Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground.
But once again the sun is rising, I better keep on walking,
keep on walking.
I have a long road ahead of me.
It’s cloudy and dark, it´s hard to see.
Will I ever get through to the end?
Been down this sling so many times before
and I told myself I would do it no more.
Now I’m back on the same road again.
There’s some twists and turns I’ve gotta clear
but when I’m done the end will soon appear.
I can leave my troubles behind.
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground.
But once again the sun is rising, I better keep on walking,
keep on walking.
I never stopped believing.
I know what I should do, just let the light guide me through.
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground.
But once again the sun is rising, I better keep on walking,
keep on walking.
Vilken underbar text! Nu hejjar jag också på Salem al Fakir, och inte bara för att han är så söt att jag skulle vilja adoptera honom.
Jag trodde att jag ältat klart. Men så läste jag i NLT att Lidköpingskören ska ha guld-kläder och då var jag tvungen att tänka lite till.
Och nu har jag kommit fram till att jag är riktigt glad att jag inte kom med i Körslaget.
Jag klär nämligen ytterst illa i guld.
Tryck på länken så får ni se mig stå och vänta på att få sjunga.
http://nlt.se/startsidan/lidkoping/1.754286-i-vantan-pa-den-stora-chansen
Jag syns längst till höger på den lilla bilden under den röda rubriken "Artikelbilder".
Jag var rätt irriterad och besviken på mig själv på grund av min platta prestation under körslagsaudition. Visserligen var jag hes och hade ont i halsen men det kan jag inte skylla på för det var helt klart nervositeten som satte käppar i hjulet för mig.
Men nu har jag ältat lite och i går hade jag en skön dag ihop med barnen som var studiedagslediga, och tillsammans med min mamma som är pensionärsledig. Vi drog till Götene för att leta tjockebyxor till Guldgossen. Det blev inget napp men vi köpte lite andra kläder i stället, och mamma bjussade på min inköpslista på ICA. Och sedan på lunch hemma i Skälvum.
Nu är jag tillbaka på jobbet, hesare än någonsin men med arbetslust och fägring stor. (Nej, jag är inte snygg, jag bara ordvitsar lite så här på morgonkvisten.)
Nu är jag prexis hemkommen från audition till Körslaget.
Jag har skrivit på ett papper där jag lovat att inte avslöja några detaljer från inspelningarna men eftersom jag inte blev inspelad så kan jag nog få berätta hur det gick.
När jag stod framför de som skulle avgöra vilka som går vidare eller inte var jag så nervös att den röst jag fick fram lät tunnare än vattvälling. Jag som annars inte brukar vara särskilt nervös av mig... Nåväl. Jag hoppas det gick bra för de två tjejjer jag sällskapade med under väntetiden. De gjorde jättebra ifrån sig.
Det bästa med det här lilla äventyret var när jag ringde hem till Förundersökningsledaren och berättade att jag var på hemväg. Den underbare karln uttryckte äkta förvåning över att jag inte gick vidare.
Jag tänker fortfarande lite på det där med Körslagsauditionen (är det ett ord som verkligen finns?)
I går fick jag ett "tecken". Jag ringde för jobbets räkning och sökte en man som bor på Körsångsvägen!
I dag har jag fått ett annat tecken.
Jag har fått väldigt ont i halsen...
Nu har jag bestämt mig.
Det blir ingen audition till Körslaget för min del.
Jag har nämligen tagit reda på att det är inspelningar även över påsk, och då har jag den stora äran att umgås med min syster och hennes blivande.
Det smäller betydligt högre än att eventuellt få stå i en kör och sjunga live i TV.
...om jag berättar att jag vaknade med rejält ont i halsen i morses.
Och det har inte blivit bättre under dagen.
I morgon sjunger jag med kvartetten på förmiddagsmötet.
Vill du lyssna live sänds hela gudstjänsten över Lidköpings Närradios hemsida.
Det börjar kl 11.00.
Det blev ingen sång i kväll.
En fjärdedel av kvartetten hade begränsat med tid eftersom han skjutsade och hämtade barn från Royal Rangers (bland annat mitt ena barn...) så vi ägnade tiden åt att bestämma sånger.
Och väl var väl det, för under kvällen har min förkylning tagit ytterligare ett språng frammåt. Ny nyser och snyter jag också.
Jag har sagt det förrut om jag kommer förmodligen och troligen säga det igen:
Det är roligt med stämsång!
Ikväll övar vi med kvartetten. Jag är hes och snuvig och trött men who cares!
Jag ser fram mot att klockan ska bli kvart över sex.
Jag minns inte om det var i våras, i somras eller i augusti, men vid något tillfälle ringde en representant för Missionsförsamlingen i Götene och frågade om Förundersökningsledaren och jag kunde komma och spela och sjunga på ett av deras möten under hösten.
Vi bestämde den 4de oktober. Det är i morgon.
Ikväll när jag stod och lagade taccoköttfärs kom jag att tänka på att vi inte fått något brev från Missionskyrkan. Vi har sjungit där några gånger förrut och får alltid ett brev som hälsar oss välkomna och talar om vem som är mötesledare.
Jag fick en känsla av att det kanske blivit något missförstånd och bad Förundersökningsledaren att kontrollera predikoturerna.
I NLT fanns inte Götene Mission med och deras egna hemsida var inte uppdaterad på ett tag. Så hittade Förundersökningsledaren Götenetidningen på nätet och upptäckte att en annan sångare var annonserad till morgondagens möte.
Jag ringde upp killen som kontaktat oss tidigare och han bad att få kolla upp det hela och återkomma till mig.
För en stund sedan ringde han.
Det visade sig att det blivit något missförstånd. Han hade bokat in oss den 4de oktober men sedan hade "bokningen" kommit bort någonstans på vägen.
Jag måste erkänna att jag inte blev jätteledsen. För det första är jag lite hes och sliten i halsen, för det andra har vi inte hunnit öva så mycket som vi skulle behövt och för det tredje ska jag egentligen vara i min egen kyrkan och servera kaffe i morgon, och Förundersökningsledaren är ljudansvarig där.
Så berättade vår kontaktperson att mannen som skulle sjunga i morgon inte kommer. Han hade ringt igår och berättat att han tyvärr inte kunde ställa upp.
Det känns som om Gud lagt sig i och rättat till människors misstag i det här fallet.
I morgon sjunger och spelar vi i Götene!
Nu ligger det ytterligare en sång för avlyssning i högerspalten på min blogg.
Vill bara förvarna om att inte ha på för hög volym om du ämnar lyssna. De högsta tonerna vill gärna skära genom plåt om man inte passar sig.
Sången är vännen Ranas födelsedagspresent. Hon fick den igår. Då firade hon att hon varit mamma i fem år.
Om en dryg vecka ska jag sjunga i kyrkan igen.
Idag har jag fått ont i halsen. Sådär jobbigt, sårigt ont.
I morgon bitti ska vi gå upp tidigt. Tidigare än en vanlig vardag till och med.
Klockan åtta ska vi nämligen på gökotta med Skälvums Missionsförsamling.
Förundersökningsledaren ska spela gitarr till manskören Peltor. (Peltor är märket på hörselskydd så ni kan ju föreställa er hur bra det kommer låta...)
Guldgossen vill inte gå och lägga sig fastän klockan är mycket. Förundersökningsledaren förklarar att det är tid att sova eftersom vi ska upp tidigt.
-Men varför måste vi gå upp så tidigt då?
-Jo, gökottan börjar klockan åtta.
-Men, måste vi komma dit i tid!
Jag har misslyckats kapitalt i min uppfostran när Guldgossen tror att det kan gå an att komma försent med flit bara för att man vill sova en stund extra.
Okej, jag erkänner!
Jag lipade lite. Den lille norske gutten vann välförtjänt. Med en sång ha skrivit själv. Coolt!
Och klockan hann bli Norges nationaldag innan vinnaren korades.
Coolt!
Och han fick röster från varenda land.
Coolt!
Vi har inte tittat på Melodifestivalen i kväll, men gästerna åkte hem lagom till att jag hann se Norges bidrag.
Hjälpars vad bra det var.
Om inte Norge vinner är det skandal.
Vilken utstrålning, vilket sug i både röst och blick. Orginellt, vackert, nationellt, folkligt, speciellt, en förståelig text... ja, helt outstanding.
Nu har jag lagt min röst på Norge.
Guldgossen tycker att det är fuskigt att vi inte får rösta på Sverige. Det är ju i alla fall vårt eget land! Jo, det är ju just det. Å andra sidan har väl Norge åtminstone varit vårt.
Nu ser jag snabbreprisen och ser att den grekiske sångaren står på en stor häftapparat och sjunger. Märkligt!
"Barnet ni fått är ett underverk.
Vilar så tryggt i er famn.
Skapat av Gud i minsta detalj.
Livet är i Hans hand.
Omslut det med kärlek, glädje och frid.
Barnet ni fått är unikt."
Så lyder texten till sången min Italiensyster skrev för många år sedan. Jag har sjungit den på många barnvälsignelser. Den är fin, både till text och melodi, enkel och lagom lång. Perfekt helt enkelt.
Idag sjöng jag den i Smyrnakyrkan i Göteborg. Förundersökningsledarens syster hade önskat att jag och Förundersökningsledaren skulle framföra sången medan hon och hennes lilla familj gick upp på scénen för barnvälsignelse.
Det gick bra att sjunga. Jag sjöng inte fel och rösten klingade som den skullle. Förundersökningsledaren spelade perfekt och säkert och alldeles lagom fort.
Smyrnaförsamlingen är Sveriges näst största pingstförsamling.
Idag var det drygt 400 personer på mötet.
Och jag hade en bra hårdag!
Det gick bra med sången. Kanske inte klockrent och alltigenom perfekt men helt godkänt.
Ska se om jag kan gulla tillräckligt med Förundersökningsledaren för att få honom hjälpa mig att lägga upp den på bloggen.
http://www.radiolidkoping.se/index.php?option=com_frontpage&Itemid=1
Klicka på länken i morgon förmiddag, strax före elva, så kommer ni till Lidköpings Närradios hemsida. Där kan man lyssna på sändningarna över nätet.
I morgon sänds gudstjänsten från min kyrka, precis som den gör nästan varje söndag förmiddag.
I morgon kommer en liten körgrupp medverka under gudstjänsten. Körgruppen består av två sopraner, två altar, en tenor och en bas. Jag är en av sopranerna.
Vill det sig väl kommer jag också sjunga Pie Jesu. Det är en utmaning.
Den går svindlande högt och är inget man presterar på morgonen om inte halsen är i topp. Jag är osäker på om mina stämband har någon peak i morgon...
Pie Jesu är en förtvivlat vacker sång. Jag har framfört den några gånger under julkonserter i Lundsbrunn. En äldre gentleman på orten har till och med önskat att jag ska sjunga den på hans begravning, och det har jag lovat honom att göra.
Jag har sjungit Pie Jesu två gånger tidigare i Pingstkyrkan i Lidköping. Första gången jag sjöng den tror jag att jag överraskade mest, eftersom folk då inte visste om att jag kan komma upp på ganska höga toner när jag har en bra dag.
Efter mötet kom en man fram till mig och berättade hur han reagerat när jag började sjunga. Sången börjar med tonen höga C. Sen svävar den lite upp och ner och landar ibland på ett giss. Mannen tyckte synd om mig när jag började sjunga. Han tänkte: -Hon vet inte att den här sången går så högt. Hon har börjat på en alldeles för hög ton. Stackars människa som kommer skämma ut sig!
Vi får se hur det går i morgon. Om jag skämmer ut mig eller inte...
På måndag är det ett år sedan jag började blogga och när jag tänker tillbaka på de där första veckorna kommer jag ihåg att det var mycket Melodifestival runt omkring på de bloggar jag besökte.
Jag har tittat på melodifestivalen i kväll.
Alla skötte sig riktigt bra måste jag säga. Det var väl egentligen bara Marie Serneholt som inte klarade av att hålla tonen ordentligt, och Shirleys vibrato har jag lite svårt för. Carolin av Ugglas sång ger jag inte så mycket för heller men hon har otroligt scéenuttryck. Lidköpings stolthet Scotts skötte sig bra, fast texten var fruktansvärt enfaldig men det var ju inte deras fel. Rockbruden gillade jag skarpt. Alcazar kan man bli lite trött på men så här, men bara en låt så blir det inte så tjatigt. Söta Emilia har lite oroväckande tunn röst. Det lät snyggt första versen men sen blev det lite skrikigt. Den där killen som jag inte kommer ihåg vad han hette var bra.
När jag hörde vem som skulle vara programledare förstod jag att det inte skulle bli snällt.
Ibland lyckades hon få in någon rolig kommentar, men det var mycket bara konstigt och plumpt också måste jag tillstå.
Om jag skulle fått välja vem jag hade velat vara av de som deltog i kväll så skulle jag velat se ut som Marie (och vara tillsammans med Måns Zelmerlöf...), sjunga som rockbruden, med en scénnärvaro som Ullgas och i Shirleys klänning (och med Maries överarmar, glöm inte det!).
Förundersökningsledaren har just köpt en gitarreffekt. Han ringde och diskuterade köpet med mig. Jag tycker absolut att han ska satsa på grejjer till guran. Han spelar ganska mycket och tycker att det är kul.
Själv motiverar han köpet med orden:
"Det kan va roligt att göra lite ljud."
Det tyckte även Guldgossen när han stod i badrummet i morses och gav väder...
Tretton!
Det var så många sånger vi sjöng igår eftermiddag i Betania i Skara.
Och det gick väl bra. I alla fall någorlunda. Godkänt åtminstone...
Alltså, Förundersökningsledaren kom bort sig lite ibland och spelade lite fel, och jag lyckades inte få till den där klara, krispiga rösten som jag gillar bäst. Det gick ganska bra fram till fika-pausen. Under fikat satte jag en muffinssmula i halsen och sedan blev jag lite harsken. (Sådär så att man bara behöver harkla sig och svälja och hosta hela tiden.)
Jag hoppas att vi lyckades leverera något med behållning för dem som var där.
Det låter naturligtvis förmätet att säga att fikat var den stora behållningen för mig, men det var i alla fall det jag kommer minnas bäst av eftermiddagen.
Församlingens damer (och kanske herrar, vad vet jag) hade bidragit med en uppsjö olika sorter och det var bara att välja och vraka och äta så mycket man tyckte att man orkade eller kunde med. Varje kaka kostade 5 kronor och kaffet kostade 10, saften var gratis.
Vi som var "tillresande" blev bjudna på serveringen och det var verkligen en förnämlig sådan. Så mycket gott!
Och vilken bra idé!
Nu skulle jag vilja sno idén och ordna musikcafé i vår kyrka, med en massa goda kakor. Det är ju inte nödvändigt med musik heller. Man kanske kan visa en film eller bara sitta och prata.
Nu har jag suttit och funderat ut i vilken ordning vi ska ta sångerna i morgon kväll. Jag har skrivit ihop ett litet program med några korta prator mellan låtarna.
I morgon ska nämligen Förundersökningsledaren och jag åka ända till Skara och sjunga i en kyrka på en cafékväll. Det var åtta år sedan vi var och sjöng i den församlingen senast, så nu har vi laddat med massa sånger för att ta igen förspilld tid...
Det kommer bli som i den gamla historien:
"Huka er i bänkera, för nu laddar han om!"
Hur ska jag definiera min insats i gårdagens julkonsert?
Det gick bättre än det borde gjort med tanke på förkylningen.
Det gick inte lika bra som det skulle gjort om jag inte varit förkyld.
Kvartettsången lyfte inte riktigt. Både jag och alten var förkylda och det förstörde lite. Sen tror jag att vi blev nervösa av att ha övat lite för lite det sista.
Det lät väl säkert helt okej men inte perfekt.
Ave Maria var okej också. Jag tror jag surnade på några toner, men inget den utan ett musikaliskt tränat öra kunde höra.
Stilla Natt-versen funkade fint ända fram till den sista låga sluttonen då det blev falskt och eländigt innan jag kunde rädda upp den. Tråkigt!
Det som var mest tråkigt med hela tillställningen var att trots att det var mer än fullsatt i kyrkan (folk stod till och med upp under hela den nästan två timmar långa konserten) så saknade jag två personer i publiken. Jag hade så gärna velat att min mamma och min syster var där och lyssnade.
Jag erkänner att det är fånigt och ganska fyra-års:"Mamma, kolla vad jag kan!" men i alla fall. Jag hade så gärna velat haft dem där.
Jag känner mig märkligt oberörd av det faktum att det högst troligt inte kommer gå nåt vidare att sjunga i kväll.
Morgontempen visar 37,7 så det är inte nån feber att tala om, men jag har lätt huvudvärk, är rejält snuvig och känner mig allmänt hängig och förkyld fortfarande.
Och i kväll ska jag stå inför en fullsatt kyrka (jag tippar på att det ryms kanske 300 personer) och sjunga "Ave Maria", "Stilla Natt" och "Förunderligt och märkligt".
Stilla Natt kommer kanske gå vägen. Den går inte så högt och jag sjunger bara solo på första versen, sen kommer kören in. Dessutom är det meningen att jag ska sjunga lite långsamt och släpigt (så jag hinner andas emellan, och svälja ner lite snor om det behövs) och göra "min egen tolkning" av sången.
Förunderligt och märkligt framför vi med kvartetten. Den ställer ganska höga krav på samstämmighet och det är lite klurigt när man kan behöva andas på oväntade ställen, och kanske kraxa lite på andra. Dessutom sticker den iväg rätt högt.
Och så har vi då Ave Maria. Den går jättehögt och kräver lite operatakter av sångaren, ingen mesig hessång inte. Hmmm...
http://peterbarlach.blogspot.com/2008/11/rdda-uddevalla-frestllningen.html
Om ni någon gång i livet ska se en riktigt bra föreställning där ni får möjlighet att både skratta och gråta, njuta av sång och spel och av ett framförande utöver det vanliga, då ska ni åka till Uddevalla den 15de november och träffa den här mannen:
Föreställningen heter "Den Heliga familjen".
Här är mer information:
Lördagen 15 november
Kl 18.00
Regionteater Väst, Uddevallascenen, Scen 1
Uddevalla
Biljetter hittar du om du ringer till gulliga Gunhild på:
0522 - 997 20 (Tryck 1)
Ring nu och boka era platser! Jag LOVAR att ni inte kommer bli besvikna.
Det känns så självklart.
Som ett brev på posten.
Orsak och verkan.
På söndag ska jag sjunga solo på mötet.
Idag vaknar jag med rejält ont i halsen.
Det blev mycket sång och musik i går.
Först var det ju förmiddagsgudstjänsten med parentationen. Vår pastor höll i den och talade så att jag tror alla i salen rördes till tårar, även jag. Som tur var sjöng jag innan talet så jag lyckades hålla mig från att gråta under sången. Förundersökningsledaren kompade på gitarr och han spelade ovanligt bra. Jag tycker (konstigt nog... Jag är inte alls partisk!) att Förundersökningsledaren för det mesta trakterar gitarren på ett utmärkt sätt men igår var det alldeles extra bra. Mycket känsla förmedlades av de vibrerande strängarna och jag fick göra mitt bästa för att ge så mycket inlevelse som möjligt jag också.
Efter gudstjänsten var vi ute hela familjen och åt lunch på stan. Förundersökningsledaren och jag lyxade till det med trerätters. Räksoppa med ostbröd, parmalindad kyckligenfilé med mozarella, hasselbakspotatis och rödvinssås och till efterrätt chokladpannacotta med kolasås och färsk frukt.
På eftermiddagen lämnade vi barnen hos vänner och återvände till kyrkan för att öva lovsånger till kvällen konsert/gudstjänst med Simon Ådahl. Simon anlände en och en halv timma före mötet så vi hann prata och fika lite tillsammans efter att han ställt in sitt ljud. Och framför allt hann vi be.
Jag var lite nyfiken på hurdan han skulle verka. Simon Ådahl har jobbat med musik i hur många år som helst. I många år var han gitarrist (eller om det var basist) i gruppen Edin-Ådahl. De har bland annat vunnit Melodifestivalen och speciellt bland kristna är det mycket välkända. Jag funderade på om herr Ådahl var en typisk Stockholmare, lite stöddig, lite trångsynt och lite för gå-påig.
Mina "farhågor" visade sig inte stämma. För det första är Simon Gävlebo. Bara en så´n sak. Aningen stöddig och kanske lite gå-påig var han allt, men mycket långt ifrån trångsynt. Mitt intryck är att han är en helt härlig människa som är och vill vara så lyhörd för Gud som möjligt.
Simon Ådahl
Under gudstjänsten var vi tre kvinnor och min man, som ledde lovsången tillsammans innan predikan. Jag trodde det skulle vara lite pirrigt att stå och sjunga med en "kändis" som åhörare men det är ganska fånigt, om dock mänskligt, att tänka så.
Det är en helt annan sak att sjunga en "vanlig" sång och att sjunga lovsånger. Lovsång riktar sig direkt till Gud och med fokus på Honom har det ingen betydelse hur det låter. Gud lyssnar inte efter falska toner, Han lyssnar till tonerna från hjärtat.
I morgon förmiddag har den som vill ny chans att lyssna när jag sjunger. Förmiddagsgudstjänsten från Pingskyrkan sänds nämligen live kl 11.00. Jag kommer sjunga i början av parentationen, som i sin tur äger rum under första dlen av gudstjänsten, alltså någon gång mellan elva och halv tolv.
Om du blir nyfiken på hur det låter kan du lyssna via Lidköpings Närradios hemsida:
http://www.radiolidkoping.se
På söndag sjunger jag med kvartetten i kyrkan. Det är jätteroligt att sjunga kvartettsång. En person från varje stämma gör sitt bästa för att det ska låta så samstämt som möjligt. Jag sjunger sopran vilket är det samma som melodin.
Om du blir nyfiken på hur det låter kan du lyssna live via Lidköpings Närradios hemsida:
http://www.radiolidkoping.se
Det går inte att lyssna i efterhand (eller i förväg...) men går du in på sidan klockan elva och klickar på radioapparaten där det står "lyssna live" i vänsterspalten så hamnar du efter en stund i direktsändningen av förmiddagsgudstjänsten, där alltså vår kvartettsång är ett av flera inslag. Vi kommer förmodligen sjunga vid två eller kanske tre tillfällen under mötet.
Kollegan och jag har gått och klurat på ett ord sedan igår morses.
Det är så förargligt när man inte kommer på vad saker heter. Man känner sig nästan lite senil.
Metronom var det. Kollegan googlade nog. Jag tror inte han var så bright att han bara kom på det sådär.
På tal om senil. VD:n kom in i köket på lunchrasten och lassade upp en jätteportion middag på tallriken.
Han berättade samtidigt att han blivit senil bullimiker.
-Jag hetsäter men glömmer kräkas.
Det är så roligt med ord. Både nya och gamla.
Hjälp!
Jag har tänkt en massa på allt som ska fixas och framförallt på mat och blomsterdekorationer till bröllopet nästa helg.
Vad jag inte har tänkt på är att jag också ska sjunga två sånger på vigseln. Jag sjunger inte själv utan duett med en kille.
Den ena sången är "Like a bridge" och den kan jag ju rätt bra sen tidigare. Den behöver bara finslipas lite och kanske stämläggas, men den andra!
Den har jag aldrig hört förrut! Och nu är det bara en vecka kvar till bröllopet! Hjälp, hjälp, hjälp... det är tur att vi ska öva lite i kväll.
På väg till jobbet i morses kom jag på mig själv med att fortfarande vara uppfylld av alla vibrerande toner sedan i går kväll. Jag tror jag kan leva länge på den upplevelsen. Nästan två timmar av ren salighet. Det var musik som svepte med, rensade ut alla andra tankar, som uppfyllde varenda litet själsskrymsle.
Det hör ju inte till vanligheterna att man kan sitta koncentrerad så länge, utan att låta tankarna vandra iväg på annat håll. Mina tankar vandrar ofta hem till strykhögen, smutstvätten, det odammsugna golvet, trädgårdens törst, de oförberedda middagarna... men igår kväll var jag fri! Fri från alla tankar som brukar vilja tränga sig på.
Fri att bara sväva med musiken.
Ojojoj! Fantastiskt! Underbart! Enastående! Njutbart! Upplevelserikt, strålande musikalitet, roligt, underhållande, konteplativt, leendeframkallande, ryskårsretande, suveränt...
Om ni någonsin kommer i närheten av en skiva eller en konsert med accapellagruppen Dynamic så ska ni kasta er över den.
Jag åkte ensam. Men Ottersta kyrka var fullsatt så jag kände mig inte så alena direkt. Och det var en massa folk jag kände också så klart.
Efteråt tackade en av gruppmedlemmarna mig för min inlevelse. Hon hade uppskattat att jag visade uppskattningen under sångerna. Det var ju självklart! Inte kan man sitta stilla och se vresig ut när man bjuds på något så superbt, svarade jag sanningsenligt.
Och när jag kom hem står maken och stryker. Jag är nog den mest lyckligt lottade födelsedagskvinnan (för barn kanske jag inte kan kalla mig längre) jag känner.
Och jag känner att det finns mer kvar att lära känna. Jag kan inte hela mig än. Det känns bra, och spännande...
Haha, så engagerad är jag! Eurovisionsfestivalskval skrev jag i ett tidigare inlägg om lördagskvällens musikevent. Det var ju Eurovisionsfestivalfinal (ett lika fint ord)!
Vi satt bänkade, jag och våra gäster. Planen var att vi skulle tippa vilka länder som knep de första fem placeringarna och även tippa på vilken plats Sverige kom. Jag gissade på plats 18.
Under poängutdelningen somnade jag pinsamt nog. Vilken värdinna va! Maken var vänlig nog att ruska liv i mig lagom till att jag fick höra Björn Gustavssons:
-And twelv points to.... Sweden!
Förmodligen var det inga tittare i de övriga europeiska länderna som drog på smilbanden, men jag skrattade i alla fall. Jag gillar ju å andra sidan Björn.
Vi som lyssande och tittade gjorde upp en liten minneslista för att komma ihåg hur de olika bidragen var och vad vi sedan skulle tippa på. Åsikterna är inte bara mina egna, och ibland inte alls mina (jag var under stundom för trött för att orka ha någon åskikt) och ibland bara mina. Här kommer listan.
Rumänien - En sliskig duett men med bra sångröster.
Storbritannien - Slätstruken soulpop med skönt gung.
Albanien - Mollpop med gitarr-refränger framförd av en 16-årig söt tjej.
Tyskland - Fyra fåniga flickor.
Armenien - Fransklänningprydd gôrsöt tös med tusen-och-en-natt-joddel.
Bosnien-Hertzegovina - En kvinna med äppelkjol hänger tvätt och leker barnprogram.
Israel - En välbygd man med feminin röst framför arabisk pop.
Finland - Hårdrock på finska! Hälften långhåriga och hälften flintisar. Leadsångaren var lite alv-Legolas-lik. Som vanligt kan i alla fall hårdrockskillar sjunga, verkligen sjunga.
Kroatien - 75-årig gubbe som scratchar till genre-lös musik.
Polen - En inlindad blondin.
Island - Eurodisco. I alla fall lite trallvänligt.
Turkiet - Rock. En Draculalik kille bjuder på lite skönt gung.
Portugal - Pressens favorit - en spåtant. Låter inget vidare. En ledsam och tråkig sång som skulle kunna passa i en musikal eller på begravning.
Lettland - Pirattema. Barnens favorit. Refrängen satte sig ordentligt. Enda låten jag kommer komma ihåg i morgon. Fast refrängens melodi är hämtad från tomteverkstadssången vi hör på julafton.
Sverige - Hur ser hon ut egentligen? Make upen gjorde ju inte det hela bättre heller...
Danmark - 60-talsinspirerat. snygg smäck! Artisterna var nog de sm visade minst nervositet i startfältet. Trevligt och mysigt och bra sångröst.
Georgien - Den blinda, svartklädda som blev vit. Mycket inlevelsefullt. Peace will come!
Ukraina - Pirellihärmapan. Bättre dans och rörelseschema på scén och även bättre sångröst.
Frankrike - Fattar ni! De sjunger på engelska! Fransoserna! Men badbollen tappade visst luften.
Aserbadjan - Kampen mellan det onda och det goda som slutar med att alla är goda. Änglakastratsångaren presterade den värsta sång jag förmodligen någonsin hört. Annars var det en rätt juste låt om man bortser från vissa sjuka inslag.
Grekland - En rosa karamell som bytte om till en ädelstensdress. Lite popaktig men rätt tjatig låt.
Spanien - Ett skämt. En polisongprydd karl med leksaksgitarr.
Serbien - Lite drömskt sådär. En tös med Sibel-klänning fast utan blåst. Joho, blåsten kom visst på slutet också.
Ryssland - Barfotagosse som sällskapade med en Stradivarius och en världsmästarskridskoåkare i Dressmanbyxor. Barfotagossen lyckades knäppa upp skjortan också. Finns det nåt fjolligare än manliga skridskoåkare, särskilt när de bara har två kvadratmeter att skrilla på.
Norge - Det var nåt helt annat än Tejgen (stavning någon?) det. Äntligen en riktig låt med en riktig sångerska. Nu börjar det ta sig. Nehej, nu var det visst slut.
Sist vi var i Göteborg var vi ju bland annat och först och främst på barnvälsignelse. Svågerns förstfödde barnvälsignades. Jag och en av mina svägerskor sjöng en vacker visa.
Låt mig vandra genom livets skeden.
Låt mig mogna av dess sol och regn.
Låt mig våga se med öppna ögon
och dra visdom av de ting jag ser.
Livet kan va kallt och hårdhänt.
Livet kan va ljust och varmt,
men jag vill alltid va ett barn av himlen
som har en sång i min faders hand.
Som en fackla i den stora rymden,
som en blomma i min faders famn,
så är landet dit min själ vill komma,
så är målet för min vandring här.
Livet kan va kallt och hårdhänt.
Livet kan va ljust och varmt,
men jag vill alltid va ett barn av himlen
som har en sång i min faders hand.
Det blev Charlotte Pirelli igår ändå. Trots regn! Jag tog med mig barna och vi hann höra hela det tre låtar långa uppträdandet även om det tog mig tjugo minuter att hitta parkeringsplats.
Charlotte hör till de få artister som faktiskt kan sjunga. Visserligen tror jag att de två första sångerna var singback men som avslutning sjöng hon naturligtvis Hero, från Melodifestivalen, och då sjöng hon "på riktigt". Och det lät riktigt bra.
Jag lyfte upp barna, en i taget, så att de skulle få en chans att se henne över havet av alla långa vuxna och deras ännu högre paraplyer, och det var uppskattat. Nu har de sett ännu en kändis i verkligheten. Det ger dem status i deras egna ögon.
Favoritposen.
Korsetten på plats.
Nu har maken ägnat en kvart åt att försöka lära mej hur jag själv kan klippa ut sånger från radioinspelningar han gjort på vår dator för att sedan lägga upp dem på bloggen.
Jag lovar, på heder och samvete, att jag inte kommer klara att göra det själv i fortsättningen, trots makens pedagogiska läggning. Jag och datorer är nämligen inte tillräckligt kompatibla.
För någon helg sedan sjöng jag ju i alla fall i vår kyrka. Det var den 6:te april.
När (och om) ni lyssnar så betänk nu att det här är en inspelning från radion så ljudkvalitén är inte den bästa. Betänk också att det är live. Betänkt också att jag kanske var lite nervös. Inte mycket, men lite. Betänk...
Äsch, om jag kommer på fler betänkligheter så lär jag inte lägga upp någon länk här och då får ni aldrig höra.
Först kommer Amazing Grace och det är maken som spelar elgitarr. Övrigt komp är flygel, elbas och trummor. Första versen är på orginalspråket men sen blir det svenska.
Under samma gudstjänst sjöng jag också en psalm som heter Du som gick före oss. Den tog jag accapella. Jag har klippt med lite prat också som förklarar varför jag sjunger den.
Håll till godo!
Det gick bra med sången igår.
Jag var ju lite förkyld men det var det nog ingen som märkte.
Jag fick till och med applåder, och det värmde hjärtat och underblåste stoltheten.
Maken spelade gitarrsolo. Det blev rätt häftigt.
Jag är lite förtjust i sådana där IQ-befriade dataspel som t.ex. Tetris.
Sonen har visat mej Bamses hemsida och där spelar jag gärna Eldorado. Det går ut på att klicka bort kuber och man ska ha minst tre likadana kuber ihop för att man ska få klicka bort dem. Det är inte kul och inte utvecklande men jag vill spela det ändå.
Rent beroendeframkallande är Radioapans fruktspel på Sveriges Radios hemsida. Det är samma idé som Eldorado. Här ska man klicka bort frukter som kommer fallande från himlen. Samlar man tillräckligt blir radioapan lyrisk och kokar fruktsoppa åt skogens invånare.
Idag ska jag äta korv och frallor till lunch.
