tar fram ost och leverpastej och kokar tevatten. Långsamt brer jag den rostade mackan, med skaftet på smörkniven...

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post707

Ingen pizza dock...

Kanske kulPosted by Zäta Wed, September 03, 2008 22:50

I kväll har jag haft riktigt roligt.

Vi har varit hemma hos vänner och planerat ett stundande bröllop. Bruden var också med medan brudgummen var på jobbet. Bruden kommer från Albanien och har börjat lära sig svenska men hänger inte med på allt, så vi har blandat svenska och engelska rätt friskt under kvällen.

När vi pratade mat till bröllopet föreslog vi att bruden och hennes familj kanske kunde ordna någon typisk albansk rätt. Bruden undrade om vi menade dessert eller huvudrätt medan vi mest var inne på en liten förrätt. Min vännina försökte förklara på svengelska (och tänk er nu hur det låter för den som inte vet att det inte är enbart engelska som talas):

-Mäjby you vill have a little rätt!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post703

Konstiga namn

Kanske kulPosted by Zäta Wed, September 03, 2008 14:57

Eftersom jag har ett jobb där jag pratar med en massa olika människor hela dagarna i ända, händer det ibland att jag träffar på personer med lite annorlunda namn.

Idag har jag till exempel sökt både Ole Baj och Henrik Holk.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post702

Nya ordspråk

Kanske kulPosted by Zäta Sun, August 31, 2008 18:07

Har ni hört de här ordspråken:
"Liten tuva stjälper ofta stort lass."
"Bättre en fågel i handen än tio i skogen."
"Ropa inte hej förrän du behöver ett bäcken."

Nu finns det ett nytt, i mitt fall mycket aktuellt ordspråk att ta till...

"Hängiven bloggare bränner ofta hela plåten."

Nåja, två ätbara plåtar kakor av tre är inte så illa pinkat heller...

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post687

Look who´s talking now

Kanske kulPosted by Zäta Tue, August 26, 2008 13:01

Åt en låda flygplansmat till lunch. Maken botaniserar ibland på Dafgårds outlet och senast köpte han på sig portionslådor för någon krona styck.
Det var rätt stark mat, sådär stark så att man känner att man behöver äta nåt sött efteråt.

Vägg i vägg med jobbet ligger Komvux lokaler och i bottenvåningen finns en liten cafeteria. Där bufflade jag mig in och köpte en chokladmuffins. Vid ett av borden satt en före detta kollega och åt lunch.
-Hej, sa jag.
-Hej, sa hon och fortsatte, nu har du allt hamnat lite fel va! (Hon menade att jag ju jobbar på andra sidan väggen.)
-Nej, jag skulle bara tjacka lite fika, sa jag och höll upp min muffins.

Jag är väl för i all sin dar ingen pundare heller! Hur uttrycker jag mig egentligen?! Jag är förfärad!
Mycket utropstecken blir det!!!

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post668

Pinsamt

Kanske kulPosted by Zäta Tue, August 12, 2008 14:03

Jag ringer ju hela dagarna i ända på mitt jobb, och ibland hinner inte hjärnan med när munnen bestämmer sig för att fortsätta prata, utan uppbackning uppifrån.

Följdaktligen sade jag alldeles nyss:
-Jag mailade dej den 6:te!

Det är väl inte så fel kan man tro om man läser det, men grejjen är att jag sa "säxte" i stället för "sjätte".

Damen i andra änden fnös lite varpå jag försökte mig på ett befriande skratt och erkände:
-Pinsamt!

-Ja! sa damen.

Sen var det inte mer snack om den saken.

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post607

Kläder efter väder

Kanske kulPosted by Zäta Mon, August 11, 2008 14:19

I lördags var det soligt och fint. Jag tog med lilla Svalan när jag var mattant på ett läger i närheten av Vänern. Vad jag däremot inte tog med var några ombyteskläder till henne och inga badkläder. Naturligtvis ville lilla Svalan bada. Det slutade med att hon fick låna Guldgossens kalsonger och bada med, och makens handduk att torka sig med.

På söndagen var vi på lägret igen. Den här gången var jag förberedd, utrustad till tänderna med badkläder och handdukar och extra kläder (i fall hon skulle trilla i sjön).
På söndagen illregnade det hela dagen.
Jag tog inte med några stövlar eller regnkläder...

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post600

Clowner

Kanske kulPosted by Zäta Thu, August 07, 2008 14:05

Jag har inte sett filmen "DET" (det är väl i den filmen en clown är helläskig, eller gör jag bort mig nu?) men jag tycker ändå inte särskilt mycket om clowner. Det kan vara okej med clowner som samtidigt är trollkonstnärer, eller duktiga på något, viga eller starka eller musikaliska utöver det vanliga. Men helt vanliga clowner, som bara är clowner, är tråkigare än ett oförberett matteprov man tvingas skriva med vänsterhanden.

Det var alldeles för långa clowninslag på Brazil Jack´s cirkus. Några var dock korta, för att fördriva tiden för publiken medan de riktiga (har ni börjat förstå min ståndpunkt nu...) artisterna bytte om. Vid ett tillfälle plockade damclownen fram fyra karlar som fick sätta sig på var sin pall, i en fyrkant. Sedan fick hon dem att lägga sina huvuden i varandras knä och sedan plockade hon bort pallarna och sim-sala-bim så låg de där ändå, sammanhållna av den gemensamma benstyrkan i en stark ring. Sen gick hon, och de låg hjälplöst kvar, oförmögna att ta sig upp utan att åtmindstone någon knäckte ryggen. Det var lite kul. Det hela löste sig genom att hon efter en liten stund "råkade" springa på dem så att de i alla fall trillade omkull med knäckta ryggar. Då var det inte lika roligt längre.Blog Image

Damclownen plockade också upp två barn och två föräldrar från publiken och gjorde ballongfigurer åt dem. Flickan fick en blomma att sätta på huvudet, killen fick två antenner till skulten, den förväntansfulle mannen i rött fick benen sammansnörda av en lång blå ballong och karln i randigt fick bara en pytteliten röd ballong. Av den gjorde hon en clownnäsa och klämde på honom och det framkallade åtminstone skratt från den artigaste eller allra, allra mest lättroade delen av publiken.

Det fanns en clown som var ganska duktig på marimba (det kan ha varit ett annat instrument också, men det var i alla fall något hon slog på med två långa skedliknande pinnar) och det lät helt okej, även om klangen var fruktansvärd eftersom den var så uppmickad och jag och barnen satt och höll för öronen.Blog ImageLilla Svalan tyckte desstuom att hon hade fina kläder, och det kan man ju hålla med om. Kanske inget jag skulle dra på mig på fest, men i alla fall. Det ser ut att ligga många timmars brodyr bakom det skimrande mönstret.

Få fotot nedan instruerar flickclownen gubbclownen i den ädla konsten att använda en microfon.Blog ImageHon talar samtidigt om att han inte får spela någonting för publiken.
Snacka om dubbla budskap! Det där skulle man kunna skriva en hel avhandling om men det spar jag tills jag blir gammal och vis.

Naturligtvis spelade clownen ändå, ni ser ju att han är utrustad med både fagott och saxofon. Blog ImageNär flickclownen plockat av honom instrumenten ett efter ett envisas han ändå med att föra oväsen med en lite tuta han gömt i fickan.Blog ImageTill slut fick han sällskap av sina kompisclowner och alla spelar en glad truddelutt.Blog Image

Sen blir det förnedringscirkus på hög nivå.Blog ImageJag trodde att barnen kanske skulle tycka att det var roligt i alla fall, men icke. Inte en enda av de tre så mycket som drog på munnen.Blog ImageRumpclownen bråkade med sin kollega med resultatet att ballongerna som skulle föreställa skinkor smällde en efter en.Blog ImageJag hörde fler än en förälder som klagade över att clownerna föregick med så dåligt föredöme inför barnen. Slåss så skinkorna ryker va!

I bakgrunden stod den tyste clownen, som också var biljettförsäljare och sedan duktig balanskonstnär, och bara avvaktade.Blog Image

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post583

Fotogenic

Kanske kulPosted by Zäta Thu, August 07, 2008 12:09
Sitter och rensar bilder från cirkusen igår. Upptäcker att jag tagit 187 bilder, bara på gummimannen...

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post581

Error

Kanske kulPosted by Zäta Tue, August 05, 2008 09:34

Okej, de där testerna kanske inte är helt tillförlitliga.

Nu gjorde jag ett test om hur mycket superhjälte jag är.
Reultatet är att jag är 66 % Robin. Jag är "ung och akrobatisk och tycker om att stå i rampljuset men kan även ge ära åt andra".

Andra superhjältar jag har inslag av är:
42 % Stålmannen
39 % Fantomen
23 % Hulken

men bara 21 % Hellboy (jag som är smygond)
och, snyft, bara 17 % Catwoman.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post574

Massör

Kanske kulPosted by Zäta Sun, July 20, 2008 19:36

En gång i tiden jobbade jag som badtant på Lundsbrunns Kurort. Som badtant var den huvudsakliga uppgiften att serva gästerna med karbad och helkroppsmassage. Detta var på den tiden Kurorten hade råd med mycket och ännu icke utsliten personal så vi var alltid två badtanter som gav helkroppsmassagen. Det innebar att vi stod på var sin sida om massagebordet och knådade i takt. En underbar och mycket avslappnande upplevelse med sköna långa tag från tårna upp till nacken.

En av våra gäster hade opererat bort ett bröst. För att undvika snedbelastning av ryggen hade hon en silikonprotes inlagd i den ena BH-kupan. Detta hade jag som sommarvikarie ingen aning om. Av respekt för damen som skulle masseras stod jag lite bortvänd när hon tog av sig kläderna. Jag tog emot BH:n för att hänga den på klädkroken och... splatt, så for lösbröstet i golvet. Som tur var gick det inte sönder, men pinsamt var det.

En annan av våra gäster skrämde nästan livet ur mig. Jag och min kollega höll just på att massera skinkorna på en dam. Detta är mycket avslappnande om man inte istället upplever det obehagligt. Eftersom vi tidigare också masserat magen så är det lite svårt att hålla tillbaka om man känner behov av att ge väder. Damen i fråga pruttade fantastiskt högt. Det är inget som som badtant bör fästa sig vid eller kommentera för det blir ju skämmigt för den som orsakat det hela. Jag blev dock så överraskad att jag gav till ett högt och förskrämt skrik och hoppade en halvmeter åt sidan, rakt in i handfatet som hängde på väggen bredvid.

Ibland hade vi luckor i massage- och badschemat och passade på att gå över till "konvalecensen" för att höra om de behövde hjälp. En morgon blev jag ombedd att hjälpa en kvinna med sin morgontoalett då hon led av reumatism och inte var tillräckligt rörlig för att klara alla moment själv. Bland annat skulle jag borsta hennes tänder.
Jag stod med tandborsten tandkrämad och klar och bad henne gapa då hon plirade på mig och sa:
-Det är lättare om jag spottar ut dem först!
Hon hade löständer.

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post536

Ett skuttande djur

Kanske kulPosted by Zäta Sun, July 06, 2008 22:21

Vi är på hemväg från mina föräldrar. När vi svänger in i vårt kvarter sveper bilens strålkastare över en hare som tillfälligt paralyseras av det starka ljuset.

Från baksätet hörs lilla Svalans exalterade rop:
-Åhhh, en känguru!

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post531

Bad med förhinder

Kanske kulPosted by Zäta Sat, July 05, 2008 20:56

I stället för att äta lunch i vanlig tid for vi med barnen till Framnäsbadet.
Framnäsbadet är Lidköpings utomhusbad. Ett inghängnat område med stora gräsytor och tre bassänger. Stora bassängen är kanske 50 meter lång och har hopptorn i ena änden.

Vi badade, solade, duschade, bastade och drack vatten dessemellan. Jag tog en liten simtur och tittade samtidigt på de som hoppade från hopptornen. Det finns en enmeterssvikt och så avsatser från tre, fem och tio meter.
Upp på enmeterssvikten gick en pappa, kanske några år äldre än jag. På väg ut till vattnet språkade han med sina barn som stod vid sidan av och ivrigt hejade på sin pappa som så vitt jag förstod var i färd med att förevisa ett snyggt hopp.

Tyvärr hade inte mannen tillräckligt mycket simultankapacitet för att klara av den avancerade manövern att gå och prata samtidigt. Han trillade av trampolinen... rakt ner på betongplattorna. Han skrapade upp sig rätt rejält utmed ena sidan och blödde från axeln, armbågen, höften, knät och fotknölen.
Efter att han snabbt kommit på fötter och spanat runt för att försäkra sig om att ingen noterat hans pinsamma fadäs, gick han och ställde sig i utomhusduschen ett slag. Sen blev det inget hopp för hans del utan han nöjde sig med att heja på medan hans telningar hoppade i stället.

Jag skrattade jättemycket... och igenkännande. Jag har nämligen gjort exakt samma sak.
Det var i Götene badhus och jag gick i åttonde klass. Jag var där och simmade med några kompisar och skulle stila lite genom att göra ett tjusigt hopp från trampolinen. På vägen ut på trampolinen hejjade jag på några som gick förbi och trillade ner på klinkersgolvet. Det gjorde jätteont och var fruktansvärt genant. Jag skämdes dock för mycket för att sätta mig och lipa utan jag gick upp igen, gjorde mitt planerade hopp och sedan gick jag ut till omklädningsrummet och rodnade i fred.

Dagen efter min insats som drullputte berättade jag med sedvanlig inlevelse om händelsen för min bästa kompis på skolan. Medan jag berättade och visade och gestikulerade gick min tysklärare förbi och stannade och lyssnade, naturligtvis utan att jag upptäckte det. Till slut kunde han inte hålla sig för skratt utan avslöjade sin närvaro till förnyad genans för mig.

Senare på dagen hade vi tyskalektion. När jag och min kamrat för en stund släppte koncentrationen och småpratade med varandra istället för att böja verb eller vad det nu var vi skulle ägna oss åt, tittade läraren upp från uppgifterna hann höll på att rätta:
-Om inte unga fröken Zäta kan vara tyst så ska jag be henne komma fram här och ställa sig på katedern och visa klassen hur man bär sig åt för att trilla ner från trampolinen!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post528

Flingor

Kanske kulPosted by Zäta Wed, July 02, 2008 09:30

Vi pratade frukostvanor när jag lämnade lilla Svalan på dagis i morses. En annan mamma undrade om hennes lilla dotter drack mjölk och O´boy på dagis. Hon vägrade nämligen hemma. Dagispersonalen visste inte eftersom hon inte satt vid just den här lilla flickans frukostbord men lilla Svalan kunde ge besked. Jojomensan, så klart flickebarnet drack O´boy.

Vi mammor förundrades en liten stund tillsammans. Visst är det märkligt att matvägrande finsmakarbarn som inte gör annat än skrikvägrar hemma vid matbordet, kan stoppa i sig både det ena och det andra, och dessutom med välbehag, bara för att de är på dagis. Det är ett underbart litet mirakel!

Dagisfröken flikade in att det ibland kommer föräldrar och frågar efter märket på filen, knäckebrödet eller fiskbullarna, för att se om på så sätt ska kunna locka sina små telningar att äta även hemma.

Skrattande berättade jag då att precis så borde jag också gjort när jag gick veta att Guldgossen åt flingor på dagis. Jag frågade dock inte utan tog med mig Guldgossen till affären för att vi skulle köpa rätt sort.

-Okej, nu får du peka ut vad det är du äter på dagis, så ska jag köpa det så vi kan ha det hemma också.
Guldgossen tittade noga på alla paket, men valde inte ut något.
-Är det det här, havrefras, eller kanske rågfras?
-Nej.
-Det här då, det är cornflakes.
-Nej.

En kvart senare hade vi gått igenom alla flingor och all musli i hela affären. Det var inte någon typ eller något märke av puffar, flakes, fras eller något annat roligt över huvud taget. Guldgossen började nog känna av min irritation när jag uppgivet frågade:
-Men hur såg de ut då?
Försiktigt svar:
-Jaaa, dom låg i en tallrik…

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post516

Stridspiloterna

Kanske kulPosted by Zäta Tue, July 01, 2008 21:35
Har ni sett serien "Stridspiloterna" på 5:an? Nej, inte jag heller, men maken har tankat hem det första avsnittet från femmans web och rapporterar att vår snygge granne (ja, det var väl kanske inte direkt makens ordval men...), han som gick förbi när jag stod i trädgården och pruttade, är med i serien. Rickard heter han och är lärare för stridspiloterna ute på Såtenäs.

Tillägg: Har för mig att jag nog lovade att inte avslöja vad grannen heter, när jag skrev om honom sist, men nu är han ju med i TV så då får han skylla sig själv.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post514

Namnsdagar

Kanske kulPosted by Zäta Wed, June 25, 2008 15:55

Har ni tittat i almanackan den här veckan.

Det är David, Salomon, Rakel och Lea toppad med Johannes Döparen. Halva Bibeln har namnsdag.

Och så Adolf (Hitler) också!
Och Selma (Lagerlöf)...
... och (kung) Leo...
... och Peter (den store).

Vilken stjärnspeckad vecka. Själv har jag namnsdag i kärringveckan.

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post483

Hårig eller inte, det är frågan

Kanske kulPosted by Zäta Wed, June 25, 2008 13:26

Det kan vara ganska underhållande att läsa sexspalten i veckotidningarna. I Expressens tidningsbilaga ”Hallå” läste jag följande under lunchrasten:

”Jag har en fundering kring håret mellan skinkorna. Är det vanligt att killar rakar bort håret mellan skinkorna? Är det dumt att göra det?”

Undertecknat: Hårig kille

Och svaret:

”En del killar tar bort håret mellan skinkorna – det är en smaksak. Varför skulle det vara dumt? Du får inte mer hår genom detta. Men var försiktig så du inte skär dig om du rakar dig.”

Jag skulle vilja lägga till en liten detalj i svaret:
”Tag hänsyn till att du lär riva den känsliga rumphuden på stubben.”

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post481

Äppelmos

Kanske kulPosted by Zäta Fri, June 13, 2008 19:12

Vill ni läsa nåt riktigt kul!

Surfa in på den här bloggen. Den här killen hör till dem jag försöker besöka varje dag:

http://skargardsdoktorn.blogg.se/2008/june/utkast-imorse-var.html

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post434

Hej hej

Kanske kulPosted by Zäta Fri, June 13, 2008 19:02

På väg hem från McDonald´s.

Möter en bil jag inte känner igen. Men mannen lyfter handen till hälsning.
Jag hälsar tillbaka.
Jag kommer närmare. Känner inte igen mannen.
Inser att han inte har hälsat. Han petar näsan.

Den här gången var det inte jag som gjorde bort mig.

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post433

Lidl

Kanske kulPosted by Zäta Wed, June 11, 2008 17:55

Maken bläddrar i reklambladen och läser högt:

-Lidl, mer kvalitet för pengarna.

och

-Lidl, allt för motorcykeln och bilen.

Vi tvivlar starkt på båda påståendena.

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post424

Bara massor utav sport

Kanske kulPosted by Zäta Tue, June 10, 2008 15:54

Satt bänkad för morgonmöte bland kollegorna.

En av kollegorna säger:
-Usch, jag börjar bli nervös.

Jag frågar deltagande:
-Ojdå, varför är du nervös.?

-För matchen i kväll!

Chans för mig att spela intresserad:
-Jaha, vad är det för match då?

-Fotboll så klart!

Jag som trodde kollegan inte spelade fotboll längre:
-Jaha, spelar du fortfarande?

Allmänna suckar och dissningar.
Jag är helt enkelt fruktansvärt sportointresserad. Jag hade inte koll på att Sverige spelar sin första match ikväll. Är det EM eller VM förresten?

  • Comments(4)//blogg.zettervall.se/#post414

Polisen

Kanske kulPosted by Zäta Tue, June 10, 2008 08:01

Vid några tillfällen i mitt liv har jag känt mig nödgad att kontakta polis.
Senaste gången var när maken inte kom hem i tid. Han har börjat cykla ner på stan till samåkningsgängets mötesplats och den aktuella dagen visste jag att han skulle komma lite senare, men jag hade tagit fel på en timma. Orolig gick jag och vankade av och an där hemma och kunde inte förstå varför han inte dök upp. Naturligtvis svarade det inte på mobilen heller.

Till slut ringde jag polisen och blev kopplad till ledningscentralen i Göteborg. Jag förhörde mig om det hade inträffat några cykelolyckor i Lidköping de senaste timmarna, men det hade det inte. Den unge polisen som svarade försökte lugna mig med att maken förmodligen bara tagit en omväg hem, kanske stannat för att köpa glass innan han skulle hem och ta hand om mig. Polismannen var faktiskt rent av lite flirtig.
Innan jag hann tacka och lägga på hörde jag hur maken kom innanför dörren. Jag sa dock inget till polisen, tyckte det var allt för pinsamt.

En annan gång har jag ringt och stöldanmält min cykel. Jag ägde en grönmetallic gammal skraltig sak som jag använde för att ta mig från torget i Lidköping till arbetsplatsen ute i Tofta. En morgon var den borta. Den återfanns aldrig.

Jag har även anmält en annan, mycket kärare ägodels, bortavaro. Jag vet dock inte om den stulits eller om jag bara tappat bort den. Den här ägodelen hade varit min i många år och jag hade ärvt den av min pappa. Den var en militärhalsduk. En sån som motorcykelknuttarna brukar använda, och militären naturligtvis. Perfekt storlek och mycket bekväm efter många års flitigt användande.
Den gången skrattade polisen åt mig och sa att de nog inte kunde ta den anmälan på allt för stort allvar, men att de naturligtvis skulle höra av sig om den dök upp.

Mitt första samröre med polisen gällde en brevlåda.
För cirka 15-16 år sedan hade jag ett extraknäck som intervjuare. Jag fick hemsänt tjocka luntor med frågor och intervjuade sedan utvalda personer i min omgivning utefter kön och ålder. Svaren skickade jag in till företaget och sedan fick jag betalt när de gåtts igenom. Det var alltid viktigt att skicka in svaren i tid.

Vid ett tillfälle hade jag varit ute i sista sekund. Svaren skulle vara företaget tillhanda på måndagen och jag la dem på brevlådan på fredagen. I normala fall borde detta inte inneburit några problem, men just den här fredagen var det midsommarafton. När jag kom hem efter att ha lagt det tjocka kuvertet på lådan började jag oroa mig för att tömningen inte skulle ske förrän på måndagen. Jag gick tillbaka till brevlådan och såg min farhåga besannas. Vad skulle jag göra nu? I kuvertet låg 20 intervjuer, som jag slitit hårt för att få till, och som inte skulle ge någon cash ifall de inte kom fram i tid. Ett hårt slag för en låginkomsttagare!

Jag såg mig noga omkring. Visst fanns det personer runt omkring, hela Lundsbrunn bubblade av midsommarfirare, men det var ingen som verkade notera just mig. Försiktigt försökte jag lirka upp brevlådan, men den visade sig vara tämligen ibrottssäker.

Det fanns bara en sak att göra. Jag gick hem igen och ringde posten och frågade om de kunde låsa upp lådan åt mig så att jag fick ta mitt brev och lägga det på en låda i Götene som skulle tömmas trots att det var midsommarafton. Svaret var nekande. Posten tillhandahöll inte sådana tjänster.

Då ringde jag polisen. Trots hård övertalning från min sida vägrade de att dyrka upp låset till en brevlåda. De gick inte heller med på mitt desperata förslag att spränga upp lådan!

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post412

Sex

Kanske kulPosted by Zäta Mon, June 09, 2008 19:06

När jag kom hem från jobbet var jag så trött att jag bara ville gråta.
Men jag hjälpte sonen igång med läxläsningen och stoppade in den heldammiga dottern i duschen. Sen gick jag ut i trädgården och vattnade tomater, hallon, smultron och blommor. Pionerna blommar som om de hade betalt för det. De kommer vara överblommade på ett litet kick.

Maken kom hem och lagade mat. Pasta med pesto och knaperstekt bacon plus grovtärnade kvisttomater.
Efter maten känner jag mig lite piggare.

En bekant kom förbi och hämtade upp maken. De ska iväg för att planera barnläger i augusti. Bekantingen jobbar inom landstinget och vi pratade om semestrar. Han och hans fru har kunnat lägga semestern så att de får två veckor tillsammans men barnen får sex veckor eftersom de går omlott. Två veckor sparas till ett senare tillfälle. Bekantingen fäller den fantastiskt roliga kommentaren:
-Jag är så gammal nu att jag får ha sex.

Jag är full av beundran - av mig själv. Jag log inte ens. En underlig bubblande känsla spred sig dock omedelbart i hela kroppen och jag är mycket glad för att maken strax var klar att fara iväg med bekantingen. Annars hade jag kreverat.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post406

Gräsklippning

Kanske kulPosted by Zäta Mon, June 02, 2008 09:57

Det gick väl sådär, med gräsklippningen.

När jag klippt ett tag och gick för att tömma uppsamlaren upptäckte jag att den i det närmaste var tom. Mycket märkligt, eftersom jag gått över nästan halva gräsmattan.
Efter lite funderande kom jag fram till att höjden nog inte var den rätta. Jag kontrollerade för säkerhets skull med maken, som är familjens gräsmatteexpert, och efter att ha sänkt några hack fick jag börja om från början.

Under tiden var maken och sonen och klassfotbollade. Jag tror att maken kanske inte gjorde sitt jobb som supporter lika bra som jag smiley eftersom klassen spelade en oavgjord och en förlustmatch medan jag var borta.

Inför sista matchen slöt jag och dottern upp i hejjarklacken igen. Då hade jag inte hunnit klippa färdigt gräset. Mitt lilla missöde med klipphöjden försenade mig för mycket.
När vi stod där och följde matchen kom vi att stå bredvid en annan förälder, som också bor granne med oss. Han har tidigare varit VD för ett av Lidköpings större företag. Jag måste erkänna att jag har lite respekt för honom. Han verkar mycket kompetent, har fyra barn som skjutsas och hämtas, jobbar mycket men verkar samtidigt vara hemma alla kvällar och leker med barnen i trädgården och pussar på sin söta fru.

Vår första kontakt med grannen var inte så lyckad. När vi höll på att bygga huset fick vi sent en kväll, kanske vid tolv-ett-tiden, en högljudd leverans som vi väntat hela dagen på. När de höll på att bullra som värst kom VD-grannen utflygande och skällde ut oss efter noter eftersom hans barn vaknat av väsendet och nu hade svårt att somna om och det var skoldag efteråt. Dagen efter kom han och slätade över men både jag och maken fick genast en viss respekt för honom.
När vi stod där bredvid fotbollsplanen frågade maken hur det gått med gräsklippningen och jag var ju tvungen att erkänna att jag inte hunnit klart eftersom jag först klippt för högt.
Detta tyckte grannen var jätteroligt. Och det tyckte egentligen jag också.

Men det skulle bli ännu roligare!

Den sista matchen blev tyvärr också den en förlust, men ändå slutade klassen som tvåa i sin grupp och gick därmed vidare till söndagens semifinaler.
Direkt efter matchen for vi hem. Jag för att avsluta gräsklippningen och maken och barnen för att byta om och sedan åka ner för ett snabbdopp vid stranden.
Eftersom jag hade ytterligare ett uppdrag under kvällen - nämligen servering vid ett församlingsmöte, så fick jag speeda på klippningen lite. Jag hade gärna följt med resten av familjen till stranden och vidare till McDonald´s för lite kvällsmat, men nu fanns ingen tid till det. Jag var till och med lite ledsen när jag såg dem åka iväg, sommarglada och uppslupna.

Nu klippte jag för glatta livet. Jag kopplade ifrån självbevarelsedriften, nej, jag menar det där med att gräsklipparen är självgående, och sköv den fram och tillbaka över gräsmattan i ett rasande tempo. Svetten rann, jag blev högröd i fejjan och snuvan rann den också.
Jag hade ställt en äggklocka i köksfönstret så att jag skulle se när det var dags att gå in och duscha och göra mig i ordning. När jag äntligen var klar hade jag två minuter till godo.

Innan jag gick ut för att klippa hade jag förtänksamt nog låst upp ytterdörren så att jag säkert skulle kunna komma in igen, men nu var den låst. Förmodligen hade maken låst den och istället låst upp förrådsdörren på baksidan av huset, eftersom det var där jag höll till.
Näpp, förrådsdörren var också låst. Jag kollade altandörren - låst och finingången - låst. Garageportarna var naturligtvis ordentligt stängda de också.
Nu var goda råd dyra. Jag hörde äggklockan pipa och meddelade på så sätt att jag bara hade en kvart på mig innan jag måste åka.

Det fanns bara en sak att göra. Jag snöt mig på insidan av T-shirten och knallade moloket, svettig och rödmosig över till grannen. Ni kan ju ana hur mycket han skrattade när han fick höra att jag blivit utelåst under gräsklippningen. Han meddelade också sin fru vad jag lyckats med tidigare under dagen.
I alla fall fick jag låna telefonen och ringde makens mobil. Inget svar! Jag förmodade att han lämnat mobilen hemma eftersom de skulle bada och nedslagen gick jag hem igen och började rensa rabatterna och vattna utomhuskrukväxterna, för helt sysslolös kunde jag ju inte vara.

Min första reaktion var omedelbar ilska över att maken låst ut mig, men sedan tänkte jag om lite.
För det första var det ju inte säkert att det var just maken som låste ute mig.
För det andra var det delvis mitt eget fel, att jag inte försäkrat mig om att någon dörr var öppen när de andra åkte iväg.
För det tredje var det ju rätt kul, något som jag kommer skratta åt i framtiden. Och om jag trodde att jag skulle skratta senare, var det ju lika bra att skratta nu också. Jag fick gå och upprepa några gånger för mig själv:
-Det här är ju roligt, jag skrattar, det här är ju roligt, jag skrattar...

När jag tänkte på de andra i serveringsgruppen som förmodligen stod och väntade på mig och kanske förargade sig över att jag inte kom i tid, var det lite svårt att skratta.

Efter cirka en halvtimma kom grannens fru ut och meddelade att min man var i telefon och undrade om jag ville tala med honom.
-Nej, säg bara till honom att komma hem så fort som möjligt, bad jag.

En kvart senare kom familjen åkandes. Jag lyckades skratta lite först, men sedan kunde jag inte hålla inne med förebråelserna. Maken bedyrade sin oskuld och hade inte låst ytterdörren. Dottern såg samvetstyngd ut och erkände att hon låst när de skulle åka. Det kunde jag ju inte skälla på henne för eftersom vi tidigare inpräntat just vikten av att låsa dörrarna efter sig, både när man går in och ut.

Äntligen blev jag i alla fall insläppt och skyndade mig att göra mig i ordning och åka iväg till kyrkan. Där var det ingen som blev sur på mig utan de skrattade istället åt hela händelsen, och det gör jag också, idag.

Kanske sitter även grannen och skrattar gott!

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post393

One down, a billion to go!

Kanske kulPosted by Zäta Thu, May 29, 2008 09:54
Blog ImageBlog Image

  • Comments(3)//blogg.zettervall.se/#post382

Tvätt

Kanske kulPosted by Zäta Thu, May 29, 2008 08:19

Jensens tankar är en av de bloggar jag prioriterar att läsa, helst varje dag, hellre flera gånger om dagen.

Här är adressen:

http://jensenstankar.blogspot.com/

Hennes senaste inlägg handlar om vardagssysslor som dammsugning och tvätt.

Ett minne dyker upp i min hjärna när jag läser.

Familjen var ganska nyinflyttad. Huset var nytt. Inredning saknades i vissa väsentliga delar. Vi hade till exempel inte hunnit skaffa någon tvättkorg. I stället samlades all smutstvätt i ett hörn i sovrummet.

Just den här dagen hade jag bestämt mig för att tvätta och sorterat upp all tvätt i sina olika högar; ljust, mörkt, rött osv. I brist på annat utrymme la jag högarna på dubbelsängen.
Just den här dagen skulle både jag och maken bort på kvällen och min mamma kom för att vara barnvakt.

Vi kom hem sent. Min mamma stod i det närmaste resklar innanför ytterdörren när vi kom, eftersom vi annonserat vår hemkomst i förväg. Jag tackade för hjälpen och hon for.
När jag kom in i sovrummet för att gå och lägga mig hade jag glömt bort all tvätt som jag tidigare sorterat. Den syn som då mötte mig var obetalbar. Min mamma hade vikt allt och lagt i fina små högar, klart att stuvas in i skåpen.

Jag var tvungen att ringa henne trots att klockan var mitt i natten. Vi skrattade naturligtvis hjärtligt och hon förklarade att hon trott att det var ren tvätt. Jag var lättad att hon i alla fall inte ställt sig och strukit den. Hon var lättad att det hade varit smutstvätt för en del saker hade inte sett så rena ut, sockar och trosor till exempel.

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post380

Det går inte att rösta från Sverige

Kanske kulPosted by Zäta Tue, May 06, 2008 08:56

Igår kväll satt jag och slötittade på amerikanska Idol medan jag broderade på en korsstygnstavla. Det var killar som sjöng, olika bra, och en jury bestående av den gode, den lilla goda och den onde avgav sin dom efter varje framträdande.

En klämkäck programledare intervjuade deltagarna och berättade vilket nummer man skulle ringa för att rösta.
Efter den första tävlanden sa programledaren att man inte kunde ringa eller skicka SMS-röster från Sverige. Häftigt att de nämner det, tänkte jag. Är det så många som försöker ringa från Sverige?

Efter den andra deltagaren upprepade programledaren sitt meddelande till de svenska tittarna... och efter tredje...
och först då började jag bli misstänksam. Jag lyssnade till vad programledaren egentligen sa och det var inte ett ord om Sverige.
Naturligtvis var det den svenska översättaren som la till texten för att vi "sweeds" inte skulle slösa bort våra telefonslantar.

Pinsamt!

  • Comments(3)//blogg.zettervall.se/#post269

Morgonmisstag

Kanske kulPosted by Zäta Wed, April 30, 2008 07:19

Idag borstade maken tänderna innan han åt frukost. Det är i och för sig inget stort misstag, det finns till och med människor som brukar göra så. Jag har hört att det till och med skulle vara bättre för tänderna, men maken hade tänkt kamma sig och råkade i sin sömnighet istället ta fram tandborsten och började borsta. Frukostjuicen smakade inte riktigt som den brukar efter tandkrämen.

En annan gång var han så trött att han glömde ta av sig glasögonen innan han tvättade ansiktet. Att få glasögonen nedsköljda med vatten är inte heller så farligt.

Jag glömde däremot ta av mig glasögonen när jag skulle smörja in ansiktet med en fet kräm. Det tog veckor innan jag såg bra igen.

Det värsta morgonmisstaget som jag hört talas om står dock svärfar för. När makens yngste bror var liten satt han en gång i sin faders knä och fick tänderna borstade - med Idomin.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post241

Spam

Kanske kulPosted by Zäta Mon, April 28, 2008 14:50

På min dator på jobbet finns en finurlig funktion som jag förmodar finns hos de flesta. När jag får ett nytt mail dyker ett litet kuvert upp i nedre högra hörnet. Det är nästan som att få brev i brevlådan. Man blir glad, förväntansfull och nyfiken.

Men det är nästan alltid bara spam, även om spamfiltret tar bort det mesta.
När jag startade upp mailprogrammet i morses efter en helgs bortavaro trillade 326 mail in. 46 hamnade i inkorgen men de var alla spam. Erbjudande om Viagra, äkta Rolexförfalskingar, skor och naturligtvis dessa diktade påhopp om att storleken på min penis inte duger för att tillfredställa min kvinna.
Det roligtaste jag fått var: Did you know that the top of your penis is very sensitiv?!

Alltså, jag som inte ens visste att jag hade en snopp.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post230

Skönhetstips

Kanske kulPosted by Zäta Mon, April 21, 2008 17:21

På bloggen "Fläckvis fint" pågår en tävling om hemkokta salvor. Den som vill vara med och tävla ska ange ett skönhetstips.

När jag satt och klurade på vad jag skulle skriva för tävlingsbidrag kom jag på några saker jag provat som inte var att rekommendera.

Det första är äggula i håret. Det ska ju vara så bra. Näringsriktigt och stärkande och glansgivande.
När jag gick i åttan och det var dags för skolfotografering satsade jag lite äggstra på håret och tog en gule-kur.
Håret blev styvt och helt ohanterligt. Även efter otaliga tvättar gick det inte att forma någon typ av frisyr. Halva håret stod rakt upp. Andra halvan låg slickat utmed skalpen. Mina klasskamrater hade hjärtligt roligt åt mig.

Den andra är en fotinpackning. Jag besväras av små blåsor på fötterna ungefär en gång om året. Jag gissar att det är någon virussjukdom som ligger latent i kroppen och blossar upp med jämna mellanrum.
För många år sen (12) fick jag för mig att jag skulle kurera mina fötter med en rejäl inpackning. Jag blandade honung, krovkorning skånsk senap och pressad vitlök, smetade ut det på fötterna, stoppade fötterna i plastpåsar, plastpåsarna i sockar och sockarna i raggsockar. Sedan sov jag med detta en natt.
Full av förväntan skalade jag av alla lager på morgonen. Skulle kuren ge något resultat?
Jajjamänsan! De små blåsorna var borta... och hade ersatts av stora flammande röda blaffor som gjorde det svårt att gå de närmaste dagarna.

Den tredje handlar om hårborttagning. Det finns ju ett otal sätt att avlägsna oönskad behåring på benen. Jag har provat ett av de mest tidsödande och smärtsamma.
I tonåren plockade jag fram nagelfilen och gick lös på benen.
Jag behöver kanske inte säga så mycket mer. Det var ingen hit.

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post214

Hälsning

Kanske kulPosted by Zäta Thu, April 10, 2008 15:00

Nu fick vår produktionschef ett mail från de som var här på kundbesök på förmiddagen. Längst ner i mailet stod det:

PS. Hälsa Kulla-Gulla!

  • Comments(4)//blogg.zettervall.se/#post185

Hoppsan

Kanske kulPosted by Zäta Thu, April 10, 2008 10:44

På fikarasten fick vi inte tillträde till fikarummet. Där inne satt två nya kunder och pratade med vår produktionschef och en av oss call-girls.

Eftersom jag inte trånade efter kaffekokaren och förutseende nog lagt min fikabanan på skrivbordet så gick det ingen nöd på mig.
Jag la upp fötterna på skrivbordet och med bananen i högsta hugg ägnade jag en kvart åt Kulla-Gulla.

Man kan tycka att det är lite fånigt att läsa Kulla-Gullaböckerna vid min ålder (37) (i alla fall snart) men det bryr jag mig inte om. De bereder mig nöje, so what!

Försjunken i Gunilla Beatrize Fredrike Sylvesters (är författaren månne inspirerad av Pippis alla namn) öden och äventyr uppmärksammade jag inte varningssignalerna inne ifrån fikarummet. Rätt som det var for dörren upp och ut klevade kunderna med raska tag.

De stannade upp när de kom fram till mitt skrivbord. Stirrade lite på mina upplagda ben.
-Här jobbas det hårt ser jag!
Sedan såg de boken.
-Kulla-Gulla. Kolla, hon läser Kulla-Gulla!

Nu är jag inte längre så säker på att jag inte bryr mig om att det är fånigt att läsa barnböcker, på arbetstid, inför kunder (eller före detta kunder i värsta fall).

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post184

Sport-BH

Kanske kulPosted by Zäta Tue, April 08, 2008 21:21

Nu ska jag skriva ett inlägg om ett kvinno-problem. Känsliga läsare varnas. Det kan bli lite personligt.

Jag behöver sannerligen skaffa mig en sport-BH.

Ikväll var jag på Friskis och Svettis igen. Bland de andra gymparna finns en ung tjej som ser ut som Jody Foster (i alla fall så som hon såg ut i "När lammen tystnar"). Hon är inte så duktig på koordination men verkar ha desto bättre kondition.

Jag har ganska stor byst. D+ eller E-kupa. Varje gång jag är på ett gympapass konstaterar jag att jag behöver en sport-BH. Brösten skumpar så fasligt så om jag hade varit ammande hade det blivit milkshake.
Varje gång jag varit på ett gympapass glömmer jag också bort det där med klädinköpet. Jag tycker det är tråkigt att köpa kläder som inte syns. Jag gillar tunikor och tröjor men underkläder är inget kul.

Idag var jag i alla fall förutseende innan jag åkte iväg till F&S. Jag tog min allra stabilaste BH på mig. Kanske borde jag provhoppat med den lite hemma innan för den hade nämligen ett stort fel.

Bandet som går runt kroppen, i nederdelen av BH´n, satt för dåligt. När jag hoppade, studsade och lyfte armarna över kroppen så gled det upp och satte sig mitt över brösten.

Resultatet blev att jag fick lika fasta, fina små bröst som Jody Foster-look-aliken.
FAST FYRA STYCKEN!

Men i morgon hinner jag inte köpa några kläder. Då ska jag luncha med min mamma och min Italien-syster som är i Sverige på besök. Vi ska gå till Lidköpings nya restaurang Delis-usch. Så heter den ju inte, men jag kan ändå inte stava rätt.

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post178

Små grytor har också öron

Kanske kulPosted by Zäta Mon, April 07, 2008 17:29

En gammal arbetskamrat till mig (han är inte gammal, men det var länge sen vi jobbade ihop) berättade en gång i tiden att dotterns dagisfröken dött. Dottern var gravallvarlig när hon kom hem och meddelade dödsbudet. På frågan varför fröken dött var svaret:
-Hon fick kassler!

Om det är någon som inte har tillräcklig fantasi för att tolka ett dylikt sjukdomstillstånd kan jag meddela att dagisfröknen dog av cancer.

Min dotters bästa kompis har varit sjuk och borta från dagis ett tag. Dottern har varit otröstlig av längtan och saknad ibland och vi har hört att kompisen ligger på sjukhus. Dagispersonalen får naturligtvis inte säga varför hon är sjuk och vi vuxna har också varit oroliga att det ska vara något allvarligt.

Så därför var vår lättnad stor (så stor att jag nästan grät en skvätt) när dottern idag kom hem från dagis och meddelade att hon råkat höra fröknarna säga att kompisen kanske skulle hälsa på på dagis i morgon. Maken frågade om dottern visste vad det var för fel på kompisen.
-Ja, hon har halsfluff!

Okej, jag grät inte bara av lättnad, det var skratt-tårar också.

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post175

Trädgårdsguru

Kanske kulPosted by Zäta Sun, April 06, 2008 08:40

Jag är ju en fantastiskt duktig trädgårdsmänniska. Mina gröna fingrar lyser till och med igenom när jag har vita vantar på mej.

Att vår gräsmatta är mera brun är grön, året runt, beror inte alls på mej utan är helt min makes fel. Gräsmattan är nämligen hans ansvar. Jag ansvarar för rabatterna, smultrontornet och att jaga mördarsniglar. Det sistnämnda är roligast.

Nu måste jag berätta vad jag gjortde när vi skulle anlägga våra entrérabatter.

Någonstans hade jag läst att det är bra att blanda i kalk i jorden när man anlägger en ny rabatt och vintern innan vi skulle till, började jag samla äggskal. För varje ägg vi använde, kokta som råa, sparade jag skalen, tvättade och torkade dem och mortlade dem i min lilla mortel. Till slut hade jag flera deceliter. Äggskal består ju till största delen av kalk så jag tänkte att det var ett ekonomiskt sätt att få till kalkgivan till jorden.

När det var dags att gräva rabatten ringde jag upp Lidens handelsträdgård som ligger i närheten av oss för att få lite rådgivning. Jag berättade då att jag hade samlat äggskal och frågade om de trodde jag behövde komplettera med mera kalk.

Den mycket kunnige trädgårdsgurun (vi har sedan fått hjälp från honom flera gånger angående sniglar, gödning, trädplanetering, perenner, tulpanlökar och en massa annat matnyttigt) skrattade så jag trodde han skulle tappa andan.

När han skrattat klart kommenterade han inte min fråga utan ställde själv en motfråga:

-Kan jag får berätta det här för mina jobbarkompisar på fikarasten!

Sen åkte jag och köpte kalk.

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post172

NLT

Kanske kulPosted by Zäta Thu, April 03, 2008 12:38

Kikade just i gårdagens Lidköpingstidning NLT.

Det är roligast att läsa insändarna under Fria Ord.

Jag läser rubriken och ingressen av PRO-distriktets ordförandes inlägg.
"Pensionärer kräver rättvisa. Statistiken visar att personer över 65 år fortfarande halkar efter inkomstmässigt."

I mitt stilla sinne funderar jag på om det kanske kan bero på att man inte förvärvsarbetar när man är pensionär. Den som inte arbetar får inte heller lön. Det är väl inte helt orimligt att pensionen inte kan uppgå till samma summa som lönen gjorde. Det är ju lika löet för den som är sjukskriven, föräldraledig eller studerar. Jobbar man inte uppbär man ingen lön.

I rättvisans namn ska jag säga att när jag läst hela inlägget så var det inte riktigt så PRO-damen menade. Men visst var det roligt skrivet!

Jag läser också en liten trött insändare om en dam som blivit frånåkt av bussen. Hon kom med en av stadsbussarna till torget och skulle byta till en annan, men bussarna väntar inte in varann så hon blev frånåkt. Hon avslutar med att skriva:
"Det är jobbigt när man är gammal."
Och som ett speciellt intygande av sin höga ålder har hon skrivit under med signaturen:
"75-80 år"
Hon är så gammal att hon inte ens vet hur gammal hon är. Då är man gammal!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post163

Tacka vet jag spindlar

Kanske kulPosted by Zäta Wed, April 02, 2008 19:46

Jag är rädd för getingar.

Man skulle nog till och med utan överdrift kunna påstå att jag har fobi för getingar. Kommer det en geting i närheten skriker jag och springer min väg.

På den tiden jag var tjock och lat (jag är fortfarande lat men inte lika tjock) var en geting i princip det enda som kunde sätta fart på mig, och då sprang jag som en hind över stock och sten för att komma undan faran, livsfaran.

Min make har sett för mycket på TV. Han har tex sett ett program där man botar fobier genom att låta det skräckslagna offret stirra fasan i ansiktet. Det betyder i vårt fall att han har "morahôllt" mej när getingen eller ännu värre, getingarna kommit flygande. I sådana stunder har jag allvarligt övervägt skiljsmässa. Och därefter konstaterat att det nog är det som definierar min fobi. Jag är inte bara rädd, jag är oresonligt vettskrämd.

Nu har jag barn. Det är inte pedagogiskt att skrika och springa för getingar när man har barn. Så numera nöjer jag mej med att springa.

Jag har försökt att morska till mej. Jag har till och med införskaffat två sånna där små tennisracketar med ström som man ska kunna slå getingar med och på så sätt göra processen kort.
Jag kan meddela att getingar inte alls är lika lätta att ta kål på som tex flugor och annat flygfä. Getingarna kryper ihop. Vingarna bränns av, men de envisas med att leva vidare. De kan till och med krypa på golvet, utan vingar, och hota mej med sina skräckinjagande ränder och lömska uppsyn.

Bin får automatiskt dödsstraff om de sticker någon. Så fort gadden är borta dör de en förmodligen plågsam död. Getingar har ingen sådan medfödd talang. De kan stickas flera gånger utan att tappa gadden och även om de blir av med den surrar de ilsket vidare och skrämmer slag på oss räddhågsna.

En gång när jag satt på toa hemma i mitt barndomshem och "skötte magen" kände jag något som liksom sakta kröp fram utmed mitt bara lår. Jag trodde nog mest det var en nervryckning men när jag strök mej över låret surrade en geting upp. PANIK!

Det kan vara lite opraktiskt att ha getingfobi. Särskilt på sommaren.
För några år sen var det sommar, även i regniga Sverige, och en icket ont anande geting hade lyckats förrirra sig in på mitt jobb. Jag satt som vanligt och pratade i telefon med någon jag försökte boka besök hos.

Rätt som det var kom getingen helt oanonnserad flygande mot mej. Jag hade inte sett den tidigare (i så fall hade jag genast bett någon mera orädd person döda den). Jag skrek rakt ut. Rakt ut betydde tyvärr i det här fallet rakt in i örat på den jag talade med. Jag kan prestera ganska bra röstresurser när det behövs. Nu tyckte jag det behövdes.
Jag är säker på att jag gett en oskyldig människa tinnitus.

Min getingfobi är inte ogrundad.
När jag var liten, kanske fem-sex år, var jag med min mamma och min äldre kusin uppe på höskullen. De höll på att rensa bort allt gammal hö för att bereda plats för årets skörd. Någon av dem råkade då sticka tjugan i ett rejält jordgetingbo. Jag fick kanske fem-sex stick under den tid det tog min raska mamma att få ner mej för stegen. Mamma och kusinen fick säkert fler.

Jag blev naturligtvis baddad med Salubrin och ompysslad en liten stund men sedan hände det hemska.
Mamma och kusinen gick TILLBAKA upp på höloftet och jobbade klart. Jag låg i min säng inne i huset och kunde bara tänka på mamma däruppe bland alla aggresiva getingar och varje litet flugsurr fick mej att dra täcket över huvudet och hyperventilera.

Jag blir nästan lite svettig, bara jag tänker på det. Just känslan jag hade när mamma sa att:
-Nej, nu måste vi gå tillbaka och bli klara!
Och jag blev lämnad ensam med min vakna mardröm och tanken på mamma bland getingarna.

Nej, tacka vet jag spindlar. De gör inte en fluga förnär.

Spindlar är trevliga, sociala, nyttiga djur. Det finns ju till och med de som har spindlar som husdjur. Kanske visserligen att gå till överdrift enligt min åsikt, men ändå, det bevisar deras egenvärde.

Jag har förresten också spindlar som husdjur. Ser jag en spindel inne brukar jag låta den vara ifred. Har jag tur letar den sig upp till sovrummet och käkar upp myggen som brukar fläkta in genom det öppna fönstret på sommaren.

Den här spindeln fick dock en enkel biljett till de sälla jaktmarkerna av maken, som hittade och fotade den i vasken. Kanske var det förståndigt för jag vet inte om jag hade uppskattat ett sovrumsbesök av honom, eller henne. Kolla in palpellerna, eller vad det nu är man kallar de där små gripkäkarna som liksom visar entrén till spindelmunnen.Blog Image

Enda gången jag haft en "close encouter" med en spindel blev vi båda lika överrumplade.

Min far skulle vitkalka laggårdsväggarna inne i laggård i Raggegården. Innan han kunde skrida till verket måste dock väggarna sopas rena från damm, smuts och spindelväv. I en gammal laggård bor det drôsvis med spindlar. Det är rena julbordet med alla flugor som ju uppskattar kodynga som bostad, mat och barnkammare.

I vanliga fall låter vi spindelväven vara ifred eftersom den är lika effektiv som ett flugpapper men nu var den tvungen att ge vika för vår städiver. Tanken var att jag skulle gå runt med en sopkvast och sopa ner all väv. Men jag var inte så gammal och lite för kort för att nå upp i taket så min påhittiga pappa plockade fram högtrycksluften och ett behändigt litet munstycke och så kunde jag blåsa ner alla sega gamla spindelnät.

Ner från taket drôsade förrutom spindelväv också massa damm och småskräp och för att jag inte skulle bli hellortig tog jag på mig overall, handskar och en rejäl skarlett. Pappa envisades också med att jag skulle ha andningsskydd och skyddsglasögon (ungefär sådana man har när man dyker, tättslutande saker). Det var utrustning pappa använde när han tröskade med gamla tröskan, som inte hade någon förarhytt. Grejjerna var alltså lite för stora, men bättre stort än inget alls.

Jag skred till verket. Det var riktigt kul att "damma" med högtrycksluften. Det gick fort och lätt och från taket trillade allt ner.
Allt ja, även spindlarna.

Har du sett en välgödd laggårdsspindel nån gång? De är inte som den söta lilla varelsen på kortet här ovan, utan helsvarta, stora kryp. De sitter oftast stilla och väntar på sitt byte, men nu vet jag att de kan få bra fart på sina långa ben också.

En av de största exemplaren hade oturen att trilla ner innanför mina skyddsglasögon som beroende på sin väl tilltagna storlek lämnat en lagom glipa uppe vid pannan. Nu sprang den stackar spindeln vettskrämt omkring innanför glasen, i mitt ansikte. Jag måste erkänna att jag sprang lite jag också. När jag lugnat mej tog det en stund att få av handskar och huvudbonad så att vi kunde befria oss från varann.

Men jag föredrar ändå spindlar framför getingar.
Och snart är det vår och det börjar surra ute...

  • Comments(2)//blogg.zettervall.se/#post161

Ironi

Kanske kulPosted by Zäta Wed, April 02, 2008 18:59

Haha ha!

Nu ringde maken, en halvtimma efter att vi andra ätit klart, och berättade att han nog skulle jobba en timma till, och så är det en halvtimmas restid också.

Jag hade då rakt inte behövt skynda mig med maten.

Dessutom förtäljde maken att han haft kundbesök under dagen och därför ätit en god, närande och riklig lunch på hotellet i Kvänum, så ville jag vara så god och bara göra matlådor av lasangetten, för han behöver då rakt ingen mat när han kommer hem. En liten smörgås på sin höjd kanske.

Funderar på att strunta i att baka bullar, som ren hämd. Fast maken vet ju inte att jag tänkt göra det.

  • Comments(1)//blogg.zettervall.se/#post160

I natt jag drömde...

Kanske kulPosted by Zäta Mon, March 24, 2008 12:35

...något som jag aldrig drömt förrut.

Jag drömde att jag skulle vara med i ett TV-program. Det gick ut på att man skulle klara av att köra bil inne i stan. Sen skulle en jury bedöma prestationen och man fick poäng. Fick man inte godkänt hade man chans att göra om det. Uppkörningen hade något med körkortet att göra, jag hade inte fått klart för mig på vilket sätt, men jag var inte orolig för jag är ju en så duktig bilförare, eller hur Calle!?

När jag kom till inspelningsplatsen mötte jag Carola Häggkvist. Hon var visst programledare. Jag blev anvisad en liten röd sportbil och när jag skulle sätta mig kom Carina Berg (Luuks flamma) och satte sig bredvid mig. Hon var bisittare och skulle instruera mig i hur jag skulle köra, och småprata lite för att det skulle bli bättre TV. Inte förrän jag vaknade reagerade jag över att det inte fanns någon kamera i bilen.

Det blev inte så lätt som jag trott.

För det första var bilen automatväxlad. Jag har aldrig på allvar kört en automat. Faktiskt bara en gång, och då var det Kurortens gamla vaktmästarbil och min pojkvän (som nu är maken) satt bredvid för att gripa in om det gick överstyr.

För det andra spöregnade det hela tiden så det var svårt att se ut genom vindrutan.

För det tredje hade tävlingsledningen skyltat om hela stan så det var enkelriktat nästan överallt. Hur jag än körde var det omöjligt att inte köra mot enkelriktat. Jag körde in på en fotbollsplan där ett knattelag var mitt uppe i en match och jag anade att jag nog skulle dra på mig en massa poängavdrag för det. Dessutom var jag svindlande nära att köra över en mamma med barnvagn som dök upp ur tomma intet och vräkte sig ut över ett övergångsställe jag inte sett. På något mystiskt sätt kunde jag sett ett inklipp där Carola gjorde en bestört min och ojjade sig över min inkompetens och framfart i trafiken.

För det fjärde var jag tvungen att sitta i baksätet och köra. I framsätet satt två rejäla herrar och blockerade både instrumentpanelen och utsikten.

Som tur vaknade jag innan jag blev av med körkortet. Men jag kan meddela att Carina Berg var lika trevlig som hon såg ut på Melodifestivalen då söte Björn Gustafsson sjöng sin kärlekssång till henne.

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post129

Typiskt

Kanske kulPosted by Zäta Sat, March 22, 2008 11:01

Åh, så typiskt.

Påskafton började jättebra. Jag vaknade visserligen för tidigt, redan halv sju, och kunde inte somna om (kanske för att jag låg och läste en spännande bok i en timma) men sen fortsatte det bättre. Lite morgonmys med maken. Solsken. Nygräddat bröd till frukost (materialister som vi är så äger vi en bakmaskin). Glada och förväntansfulla barn.

Men sen blev det sämre. Vi ville skicka ut barna i snön och solen, medan den fortfarande lyser. Barnen satte sig på tvären, hade en egen agenda som de ville följa. De bråkade med oss, med varann och det blev gråt och tandagnisslan.

Och då fick jag förstås huvudvärk. Inte mycket men lite oroande. Och jag tänkte på att jag absolut inte får ha huvudvärk idag. Idag ska vi ju bara ha roligt. Falunsyster kommer med sin pojkvän. Vi ska spela sällskapsspel, pingis och dansmatta, laga pizzastenspizza, göra påskmat till kvällen och umgås. Helt fel dag att få huvudvärk på.

Jag blev nervös för att huvudvärken ska tillta och förstöra hela dagen.

Och när jag blir nervös pajjar magen direkt.

Och när magen pajar utsöndrar jag någon typ av metangas. Jag kanske inte behöver säga mer än att maken har flytt ut till den friska luften tillsammans med barnen.
Och om fem minuter kommer gästerna!

Åh, så typiskt!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post124

Kändis i sikte

Kanske kulPosted by Zäta Mon, March 17, 2008 10:06

På väg till våra släktingar i Västerås stannade vi till på Biltema för att jag skulle köpa några lådor att förvara pärlor i.
När vi var inne i affären kom sonen smygande och viskade att han sett kvinnan som är med i "En annan del av Köping".
Jag tittade så diskret jag kunde åt det håll sonen angett och jag såg henne också. Pinsamt nog kommer jag inte ihåg vad hon heter. Jag tror det är Linda men jag är inte säker.

Eftersom jag är en ganska tokig tös så fick jag genast lust att gå fram och be om en autograf, men jag behärskade mej. Jag har ju redan både Bert Karlssons och Börje Ringarts autografer. Heter han Börje förresten? Nej, Arthur är det va!

Vad är det för vits med att samla på autografer när man inte vet vad kändisarna heter?

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post100

Att köpa trosor

Kanske kulPosted by Zäta Wed, March 12, 2008 18:06

Jag var, min onsdagsvana trogen, på torget idag. Jag ämnade köpa vantar åt dottern men nu är vintern slut, och därmed vantarna också. Jag köpte en pyjamas i stället.

När jag stod och väntade på att få betala hos den buttre torg-gubben kom en liten korensk kvinna och ville köpa trosor. Följande samtal utspelade sig:

-Jag undlal, kan man få byta?
-Nej, underkläder byter jag inte.
-Men det är till min mamma, jag vet inte om dom passal.
-Ja, men underkläder får man aldrig byta. Du får byta andra kläder men inte underkläder.
-Men det äl inte jag som ska ha dom, det äl till min mamma. Hon hal inte plovat dom.
-Det är inga affärer som byter underkläder heller.
-Men kan jag få byta om dom inte passal?
-Nej, du får inte byta. Ska du ha dom eller inte?!
-Jag tal dom då. Jag kan ge dom till en kompis om dom inte passal.
-Ja, det gör man ju som man vill. Det blir 10 kr tack!

  • Comments(0)//blogg.zettervall.se/#post92
Next »