Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Lördagsvädret har satt sina spår hemma hos familjen Zäta. Telefonerna är döda, Guldgossens dator har lagt av och mailen är inte kontaktbar.
Men vi kommer åt nätet så jag kan fortfarande blogga!
Vad har den här galna figuren gjort i sommar tror ni? (Fotot har lilla Svalan tagit på mig vid en lunch på Luröbryggan.)
En enkel födelsedagstårta bestående av kolakladdkaka med några jordgubbar och vispgrädden bredvid. Det funkar också fint.
Lilla Svalan är nog dem som skadat sig mest, men så är hon också den som bäst lever ut sina känslor, är nyfiknast och upplever mest.
En annan liten en, eller rättare sagt ännu mindre, är Italiensysterns yngste son. Han är envis som synden och kan verkligen ge hals när han inte får som han vill, men han är söt som socker och gör sig väldigt bra på kort, något som Italiensystern också har upptäckt.
Min mest favoritiserade bloggerska (förlåt alla andra, men här handlar det om ren och skär kärlek) är tillbaka.
Nu skriver hon om, och jag citerar: "Barnprat, pinsamma frågor, kladdiga kärleksförklaringar, kloka förklaringar och högklassig humor. Små människor, stora ord."
Mina damer och herrar, låt mig presentera
Från barn och dårar
skriven av Elin Damberg, tidigare känd som Rana, i alla fall i bloggkretsar.
Jag har börjat tröttna.
Inom en inte allt för avlägsen framtid skulle jag vilja göra om utseendet på den här bloggen. Inte mycket, men byta bild och lite färger.
Jag var ute i trädgården och fotade en runda i går kväll. Sedan tänkte jag på att det var väldigt länge sedan jag la upp några bilder på bloggen också.
Tyvärr är Picasa, det bildbehandlingsprogram vi använder, "trasigt". Det avslutar sig så fort det startat. Felet är enligt Förundersökningsledaren att vi har för många filmsnuttar liggandes där. Men jag vet inte hur man ska lyckas ta bort dem om man inte kommer in i programmet. Vi vill ju inte radera dem från hårddisken, bara ta bort dem från visningen i Picasa.
Det kanske är bra att Picasa är omedgörligt för tillfället, jag hade ändå inte haft tid att pyssla till och lägga upp bilder på bloggen. Det finns så mycket annat jag borde eller vill göra.
Hjälp!
Vad grönt det har blivit här nu då. Jag vet inte vad som hänt. Det är inte jag som fått spatt i alla fall, så mycket vet jag.
Skulle gissa att det är bloggleverantören som ställt till det. Hoppas att det inte blir fler fadäser, som att hela bloggen försvinner till exempel...
Update:
Nu är den vanliga sköna brunbeiga färgen tillbaka. Hoppas att ingen av mina eventuella besökare hann blir bortskrämd under den gröna färgraiden.
Jag blir så trött på min blogg.
Inte på själva innehållet, även om det kanske inte heller varit så inspirerande de senaste... tusen inläggen, men det är liksom tekniken bakom som strular.
Varje gång jag lägger upp ett nytt inlägg så får jag upp ett felmeddelande, och sedan slutar det vanligtvis med att jag på något mystiskt sätt får upp dubbla inlägg.
Under påsken träffade jag denna härliga pingla.
En supertrevlig, skönsjungande, uppsluppen, snygg och helt igenom fantastisk människa.
I dag upptäckte jag att hon bloggar också.
Planen för lunchen var att gå ut på stan och shoppa lite.
I går glömde jag min plånbok i Förundersökningsledarens bil.
Den bilen är i Östergötland just nu.
Jag får väl blogga lite i stället. Suck! (Och detta skrivit med ironi, eftersom jag är bloggoholist.)
Tittade på dokumentären om Emma i går kväll. Emma som förlorade sina två små barn och närpå sig själv när den riksbekanta och svartjuka "Tyskan" försökte få tillbaka sin före detta kille med våldsamma metoder.
Nu funderar jag på att sluta blogga. Emma berättade nämligen att hennes och sambons bloggande och facebookande förmodligen var en bidragande orsak till att "Tyskan" kunde söka upp dem.
Inte för att jag har några ovänner, som jag känner till, men det hade ju inte Emma heller.
Medan jag funderar på om jag ska sluta eller inte så... fortsätter jag nog blogga som vanligt. Bloggandet är en drog, en beroendeframkallande vardagsventil som jag faktiskt inte vet om min mentala hälsa skulle klara sig utan. (Ja, jag vet. Jag är bra på att överdriva...)
Jag har en hel liten radda inlägg som väntar på att skrivas. Några av dem hade jag tänkt sätta på pränt under lunchen.
MEN
Det är kallt här.
Och när det är kallt fryser man.
Och när man fryser vill man bli varm.
Alltså har jag ägnat hela lunchen åt att stå med akterpartiet tätt upptryckt mot elementet i köket.
Dagens outfit
Grå knälånga yllestrumpor. Yllestrumpor på vintern är underskattat. Det är en underbar lyx att få gå omkring med varma ben och fötter. Jag äger bara två par likadana yllestrumpor och har snart slitit ut dem.
Svarta trosor som hängt med länge. Ja, inte på rumpan alltså, utan i livet. Jag har säkert haft dem i min ägo i minst tio år, kanske tjugo.
Svart vadderad BH av märket Salming. Jag gillar tanken på att Salming omsluter min byst. Det ultimata hade varit om Förundersökningsledaren hade gjort en BH-serie. Då skulle jag må riktigt bra!
Blåjeansblå jeans med resår i ryggen, dragkedja och knapp fram. Två fickor fram, inga i bak. Byxorna är aningen för stora. De utgör hälften av mitt senaste klädinköp.
Kortärmad svart reklamT-shirt med stort tryck på ryggen och litet tryck fram. Tillräckligt lång för att stoppas ner i byxorna vilket är ett stort plus vintertid. Ganska stor och oformlig men helt okej att ha under.
Skönbeige långärmad luvtröja i plysh med dragkedja hela vägen. Två små fickor fram som mest är för dekoration men man kan på egen risk lägga ner något litet. Ca fem centimeters muddar ton-i-ton i ärmslut och nederkant. Vit rund snodd med texten "Tippy" tryckt i beige trädd genom luvkanten.
Lösa flätor, en vid varje öra. Med svart liten gummisnodd i ändarna. Jag tycker om att ha flätor. Det är något ungt och Lilla-huset-på-prärien-aktigt över flätor.
Bäbisblå snusnäsduk som egentligen är en gossefilt. Jag har köpt den i en bäbisbutik som höll konkursutförsäljning. Jag gillar verkligen att ha en scarf i halsen, även om det gör min korta hals ännu kortare. Tyvärr har jag förslarvat min militärhalsduk, både den jag fick (eller kanske rättare sagt tog) av pappa och den jag köpte på Ö&B för att ersätta pappas.
Naturellt ansikte, kanske en aning för torrt.
Silverörhängen i form av tempelriddarkors.
Jag är med och tävlar om det här fina smycket från Dreams of Pearls på Muppsans blogg.Vill ni läsa om UFO:n och andra märkvärdigheter.
Kolla den här bloggen, som faktiskt skrivs av en person som finns i bôjda.
Det ser ut som rena kaoset. Det var det kanske lite också. Det goda godiset har Falunsystern och hennes Fästman gjort. Min favorit var kaffebemängda chokladbollar doppade i choklad. Choklad med choklad liksom - kan inte bli fel!
Jättesnyggt!
Den minste lille italienaren var glad och nöjd och det var även hans storebror.
Det var ganska svårt för "kroken" på fiskespöna var ingen krok utan bara en liten plupp, men unge herr Italienare har ett fantastiskt tålamod och en envishet utan dess lika, så han fiskade glatt vidare.
Zäta full av julglädje.
Här är mitt konstverk, ritat med tuschpennor på barnens ritblock.Under nästan hela mitt bloggarliv har jag följt den här fantastiska bloggen.
Jag får så mycket inspiration och det är så lugnt och rofyllt hemma i Kamomillas Villa. Ibland har jag tänkt att jag skulle vilja tillbringa några semesterdagar där, gärna så här i jultid, för att insupa stämningen och få vila för själen.
Kamomillas villa är egentligen inget spektakulärt eller särskilt annorlunda hus men det hon med enkla medel gör med sitt hus är i sanning värt all uppmärksamhet.
Jag har också riktat min uppmärksamhet åt de vackra smycken Kamomilla skapar av bestick. Till min lycka lottar hon nu ut två av dem.
Vill du också ha chansen att vinna ett vackert smycke behöver du bara klicka dej till det här inlägget och lämna en kommentar. Tävlingen pågår till söndagen den första advent.
Jag har ett problem.
Jag lyckas aldrig skriva lagom långa inlägg. Det blir antingen för lååååångt, eller irriterande kortkort.
Som det här inlägget till exempel.
Just nu sitter jag och pratar i telefon med min mamma, över datorn med min syster, och bloggar.
SAMTIDIGT!
Nu kommer jag högst troligen inte blogga på ett tag.
Kommer vi över något nät nere i Europa kanske jag skickar iväg en liten hälsning, men man vet ju aldrig... Kanske är jag upptagen med att semestra... Jag kommer i alla fall inte besöka några andra bloggar förrän jag kommer hem.
Ha en jättekön sommar allesammans så hörs vi om en månad.
Resfebriga kramar
/Zäta
Snart är det bara en veckas jobb kvar. Sen börjar semestern och med den vår långa resa.
Det har just slagit mig att jag inte kommer kunna blogga mycket i sommar.
Känns visset!
Japp, det bidde rekord. Detta är dagens fjortonde inlägg!
Jag tror i alla fall att jag inte skrivit så många på en dag tidigare. Eller har jag det? Bör jag skriva några till för säkerhets skull?
Nja, jag går väl och matar diskmaskinen först i alla fall.
Idag känner jag att jag har det i mig. Det bubblar och vill liksom välla fram.
Det skulle kunna bli en dag då jag slår rekord i antal inlägg.
För vem är egentligen intresserad av kvalitet när man kan få kvantitet i stället?
Trillade in på "Blommans" blogg.
Det verkar ju vara en hyvens grabb. Ful att se på är han inte heller.
Kanske aningen uppblåst av mediadrevet nu, men det lugnar ju ner sig om ett tag.
Idag började Anna Levin blogga. Hon ska skriva om ett år utan onödig konsumtion.
Spännande!
Ville lägga upp en bigarråblommebild i blogghuvudet och ville då matcha himmelsfärgen på bilden med bakgrundsfärgen i bloggen.
Det var väldigt vad det var svårt!
http://docat.blogg.se/2009/may/en-man-en-kamera-och-en-kattmossa.html
Här är musklerna, för er som undrat...
...var jag bara tvungen att kolla runt bland mina bloggvänner lite. Se snygga foton, svällande muskler, humle, en paus, läsa om en reinkarnerad godsherre, en kvinna som följer sin dotter en dag i skolan, en syster som glömmer sin inköpslista...
...och en masa annat smått och gott som finns i min bloggosfär.
Jag trivs där.
http://karinsfotoblogg.blogspot.com/2009/04/var-i-norra-uppland.html
Sug i er. Våren är här!
http://jensenstankar.blogspot.com/2009/04/nattens-drom.html
Finns det någon som skriver som hon? Smeksamma ord, sträva ord, sentimentala, sensationella, svårsmälta, sammetslena ord.
Vad tycker ni nu då? Blev det FÖR LILA?
Är det någon som tycker det är lite jobbigt här inne på min blogg nu så får ni säga ifrån.
Fast jag gillar lila... hahahaha....
Det kanske inte var så smart att göra om bloggutseendet till ett gult inferno. Jag kan inte påstå att jag inte vet hur jag tänkte, men uppenbarligen tänkte jag inte färdigt. Hade jag tänkt ett steg längre hade jag insett att jag inte kommer hinna ändra utseende till någon mer normalt och vilsamt.
Nu har jag visserligen inte bloggat särskilt mycket i helgen, och därför inte fått tillfälle att få pippi på de grälla färgerna, men i alla fall. Idag är det inte påsk längre så nu vill jag inte se ägg och gult. Gult är fult!
Hjälpars vad det blev gult här nu. Inte jättesnyggt får jag medge...
Men är det påsk så är det.
Nu får jag (och ni, fast det är ju frivilligt förstås) stå ut med äggfärgerna tills påsken är över, eller kanske ännu längre om jag inte hinner ändra till något vårlikare på ett tag.
Gissa vad jag ägnat senste timman åt? Just det, läst bloggar såklart.
Jag ligger så hopplöst efter nu och har massor att läsa ikapp. Det är ju inte så att jag MÅSTE, men jag vill ju hänga med. Bloggläsandet är intressantare än att läsa nyheterna tycker jag. Nyheter är ju mest bara elände och tråkigheter. Bloggar är LIV.
Det börjar bli dags att göra om här på bloggen igen. Nu är vintern över och det är ju för i all sin dar vår. Frostpromenadsbilden bör bytas till krokusar.
Kanske hinner jag ta mig tid för detta under påskledigheten. Fast det klart, det är inget högprioriterat åtagande måste jag erkänna. Det finns annat som kommer i första rummet.
Det började för drygt ett år sen. Hon läste om min getingfobi och jag läste om hur hon råkat låsa in sin man i sovrummet. Tiden gick. Tycke uppstod.
Förra veckan gjorde jag en liten trevare till kommentar på hennes blogg. "Vad gör du efter lunch på fredag?"
Och så blev det. Äntligen fick jag träffa min favoritaste favorit bland alla bloggande människor.
Och jag var nervös. Jag hade ont i magen på torsdagen och var småhispig på fredagen.
På vägen upp till Stockholm med bil fick jag ett SMS. När vi stannade för att äta tidig lunch satte jag mig och skrev svar. Jag hann bara med två meningar så ringde telefonen. Det var Rana. Jag skrattade redan innan jag hann säga "Hej". Förundersökningsledaren refererade mitt samtal efteråt och sa att jag skrattat nervöst hela tiden.
Jag berättade för Rana att vi var i Arboga och käkade.
-Okej, jag vet inte var Arboga ligger, svarade hon.
-Typiskt noll-åtta, retades jag.
När vi lagt på berättade Förundersökningsledaren torrt att det var ett bra tag sen vi passerade Arboga och nu var nästan i Eskilstuna. Jag borde vetat eftersom det var jag som körde bilen!
Jag var tvungen att messa Rana om mitt misstag, och om mitt nervösa fnitter, och Rana messade tillbaka att hon tyckte mitt skratt var underbart.
Förstår ni att jag älskar den tjejjen!
När jag äntligen träffade Rana öga mot öga kom hon mot mig med en stor kram. Jag sveptes med av hennes positivism men jag erkänner att jag blev blyg och lite mer tillbakahållen än jag är i vanliga fall.
Vi for till ett köpcentrum och satt och pratade i över två timmar. Tiden bara flög iväg.
Så här skrev jag i min dagbok senare på eftermiddagen, när jag satt och väntade vid terminalen innan färjan skulle gå:
********************************
Jag är helt uppslukad, helt konsumerad av mitt möte med Rana.
"Nu bjuder jag dig", sa hon, och så tog jag en juice. "Du får gärna ta nå´t till. Känn inte att du inte ska bara för att jag inte fikar". Och jag kände verkligen att med den här kvinnan kan jag vara mig själv. Det finns ingen som helst anledning att ställa sig in, göra sig till, eller ens behöva tänka på vilka ord man använder.
Vi har pratat med varandra, om varandra och om oss själva. Vi satt där i ett café i var sin fånig liten läderfåtölj, med ett fastskruvat bord mellan oss, och bara pratade, pratade och pratade.
Rana var ganska lik den bild jag målat upp av henne i min hjärna. Kanske lite kortare... Och hon hade djupare röst och pratade mer Stockholmska än min västgötska hjärna kunnat föreställa sig, men för övrigt var Rana min Rana.
Hon var härlig, ärlig och intagande. Att min bloggbild av Rana och IRL-Rana är så lika skulle jag önska jag kunde tillskriva min förmåga att läsa av människor, men jag tror den stora sanningen dels ligger i hennes förmåga att kunna uttrycka sig i skrift, och dels i hennes äkthet och ärlighet. Jag vet att hon, precis som alla andra bloggare med sunt förnuft, bara väljer att lägga ut de bitar av sig själv som hon VILL blotta, men ändå har hon lyckats med konststycket att inte censurera bort sig själv, det som är Rana, med de oskrivna raderna.
********************************
Bloggar-Rana har redan för länge sedan blivit min dagliga drog. Att träffa kvinnan som är mamma till alla de roliga, berörande, fina inläggen har bara ökat på mitt beroende.
http://ranashorisont.blogspot.com
Jag hinner inte. Hinner inte skriva om varken Rana eller Tallin.
Men jag VILL.
Om Rana vill jag skriva att hon är en fantastisk människa. Sprudlande, levande, härlig, spontan.
Jag är så glad att jag fått träffa henne. Och jag vill gärna träffa henne igen.
Nu måste jag dock jobba vidare.
Nej, nu måste jag gå ner och ta hand om disken. Jag sitter i sonens rum och bloggar på hans dator. Men jag hittade ju Jenny Falukorvs blogg precis, och har fått lyssna till en av hennes låtar. Jättekul! Bra var den också.
Men strax börjar Äntligen Hemma och sen är det House, och det är ju inget man vill missa. Alltså ner med mig i köket och gör ett snabbröj nu!
En till blogg att läsa:
http://jennyfalukorv.blogg.se/index.html
En före detta kollega som jag gillade för att hon var och förmodligen är så skön och lite galen.
Måste bara göra en liten minnesanteckning till mig själv:
Läs Spejas blogg!
http://spejasprov.blogg.se/index.html
Jag hinner inte blogga.
Jag jobbar och har huvudvärk.
Det är allt.
Jag har hittat ett litet blogghål!
Efter att jag bortstat alla tänderna på morgonen, barnen är påklädda och klara och sitter och tittar på "Billy" på Barnkanalen, då kan jag stjäla till mig några minuter för att blogga.
Jag har blivit utmanad av "hem-ljuva-hem-Helena.
Utmaningen består av 20 frågor och varje svar måste börja på min begynnelsebokstav. Man får inte hitta på egna ord - en regel jag nog misstänker att jag ämnar bryta mot. Man får inte skriva samma svar två gånger eller skriva sitt eget namn som svar.
1. Vad heter du? - Zäta
2. Ett ord på fyra bokstäver. - Zoom
3. Flicknamn - Zamira
4. Pojknamn - Zander
5. Yrke - Zoonterapuet
6. Färg - Zinkvitt
7. Klädesplagg - Zapata
8. Mat - Zucchini-lasange
9. Sak i badrummet - Zinkpasta
10. Plats eller stad - Zanzibar
11. En orsak att vara sen - Zombies på vägen
12. Något man skriker - Zappa inte så förbenat!
13. Film - Zozo
14 . Något man dricker - Zinfandel-vin
15. Band - ZZ Top
16. Djur - Zebra
17. Gatunamn - Zettervallsgatan
18. Bil -
19. Sång -
20. Känd person - Zlatan
Jag får nog återkomma till de svarslösa uppgifterna. Är det någon som vill hjälpa mig (Doc, du kanske vet någon film...) så tveka inte att lämna en kommentar till inlägget.
Jag bloggar lite sparsamt nu.
Egentligen har jag massor jag kan skriva, långt och kort och många inlägg, som vanligt. Men jag hinner inte. Och ska man prioritera på riktigt, i verkligheten, så väger bloggandet ju ändå ganska lätt.
Det får bli en smula här och en smula där.
Här är något för alla er som gillar gamla grejjer.
Det är vackra spetsar som Den tatuerade mamman lottar ut.
Blir du som jag lite sugen så kan du tävla här:
http://dentatuerademamman.blogspot.com/2009/02/jag-firar-1-ar-vinn-gamla-spetsar.html
Nu har jag blivit bloggtävlingsholist.
Kolla bara vilka fina bakelser man kan vinna hos Pyssel och Trams.
Och utan en enda kalori!
Här kan du också tävla:
http://pyssel-och-trams.blogspot.com/2009/02/riktiga-bakelser-virkade-bakelser-och.html
När jag surfat runt bland inredningsbloggarna har jag sett att många har så snygga Madonnor i sin inredning. Jag VILL OCKSÅ HA en sån, men de jag sett att köpa är förskräckligt dyra.
Därför blev jag alldeles extra glad när jag fick se att Noll54 Interiör lottar ut en madonna!
Det finns även ett annat fint pris att tävla om, hos
http://noll54interior.blogspot.com/
Nu är det tävlingsdags igen.
Hos inredningsbloggen Irmas uthus kan man vinna en handskriven skylt. Snyggt och lite kul tycker jag.
Här hittar du till Irmas uthus:
http://irmasuthus.blogspot.com/
...är som att cykla.
Ju hårdare man trampar desto mer sprutar gruset.
Nyckeln till mitt hjärta-Helena hjälpte mig på traven. Nu har jag åtminstone ett arbetsnamn på min bok:
"Vardagsbetraktelser och vitlöksbaguetter"
Jag är inte helt nöjd än, dels för att det inte förekommer så där jättemycket vitlöksbaguetter, i alla fall inte förrän i senare hälften av boken, och dels för att det käns förmätet att kalla mina dagboksliknande inlägg för betraktelser.
Men det känns i alla fall lättare att tänka sig att det eventuellt kommer bli en bok, någon gång, så småningom, nu när det finns ett arbetsnamn.
Jag har börjat att hämta hem inlägg från bloggen och lägga ihop i ett vanligt worddokument. Någon dag när som helst nu kommer jag kanske även ta mig i kragen och kolla upp hur man gör för att få till ett passande format som passar in hos vulkan.se.
Det är mycket lägga och passa här. Kanske jag borde passa på att lägga mig! Nej, klockan är bara sju så jag väntar allt några timmar till...
Det här är inlägg nummer ettusentvåhundratrettiofyra.
Nu kommer jag inte att ha lika kul igen förrän om ettusenetthundraelva inlägg.
Oj!
En tävling till.
Vad gillar ni den här?
Jag gillar!
Du kan också tävla, på:
http://alvashus.blogspot.com/2009/01/tvling.html
Nu ska här tävlas igen!
Den här koppen vill jag ha:
Blir du lika sugen som jag så kan du tävla här:
http://skonagrona.blogspot.com/2009/01/vr-frsta-tvling.html
Tankarna på en eventuell bok ligger och gnager i hjärnan. Jag skulle tycka det vore såååå roligt att ha gett ut en egen bok, även om den inte är framfantiserad och bakgrundsfaktaarbetad, utan bara består av mitt eget liv.
Men jag drar mig för allt arbete. För det första vet jag ju inte hur det funkar att ge ut en bok via Vulkan, som är det där finemangiga förlaget som låter okända och medellösa författare eller i alla fall wanna-bee-författare, att leka författare för i princip bara tryckkostnaden. Kanske ska man använda någon av dem given mall för att få till det. Jag misstänker att det inte bara är att skriva på och hoppas att texten som genom ett trollslag hamnar i rätt ordning, med snygg sidbrytning och överskrifterna högst upp på sidorna.
För det andra har jag fått för mig att om jag nu ska göra en blogg-bok så måste den innehålla mer text än vad bloggen gör, för annars kommer ingen människa vilja läsa den. Och det innebär såklart en fasa massa merarbete i form av nytänkande och kom-ihågande.
Och så är det det där med namnet. Vad skulle boken heta?
Är det någon som har ett bra förslag? Jag har funderat på "Zäta" och "Mitt liv som mig själv", "Mitt eget liv", "Zäta i bokformat" och en massa andra mer eller mindre fåniga namn.
Jag kan ju inte skriva en bok om jag inte vet vad den ska heta, eller...
Den alltid så omtänksamma Willewira med den härliga bloggen Mor Karins Täppa:
http://morkarinstappa.blogspot.com
... har förärat mig en award.
Så här fint skriver hon också om min blogg:
"Zäta tillhör de bloggar jag är inne och hälsar på dagligen - det är ett måste!!!
Här hittar man många skratt, igenkännande ögonblick, misslyckanden, glädjemoments mm... En levande blogg kort och gott."
Tack så jättemycket för den fina uppmuntran!
Jag skickar vidare awarden till några finfina mammabloggare.
Först ut är Rana med Ranas horisont.
http://ranashorisont.blogspot.com/
Rana är inte bara mamma... men hon skriver så härligt om sitt liv tillsammans med Surrabutt och lille Brottarn att man inte kan annat än älska, både henne och barnen.
Jag vill också uppmärksamma Jensen med Jensens tankar.
http://jensenstankar.blogspot.com/
Jensen är inte heller bara mamma... vem som nu är det, men hon skriver små blänkande pärlor om Loppan och Lillebror. Pärlor hon trär på sitt bloggsmycke och blandar med vackra tankar om böcker, om politik, om väder och vind, bakning, trädgård...
Den tredje bloggaren som är värd en mamma-award är kvinnan bakom bloggen mammapappabarn.
http://mammapappabarn.wordpress.com/
Hon skriver befriande om både det som är roligt och underbart med barn, och det som är jobbigt och frustrerande.
Läs gärna deras bloggar!
Nu är det dags att tävla igen.
När julen är utstädad blir det inte lika mycket ljus och mys kvar i fönster och på bord. Varför inte ta chansen att vinna en annorlunda och lite "rå" ljuslykta från Humlebackens blogg:
http://humlebacken.blogg.se/2009/january/tavling-nr-2.html
Så här ser lyktan ut
Vi har EN skrivare på jobbet. Den står i rummet bredvid mitt.
En kollega skulle skriva ut ett recept från min blogg. Hon markerade det hon ville ha utskrivet och tryckte "skriv ut". Inget hände så hon upprepade proceduren. Fortfarande ingen reaktion från skrivaren.
Kollegan gick ut på lunch och begav idén om att få ut receptet.
Men det gjorde tydligen inte skrivaren. När jag gick förbi fick jag se hur sida efter sida från min blogg matades fram.
Jag måste skryta lite och berätta att jag lyckades avbryta utskriften, först via skrivarkön, och när inte det hjälpte så drog jag helt sonika ut sladden till skrivaren.
Ungefär 11-12 sidor hann skrivaren med, två gånger.
När jag fick syn på alla sidorna satte kugghjulen igång inne på hjärnkontoret. Nu funderar jag på om jag ska samla mitt första bloggår i en bok.
Tror ni någon skulle vilja läsa den?
När jag började blogga bestämde jag mig för att aldrig skriva något jag inte kunde stå för till 100 procent.
Eller något som utelämnade mig själv eller min familj eller någon annan jag känner eller inte känner.
Eller något som provocerar.
Jag känner att jag har frångått de principerna nu.
Nu är det tävlingsdags igen. Den här gången är det rosdrottningen Annie som lottar ut den här fina lyktan:
Vill du också vara med och tävla klickar du på länken nedan och avlägger visit hos Annalunda.
http://annalunda.blogspot.com/2009/01/give-away-utlottning-hos-annalunda.html
Det här blev väl bra!
Jag var ju tvungen att slänga ut julfärgen från bloggen också, nu när jag gjort mig av med granen. Ja, den står kvar där och ser besviken ut. Jag är övertygad om att den hade hoppats på ett liv efter jul... Men den är i alla fall avjulad.
Likaså bloggen.
Förrut har jag bara fuskat med färdiga bilder som bloggutrymmestillhandahållarna tillhandahållit, men nu kom jag på hur man lägger upp en egen bild.
Eller egen och egen, det är Förundersökningsledaren som tagit den. Han är inte så dum han!
Fast nu blev det ju höstbrunt. Det var inte meningen. Jag ville egentligen ha nåt som ser mer ut som vinter. Men allt kan ju inte va vitt!
Nåja, jag känner mig liksom lite hemma nu när det är brunt. Jag gillar brunt. Och grått, och grönt, och lila...
Ja,ja. Jag ändrar kanske snart igen.
Först hade jag inte tid att blogga. Och sedan, när jag hade tid, så låg bloggen nere.
Nu är jag i alla fall tillbaka i min egen lilla bloggvärld. Och det känns sååå bra.
Jag erkänner att jag haft abstinens.
Jag har läst inlägg hos mina blogg-favoriter och det har riktigt kliat i fingrarna efter att få skriva något själv.
Jag har haft tusen bra idéer och formulerat långa inlägg i tankarna.
Men nu, när jag sitter här med möjligheten att äntligen få sätta mina geniala tankar på pränt... så har de flugit sin kos.
Typiskt!
