Med glimten i ögatSkapad av Zäta mån, september 06, 2010 18:32Det finns ett särskilt förhållande mellan läkare och syftningsfel. Nästan som om den samlade svenska läkarkåren har en oförklarlig förkärlek för att röra till det i journalerna. Sjuksköterskor och undersköterskor kommer inte långt efter.
Här kommer ett dagsfärskt exempel.
Guldgossen har fått tid på barnmottagningen för att se hur pass allergisk han är mot hasselnötter. Jag tror mig redan veta att han är allergisk, tillräckligt för att fp kli i munnen och rinnande ögon. Nu ska jag få veta om han också riskerar att få svullna luftvägar och allergichock. Känns betryggande!
Så här står det i brevet:
"Guldgossen ska få komma och göra en hasselnötsprovokation. Vi sätter då en venflon i armen och om ni vill kan ni då köpa emlasalva på apoteket. Bör ej vara förkyld.
Välkomna/Jannice"
På agendanSkapad av Zäta mån, september 06, 2010 07:59Läget känns inte helt stabilt för tillfället.
Guldgossen har varit hemma från skolan torsdag-fredag men en aning feber och allmän sjukdomskänsla. I går kväll hade han 37,8.
I morses var han feberfri och är i skolan i dag.
Lilla Svalan hade 37,7 i går kväll men inte heller hon hade någon feber i morses och är också på skolan.
I kväll måste Guldgossen lära sig alla sina engelskaglosor som han inte tränat på tidigare. Det är förhör i morgon.
Lilla Svalan har en skrivläxa att ta sig an.
I kväll måste dessutom Guldgossen packa till sin lägerskola. På onsdag-torsdag är han i väg med klassen för en övernattning och två dagars läger.
I morgon kväll vill jag ta med barnen på bio i Skövde. Vi behöver åka tidigt för att hinna få ut biljetter. Jag slutar egentligen jobbet kl 17 och bion börjar 18. Det är en ekvation som inte går i hop så jag har bett om ledigt en timma. Hoppas att jag får det. Vi ska träffa lilla Svalans barndomskompis i Skövde och gå på Toy Story 3 tillsammans med henne.
På onsdag är Guldgossen borta. Jag och lilla Svalan får ägna kvällen åt att packa inför barnens övernattning till helgen. Förundersökningsledaren är borta med jobbet tisdag och onsdag så jag får hämta barnen på skolan.
På torsdag är lilla Svalan borta på Royal på kvällen. Jag måste packa till Islandsresan. Förundersökningsledaren åker till norska fjällen redan tidigt på morgonen.
På fredagen ska jag hämta barnen från skolan igen. Guldgossen ska på Vips på kvällen och när det är slut vid nio ska jag skjutsa barnen till mina föräldrar. De kommer sova där till söndag. På söndag eftermiddag hämtar svärmor dem och sedan kamperar hon med dem hemma hos oss till tisdag morgon. Då tar min mamma över igen.
Jag måste komma i håg att skriva en lista så att mödrarna har koll på gympa och läxor och liknande.
Tidigt lördag morgon åker jag till Island. Jag är tillbaka tisdag kväll. Samma kväll, fast betydligt senare, kommer även Förundersökningsledaren hem igen.
BarnaSkapad av Zäta mån, september 06, 2010 07:50I morses såg jag någonting som fick mitt ömma modershjärta att nästan explodera av stolthet och kärlek.
När jag släppte av barnen vid skolan upptäckte jag att Guldgossen hade tandkräm kvar kring munnen. Jag uppmärksammade honom på det och bad honom slicka sig runt munnen.
När jag körde i väg såg jag hur Guldgossen vände sig mot sin lillasyster och synade henne om munnen, vätte ner sin tumme, och torkade bort lite tandkräm som han uppenbarligen upptäckt i hennes ansikte. Det var så mycket syskonkärlek i den där enkla gesten att jag smälte totalt.
MinnenSkapad av Zäta lör, september 04, 2010 18:10Bland mina skolpapper hittade jag ett häfte om jägartiden där jag skrivit och ritat vad jag lärt mig.
"
Sverige efter is-tidenNär isen smälte var det fortfarande kallt. Marken var våt och fuktig. Derför kunde bara lava och mosa växa. Renana trivdes i kallt klimat och tyckte lava var gott.
Mäniskorna åt renar o fick hudar av renarna. När renarnaarna flyttade flyttade också mäniskorna.
BostadBergs hålor kunde människorna bo i. På natten kunnde man ibland sova under träd. Kanske byggde de enkla vindskydd. Av ren-hudar kunde man göra tält att bo i.
När man flyttade kunde man ta med sig tälten
Man kunnde också bygga hyddor av ris och kvistar
KläderRenhudar
på sommaren sprang dom barfota.
På vintern hade dom läder skor.
Vapen o red skapYxor av benhorn, flinta.
Spjut av gren senor flinta
Kniv av flinta
Nål
SKRAPA
FödaFiskar, renar, bär o hallon, björnar, sälar o örter.
Båtar o fiske.
Man gjorde flottar av trästokar.
flotte krok
EldenFnöske brann lätt.
Man slog två flintstenar mot varandra. Då bilda gnistor.
Gnistorna föll ned i elden. Elden tog eld."
Jag har skrivit av texten precis, inklusive stavfel och missade punkter.
Jag gillar den sista meningen "Elden tog eld".
VardagsnäraSkapad av Zäta lör, september 04, 2010 18:08Att städa toaletterna är extremt otacksamt.
Knappt har man hunnit få till den där lilla extra lystern på kranen så kommer någon och bajsar i den rena toalettstolen, skvätter vatten på kranen och tappar några droppar flytande tvål på handfatet.
VardagsnäraSkapad av Zäta lör, september 04, 2010 17:33Jag bestämde mig för att tillämpa miljövänliga metoder när jag städade badrummen i dag. En halv citron fick ersätta rengöringsmedel och en speciell mirakeltrasa använde jag till speglarna. I toalettstolen kunde jag dock inte hitta på något bättre än gammalt hederligt WC-rent.
Mirakeltrasan var rätt okej. Efterlämnade en hel del ludd men det blev rent.
Citronen luktade fräscht och gjorde förvånansvärt rent. Minst lika bra som vilket annat medel som helst. Men om man inte eftertorkar ordentligt finns det citronfibrer kvar.
Jag hittade en kletig liten turf på lampknappen. Den liknade mest av allt en seg snorkråka. Mindre trevligt!
Blommor och bladerSkapad av Zäta lör, september 04, 2010 17:05I trädgården väntar flera halvfärdiga projekt. Jag behöver ägna mig åt dem lite också (inte bara inomhusröj), innan Förundersökningsledaren börjar klaga, eller snön falla.
Jag har varit ute och gått ett varv i trädgården efter att Guldgossen lockade ut mig (eller om det var jag honom) på en omgång 21 under basketkorgen. Jag vann, med nöd och näppe.
Jag har lagt på en omgång grenar runt rabarberhålet. Nu är jag uppe i fyra lager och det är fruktansvärt glest utan att ha byggt nämnvärt på höjden. En ekvation jag har svårt att få ihop, men sådan kan verkligheten vara i bland.
På agendanSkapad av Zäta lör, september 04, 2010 17:00Den som känner mig vet att jag har fruktansvärt svårt för att slänga saker. Jag är en samlare av stora mått.
Men i dag har jag faktiskt lyckats slänga en hel del. Minst två stora papperskassar med gamla grejjer som jag med viss möda bestämt mig för att skiljas från. Soptunnan är knôkafull och jag har känner en blandning av stolthet och separationsångest.
Nu ska jag städa toaletterna innan det är dags att ge sig i kast med en kasse tyger jag fått av mamma. Jag behöver nog sicksacka kanterna på dem och slänga dem i tvätten innan de kan strykas, vikas och sorteras in i lapptäckstygsskåpet.
Om jag orkar och hinner ta fram symaskinen väntar också en hög jeans som ska lappas innan barnen hinner växa ur dem.
MinnenSkapad av Zäta lör, september 04, 2010 16:16Jag går igenom gamla skolböcker som mamma rensat undan ur gömmorna hemma på gården.
Hittar en bok med "välskrivning". Men jämnstora bokstäver och perfekta snirklar har jag skrivit av kloka visdomsord som:
"Arga katter får rivet skinn" och "Arbetaren är värd sin lön".
Jag undrar vad de skriver i välskrivningsböckerna nu för tiden?
"Lek och ha roligt" och "Den viktigaste personen i ditt liv är du själv".
Förresten så har jag inte hört talas om att Guldgossen eller lilla Svalan ägnat sig åt någon välskrivning i skolan. Guldgossen plitar ändå fullt läsbara snygga små bokstäver, skönt befriade från krusiduller.
ReflekteratSkapad av Zäta lör, september 04, 2010 15:49De
utlovade exemplen uteblir. Förundersökningsledaren har nämligen slängt reklamen för Sverigedemokraterna i soporna.
Lika bra det förresten. Alla deras olika punkter gick nämligen ändå bara ut på att skylla allt på invandrarna.
De ville minska brottsligheten - genom att utvisa invandrare. De ville minska segregationen - genom att utvisa invandrare. De ville styrka kunskaperna i skolan - genom att förbjuda hemspråksundervisningen. De ville ge mer pengar till åldervården - genom att sätta stopp för anhöriginvandring och bidrag. Vilka bidrag det handlade om framgick inte helt klart men jag har på känn att det har med invandrare att göra...
Efter att ha läst igenom deras valmanifest framstår de nästan ännu mer som ett enfrågeparti än min förutfattade mening gjorde gällande när jag svävade i okunskap.
BarnaSkapad av Zäta lör, september 04, 2010 13:11Klockan sju avbryts min tilltänkta sovmorgon av en högljutt sömnpratande Guldgosse:
-How do You do, John Boy!
På agendanSkapad av Zäta fre, september 03, 2010 13:57I eftermiddag ska jag göra en tung uppoffring.
Lilla Svalan ska på disco-kalas och har bett mig hjälpa henne med kläder, hår och smink.
Men egentligen skulle jag mycket hellre vilja strosa runt på quiltmässan som äger rum i Lidköping under helgen. Det är bara fredag kväll jag har möjlighet att gå dit, lördag och söndag kommer fyllas av andra saker.
Ouiltmässan äger rum en gång om året och är den i särklass största quilthändelsen i Norra Europa. Folk kommer resande från när och fjärran och till och med från utlandet, för att få vara med på workshops, föreläsningar och för att shoppa tyger och ting.
Mässan har varit återkommande under många år, men hittills har jag alltid varit upptagen med annat och inte kunnat gå dit.
Visst skulle jag kunna smita in på mässan en liten stund direkt när jobbet slutat vid fyra. Lilla Svalans kalas är inte förrän klockan sex.
Men jag vet ju hurdan jag är. Tiden kommer upphöra att existera och jag förlorar mig bland småmönstrade tyger i sköna färger. Dessutom kostar det 60 kr bara för att få gå in och handla, och det känns lite mycker för bara en halvtimmas förströelse.
Det känns bättre att vara hemma hos lilla Svalan och ha lite quality girl-time!
Summan av kardemumman är nog att det inte blir någon uppoffring ändå...
VardagsnäraSkapad av Zäta fre, september 03, 2010 09:30Lycka är...
...att passera järnvägsövergången precis innan klingelinget startar och bommarna går ner.
ReflekteratSkapad av Zäta tor, september 02, 2010 17:11Jag är inte särskilt insatt i politik. Inte ens tillräckligt intresserad för att bemöda mig att hålla reda på vad politikerna heter. Men jag vet vad jag ska rösta på, och någorlunda väl varför.
I dag damp valsedlarna från Sverigedemokraterna ner i lådan. Jag har alltid bara tänkt, lite förutfattningsvis sådär, att det är ett främlingsfientligt parti med en enda fråga på sin agenda. Men vad står de egentligen för?
Jag bestämde mig för att läsa igenom deras korta broschyr, om inte annat så för allmänbildningens skull.
Det borde jag inte gjort. Jag blev upprörd och arg. Den text de skrivit är rena rasismen. Jag förstår inte hur de kan tillåtas trycka och sprida sitt budskap. Är inte rasism och diskriminering förbjuden i Sverige?
Jag ska ge er några exempel, men först måste jag lugna ner mig med ett mål mat.
MatnyttigtSkapad av Zäta tor, september 02, 2010 16:25Det får bli köttfärssås utan lök i dag. Löken låg rutten i kylskåpet och platsar bättre i avskrädet än i maten.
Och varför valde jag att göra köttfärssås i dag? Vi har ju ätit taccos både tisdag och onsdag, och hamburgare söndag och måndag. Vore det inte trevligt med någon typ av omväxling från köttfärstemat? Eller bör jag satsa på köttfärslimpa i morgon, kålpudding på lördag och köttbullar på söndag?
ReflekteratSkapad av Zäta tor, september 02, 2010 15:25Efter att ha tröttnat på förkrympta tröjor och missfärgade sockar, åtog jag mig under en stund av tillfällig sinnesförvirring, att i fortsättningen stå för all sortering av smutstvätten.
Nu när jag står i tvättstugan och gräver bland illaluktande sunkhanddukar och fartrandiga kalsonger föds en misstanke. Kan det vara så att Förundersökningsledaren duperat mig, nogsamt smitt en plan och så sakta och smygaktigt genomfört den att jag aldrig förstod vartåt det lutade?
Är Förundersökningsledaren i själva verket inte ett dugg ledsen över att jag nedvärderat hans sorteringsförmågor och tagit jobbet i från honom?
Plötsligt känner jag inte bara lukten av fotsvett och gammalt anus, utan anar även ett stråk av begravd hund.
Med glimten i ögatSkapad av Zäta tor, september 02, 2010 10:29Det blev en kort arbetsdag i dag. Jag hann bara vara på jobbet en timma innan Guldgossens lärare ringde och bad mig komma och hämta honom. Han var hängig och sjuk-ig.
Nu är vi hemma och tar det lite lugnt. Jag har programmerat om bakmaskinen så att brödet ska vara klart till två. Då blir det ett riktigt trevligt eftermiddagsfika!
När jag tagit det lugnt klart ska jag ägna mig åt tvätt och trädgård.
På vägen till skolan från jobbet blev jag anfallen av en kamikaze-sparv. Helt utan fruktan flög den rakt in i grillen med huvudet före. Jag vet inte om den var less på livet eller på allvar trodde att den skulle kunna åsamka någon skada. Resultatet var omedelbart:
Kamikazesparven - Bilen: 0-1
Jag är glad att det inte var en skata, eller mås, och att jag inte kom på cykeln.
VardagsnäraSkapad av Zäta tor, september 02, 2010 08:0005.25
Klockradion väcker mig försiktigt.
05.30
Jag njuter av en lång, varm ducsh.
06.03
Förundersökningsledaren kommer in i badrummet samtidigt som jag drar det sista klädesplagget över huvudet.
06.10
Intar en god frukost bestående av en dubbel rostemacka med smör, ost och Emilskinka. Och så den obligatoriska koppen te.
06.20
Läser i lilla Svalans hemlånade bok om hajar och förfäras över att nästan alla hajarter finns representerade i Medelhavet. Vill jag någonsin åka dit och bada igen?
06.30
Gör i ordning barnens fruktstundsfrukt. De gjorde sina beställningar i går kväll. Lilla Svalan vill ha äpple och Guldgossen morot. Ingen större variation med andra ord.
06.35
Sitter en stund på toa.
06.40
Förundersökningsledaren: -Jaha, då är det bråttom i kväll igen. Vad ska vi äta som går fort?
Jag: -Jag tänkte baka bröd i bakmaskinen.
06.45
Egentligen dags att väcka barnen men jag laddar bakmaskinen först.
06.50
Väldigt mycket dags att väcka barnen men bakmaskinen krånglar. Jag måste ställa in timern. Hur var det man gjorde det nu igen?
06.53
Letar fram manualen till bakmaskinen och lyckas äntligen ställa in både klockan och timern. Med lite tur väntar nybakat bröd på oss när vi kommer hem efter jobb och skola.
06.59
Jag: -Vakna nu barna! Det är dags att vakna!
Jag skriker nedifrån undervåningen medan jag stressar runt och letar reda på frukt som jag vill ta med mig till fikarasterna på jobbet.
07.05
Guldgossen: -Jag är vaken.
Och minsann! Guldgossen sitter ombytt och klar och spelar dataspel.
Lilla Svalan sover dock fortfarande. Om tio minuter måste vi åka.
Jag väcker lilla Svalan som påminner mig om att hon vill ha en drickyoghurt innan hon kliver ur sängen. Detta påfund är inte så dumt, även om det tar extra tid. Lilla Svalan förvandlas från en surmulen gnällspik till en samarbetsvillig gullunge.
07.10
Jag borstar tänderna på Guldgossen och förmanar lilla Svalan att byta om.
Om fem minuter måste vi åka.
07.15
Jag borstar tänderna på lilla Svalan och sedan på mig själv.
NU MÅSTE vi åka.
07.20
Guldgossen kommer på att han har gympa i dag.
En gympapåse fylls med diverse klädesplagg och så ÄNTLIGEN går vi ner till farstun för att ta på skor och ytterkläder.
07.23
Jag upptäcker att Guldgossen bara har en T-shirt på sig.
Jag: -Du måste ju ha en tröja! Upp och hämta!
Guldgossen: -Nej, jag har snörat på mig skorna. Jag vill inte ta av mig dem igen.
Jag: -Spring med skorna på då!
07.26
Barnen och jag hjälps åt att lasta bilen med ryggsäckar och gympapåsar. Då hörs lilla Svalans röst:
Lilla Svalan: -Mamma, vi skulle ju vara på stranden i dag. Har du packat ner mitt fika?
07.28
Jag försöker förtvivlat hitta något i skåp och lådor som inte bara är kex och kakor. Den sista mackan tog jag själv till frukost. Jag spiller ut lite saft när jag fyller en flaska och måste ägna dyrbara sekunder åt att torka upp i köket.
07.31
Lilla Svalan: -Mamma, jag hittar ingen hink och spade!
Lilla Svalan letar energiskt efter någonting att kunna bygga sandslott med.
Jag: -Har du kollat i förrådet?
07.33
Lilla Svalan drar på sig sin storebrors stövlar.
Jag: -Men, varför tar du Guldgossens stövlar? De är ju för stora!
Lilla Svalan: -Men mina läcker ju in mamma. Det vet du ju! Du skulle ju köpa nya.
Jag: -Skulle jag? Det har jag missat.
07.34
Jag: -Men Guldgossen, du har glömt lägga ner skorna i gympapåsen!
Guldgossen: -De är ju för små. Du behöver köpa nya.
Jag: -Kan ni inte bara sluta växa några veckor, tills jag är i fas igen!
07.35
Äntligen kommer vi iväg.
07.36
Jag släpper av barnen vid skolan, vinkar hejdå och kan inte undvika en stressad suck. De blev i alla fall inte SÅÅÅ sena. Om de går direkt till matsalen kan de nog blanda sig med de andra barnen och försvinna i mängden.
07.46
Jag kliver in genom dörrarna till jobbet.
Bestämmer mig för att lämna stressen bakom mig och att det här ska bli "en riktigt bra dag" där jag presterar på topp och bokar omåttligt mycket besök.
VardagsnäraSkapad av Zäta ons, september 01, 2010 20:27Första september. Den första dagen i den första höstmånaden.
Plötsligt hör jag högt över mig, tranornas hesa hälsning mot den höga himlen.
Nu är de på väg mot varmare länder medan jag står lycklig kvar i trädgården och knipsar knoppar från min tomatplanta.
Blommor och bladerSkapad av Zäta ons, september 01, 2010 20:19I kväll har jag kört ner björkstolparna i backen kring rabarberhålet. De var lättare att spetsa till med yxan och kniven och lättare att få gensvar från när jag dunkade ner dem.
Jag har också hunnit börja fläta väggar av slanorna jag rensat ut från buskaget bakom tomten. Det var roligt men det blir glest. Jag tror inte väggarna kommer hålla kvar någon jord om jag inte tätar på insida. Jag funderar på att täta med björnmossa. Det kan kanske också hjälpa till att bibehålla fukt i jorden under högsommarvärmen.
Blommor och bladerSkapad av Zäta ons, september 01, 2010 20:10En timma i trädgården fick räcka. Sedan var myggorna mätta och Fångarna på fortet frestade mer än fortsatt kamp mot de blodtörstiga bestarna.
Nu är frågan - kan det bli för mycket alliteration?
VardagsnäraSkapad av Zäta ons, september 01, 2010 18:10Fyra olika jultidningskataloger damp ner i brevlådan i dag.
Fem minuter senare ringde det på dörren:
-Hej, vill ni köpa jultidningar!
VardagsnäraSkapad av Zäta ons, september 01, 2010 07:45Vi kände oss som värsta Stockholmsfamiljen när vi just skulle påbörja middagen i går och upptäckte att klockan redan hunnit bli halv åtta.
Då hade vi först varit och provkört en bil (bara för att snika åt oss gratisbiljetter till Toy Story 3), jag hade handlat med barnen och så hade vi hjälpts åt att laga taccos.
Efter middagen gjorde jag inte många knop. Förundersökningsledaren fortsatte att idka handpåläggning på TV-datorn och jag pysslade om mina krukväxter som inte fått vård på två veckor. Inte vatten heller för den delen.
VardagsnäraSkapad av Zäta tis, augusti 31, 2010 14:57I natt drömde jag att jag fiskade - och fick upp en älg!
BarnaSkapad av Zäta tis, augusti 31, 2010 07:56Lilla Svalan trillade ner från ett träd på skolan i går. Hon skulle svinga sig från en gren till en annan men grenen hon skulle till gick av och hon dråsade i backen och slog i svanskotan.
Hon vågade inte tillkalla någon vuxen för hon skämdes för sitt tilltag när hon förstod att manövern hon försökt sig på egentligen inte var genomförbar.
Lilla Svalan hade ont i går och kunde knappt cykla hem i slutet av dagen.
I morses var det ännu värre. Jag har undersökt henne och inte kunnat känna någon skada, ingen svullnad, ingen missfärgning och ingen värme från det skadade området. Men ont har hon.
Jag gav henne en ipren och en kudde att sitta på i skolan och har pratat med läraren om att de får ringa om hon inte orkar med dagen.
BloggenSkapad av Zäta mån, augusti 30, 2010 21:48Lördagsvädret har satt sina spår hemma hos familjen Zäta. Telefonerna är döda, Guldgossens dator har lagt av och mailen är inte kontaktbar.
Men vi kommer åt nätet så jag kan fortfarande blogga!
Blommor och bladerSkapad av Zäta mån, augusti 30, 2010 21:42Det blev en trädgårdskväll i kväll, och förmodligen blir det fler i veckan eftersom det ska vara bra väder.
Förundersökningsledaren har kört med trimmern och klippt gräsmattan. Han gjorde också säsongsklippet av den lilla ängen utanför vår tomt och gick över den två gånger med klipparen.
Jag har fortsatt jobba med rabarberhålet, som nu höjer sig över marken runtomkring. Förundersökningsledaren la på en omgång gräsklipp och jag har med viss möda sågat till, spetsat och slagit ner fyra tunna stolpar, en i varje hörn av det lilla landet.
Nästa steg blir att sätta ytterligare en stolpe på mitten av varje sida. För detta ändamål har jag varit och snott lite björk som kommunen sågat ner i en närbelägen skog. Den har legat där ett bra tag så jag tror inte att de kommer sakna några meter.
KollegorSkapad av Zäta mån, augusti 30, 2010 16:34Bästa uppfinningen ever för oss skrivbordsslavar:
Eldrivet höj- och sänkbart skrivbord.
BarnaSkapad av Zäta mån, augusti 30, 2010 08:00Jag kände på mig att någon av barnen skulle vara sjuka, redan när jag gick upp, en timma före det var dags att väcka dem. Mest troligt Guldgossen.
Förmodligen var det allt hans sömnpratande som gav mig dåliga vibbar. Jag blev väckt av allt från mummel till höga rop, flera gånger under natten.
Och mycket riktigt. När det var dags för väckning var Guldgossen liten och gnällig. Han klagade över svår huvudvärk och trött kropp. Men han hade ingen feber.
Jag gissade att huvudvärken kom sig av hösnuvan Guldgossen drabbades av när han hoppade i höet i går eftermiddag. Guldgossen själv höll det för troligt att han sovit för lite.
En annan, starkt bidragande orsak, som jag dock inte ville nämna för min son, var att vi var lite för återhållsamma med maten i går.
Vi åt frukost vid halv nio, lunch vid halv tre och fikade vid femtiden. Sedan var varken jag eller Förundersökningsledaren hungriga något mer under dagen, och vi glömde bort att vi även ansvarar för två barn som kan behöva betydligt mer energipåfyllnad än vad vi gör.
Jag gav Guldgossen en huvudvärkstablett och tvingade i väg honom till skolan. Är jag en bra mamma eller!
SvettigtSkapad av Zäta mån, augusti 30, 2010 07:57På cykel till jobbet.
Upptäckte att jag inte har så ont i knät som jag befarat. Och inga allvarligare känningar i ryggen, trots bananknäcken i går eftermiddag.
BarnaSkapad av Zäta sön, augusti 29, 2010 19:32Guldgossen: -Är det måndag i dag?
Jag: -Nej, det är söndag.
Förundersökningsledaren: -Kommer du inte ihåg att vi var i kyrkan i morses?
Guldgossen: -Nej!
Jag: -Jo men... Jag sjöng och pappa spelade gitarr.
Guldgossen: -Var det i dag?
Lilla Svalan: -Antingen har du inget minne eller så har du ingen hjärna!
VardagsnäraSkapad av Zäta sön, augusti 29, 2010 19:29Vi var bjudna på eftermiddagsfika hos mina föräldrar i dag.
Barnen ville väldigt gärna hoppa i höet. Men de vågade inte vara ensamma på höskullen, i fall det skulle ske en olycka.
Alltså var först Förundersökningsledaren och sedan jag med dem en liten stund var.
När det var min tur skedde olyckan.
Jag var på väg ner mot betonggolvet men fastnade med foten i ett balsnöre och trillade sista sträckan.
En liten bit ut på golvet stod en stor kartong med en maskin i. Den ville jag inte träffa. Jag föll med magen nedåt och huvudet före och för att undvika kartongen böjde jag upp huvudet så långt bakåt jag kunde, och antog den vackra formen av en banan. Just som jag slog i golvet var bananformen fulländad varpå det knäckte till ordentligt i ryggen. Jag lyckades även slå i vänsterknät i fallet. Jag har ändå redan rätt ont i vänsterfoten så det gjorde inte så mycket.
Barnen blev så klart förskräckta över min otursamma nedfart. Lilla Svalan sprang fram och klappade om mig medan Guldgossen rusade efter sin far.
-Kom, kom! Mamma ligger medvetslös på golvet.
Jag ska komma ihåg att han har en tendens att överdriva. Kan vara en värdefull kunskap inför framtida eskapader.
På agendanSkapad av Zäta lör, augusti 28, 2010 17:47Tjoho vad det har vädrat i dag. Enligt klart.se skulle det bara småregna, typ hela dagen och inte komma mer än max en mm.
I stället har det störtskurat och haglat i omgångar. Och åskat.
En blixt slog ner i vårt område och släckte hela Stenhammar, plus slog ut våra telefoner och TV-datorn som vi har mailen och alla inspelade program på.
Förundersökningsledaren försöker reparera det som går just nu och även om jag har starkt tilltro till hans datorförmåga så vete spörs om det löser sig.
Klockan två skulle det vara simskoleavslutning nere vid Framnäs. Vi klädde på barnen badkläder och oss själva regnkläder men när vi kom fram fick vi veta att avslutningen var inställd. Det var nog väl, eftersom det fortfarande gick åska i kanterna. Man vill inte så gärna släppa ner sina telningar i en bassäng när det finns risk för blixt.
Nu har vi nyss ätit en sen lunch-middag. Jag lagade bankad, tunn, stekt fläskfilé med kokt potatis och bea och till efterrätt en rejält tilltagen tallrik maräng-sviss till var och en med mina hembakta maränger.
Lilla Svalan surar för att hon inte får åka och leka med en klasskamrat men klockan är faktiskt snart sex en lördagkväll och det är inte bästa lek-läge. Förundersökningsledaren lockar med ett datspel om kroppen och jag hoppas det går hem för nu behöver jag öva med Förundersökningsledaren. Vi fick en oväntad spelning på gudstjänsten i morgon. Han som skulle sjungit egentligen har blivit sjuk.
Det går att lyssna live klockan 10.00 via www.radiolidkoping.se
Jag har varit ute en liten sväng och tittat till min trädgård mellan de värsta regnskurarna. Syrenhortensian mår inte så bra av allt det tunga regnet. Grenarna dras ner av de våta blomklasarna och hittills har jag hittat två avbrutna grenar. Den ena kunde jag ta in och vasa i köksfönstret.
Rabarberhålet är helt vattenfyllt. Det har inte hjälpt med mina dräneringsmetoder. Jag har fyllt hålet med omväxlande kvistar och bark. Nu återstår att bygga på höjden för att få till någon dränering. Jag är högst osäker på om mitt planerade staket av sly kan hålla kvar jorden men jag vill inte börja böka med markduk heller.
BarnaSkapad av Zäta fre, augusti 27, 2010 20:16Barnen önskade sig hembakt pizza till kvällsmat. Trots att vi inte var beredda och inte hade alla "rätt" saker hemma, så fick jag ihop både en deg och lite tillbehör, som skinka, ananas, mozarella och såklart riven ost.
Lilla Svalan lekte TV-kock och förklarade tydligt alla steg i sin pizzatillverkning:
-Och så lägger man på ost såhär över hela pizzan, för att få en härligt somrig känsla!
SvettigtSkapad av Zäta fre, augusti 27, 2010 17:16Vår VD har ju, som jag tidigare nämnt, anmält ett lag till Göteborgsvarvet nästa år. Jag är en av de frivilliga lagmedlemmarna.
I dag hade vi vår första gemensamma träning. Vi for upp till Råda i slutet av arbetsdagen och sedan var det valfri sträcka på varfritt apostlahästarsätt.
Jag hade bestämt mig för att ta det försiktigt med tanke på min onda häl, och nöjde mig med 2,5 km med stavgång. Jag erkänner att jag sprang lite också, men bara väldigt lite i nedförsbackarna.
Det tog mig 25 minuter att avverka sträckan och jag kände mig fruktansvärt otränad. Efter 16 minuter fick jag känning av håll och drog ner på tempot. Som mest var pulsen uppe i 165 slag/minut.
Mina nya springskor kändes stabila och bra. Men nyss hemkommen, efter att ha skjutsat två av arbetskamraterna och köpt en blåbärsbuske åt mamma på Lidens, har jag redan ont i vänsterhälen igen.
Är det någon som vet om hälsporre är farligt, eller bara gör ont?
Jag funderar på om jag ska försöka ignorera smärtan och ge mig ut och jogga lite i alla fall, eller om jag måste vila tills det går över.
VardagsnäraSkapad av Zäta fre, augusti 27, 2010 07:38Jag har börjat bli disträ. Eller så har jag alltid varit disträ men nu har det blivit värre.
När jag kom till ytterdörren på jobbet för en liten stund sedan upptäckte jag att den var låst. Jag suckade och ställde mig för att vänta på någon som kunde låsa upp.
Först efter en liten stund kom jag på att jag ju själv har nyckeln.
VardagsnäraSkapad av Zäta tor, augusti 26, 2010 12:37Hjälp! Nu har det hänt igen.
Jag har fått en avgrundslik hicka, direkt efter maten. Det låter som om jag rapar varje gång den kraftiga diafragmasammandragningen slår till.
Måtte det gå över inom tio minuter, för sedan bör jag börja ringa igen.
SvettigtSkapad av Zäta tor, augusti 26, 2010 07:56Jag cyklade i dag. Första gången på rätt länge. Det har varit en massa annat i vägen som gjort att jag haft för bråttom hem för att hinna cykla.
Jag kände mig jättetjock, jättetrött och helt hopplöst okonditionerad. Tänk vad fort det går bara man inte rör sig på ett tag.
Inte så att jag på något vis kände mig smal, pigg och kraftfull för några veckor sedan, men jag märker ändå att det gått utför.
I morgon ska jag dra på nya springskorna och stavpromenera någon kilometer i Råda efter jobbet.
MatnyttigtSkapad av Zäta tor, augusti 26, 2010 07:52Asch då, nu glömde jag min grönsaksröra hemma!
I och för sig vill jag inte ha den, för den var verkligen inte god, men jag kan ju inte wejsta två tomater, en stor avokado och en bit västerbottenost sådär utan vidare.
Vi hade ju gäster i går, och bjöd på korv och bröd med diverse tillbehör, som potatissallad, rostad lök, gurkmajonäs och så vidare. Och så fick jag för mig att jag borde göra en liten grönsakshack också. Jag har tidigare serverat hackade tomater med rödlök, olivolja, salt och peppar.
I Allt om Mat-tidningen såg jag en enkel sallad på bara avokado och tomat. Det är en kombination som jag inte skulle kommit på av mig själv för det verkar inte passa ihop, men har man recept på det i en av Sveriges största mattidningar så måste det ju vara gott, eller?
När jag tärnat ihop tomaterna och avokadon tyckte jag dock att det såg rätt fattigt ut, och så hittade jag en bit västerbottenost i kylen så jag gjorde småtärningar av den och pytsade ner bland det andra.
Det blev inte alls bra, inte i närheten av gott. Ja, man skulle till och med kunna säga att det blev äckligt. Några av gästerna smakade storsint men det var ingen som tog om. Jag förstår dem!
MatnyttigtSkapad av Zäta ons, augusti 25, 2010 07:57I kväll får vi besök av våra albanska vänner. Det är pappa Alban, mamma Alban, dotter Alban, lille nyfödde sonen Alban och så pappa Albans syster med sina två barn.
Förundersökningsledaren ringde och bjöd in för några dagar sedan och ville bjuda på kvällsmat. Pappa Alban sa att han nöjde sig med kaffe.
Men eftersom vi bjudit hem dem till klockan sex, och det är då vi själva vill äta, så får de finna sig i att dela vår måltid.
Det blir dock bara korv och bröd med lite tillbehör, och kanske en smarrig tårta till kaffet, så jag tror inte att de tar illa upp.
MatnyttigtSkapad av Zäta ons, augusti 25, 2010 07:42Etthundrafyrtio stycken!
Så många maränger bakade jag i går med hjälp av sex överblivna äggvitor, fyra deciliter socker och två kryddmått 12%-ig ättiksprit.
BarnaSkapad av Zäta tis, augusti 24, 2010 19:55I eftermiddag har barnen och jag varit och fått andra TBE-sprutan hos en privatläkare.
Tack och lov att vi hamnade hos en privatläkare säger jag bara. Så mycket tid som han bjöd oss på hade vi aldrig i livet kunnat snika till oss på vårdcentralen.
Lilla Svalan vägrade nämligen att ta emot sitt lilla stick. Först vägrade hon bestämt, sedan envist, sedan med tårar och till sist övergick vägran i högljudda skrik och vilt våldsamma protester.
Läkaren hade intentionen att vara pedagogisk och ge lilla Svalan första sticket, så att det snabbt skulle vara överståndet. Ju längre hennes motstånd pågick, desto mer tveksam blev han till att det över huvud taget skulle vara genomförbart.
I stället gav han Guldgossen en dos vaccin. Guldgossen blinkade inte ens och gjorde verkligen sitt yttersta för att föregå med gott exempel.
Lilla Svalan fortsatte dock att skrika och försatte sig i ett nästintill translikt tillstånd av skakande gråt, sockrat med vevande armar.
Läkaren förslog försiktigt att vi kanske kunde komma tillbaka med lilla Svalan en annan gång.
Men han kände inte mig.
Om man tycker att lilla Svalan är envis så ska man veta att hennes väna moder kan vara sju resor värre, i alla fall vid behov.
Det slutade med att jag varnade lilla Svalan för att jag skulle bli arg om hon fortsatte. Sedan höll jag fast henne med våld med benägen hjälp av Guldgossen och läkarens ena hand, medan han med den andra gav henne sprutan.
När allt var överståndet sprang lilla Svalan gråtande ut i korridoren, med läkaren efter. Han bad henne vara tyst eftersom det några rum längre bort satt en mycket ledsen herre hos psykologen och inte tålde höga ljud.
När lilla Svalan lugnat ner sig och övergick till att testa knäknackarhammaren på sin bror pustade läkaren suckande ut och anförtrodde mig:
-Jag blev änna svettig!
Sedan var det min tur att få sprutan. Lilla Svalan kramade mig och jag fick hålla Guldgossen i handen medan jag pratade på om vilka glassorter vi skulle få välja i affären som belöning för att vi alla varit så duktiga. Läkaren fattade inte riktigt vinken så jag var tvungen att säga:
-Stick nu, medan jag är distraherad!
Jag är väldigt stickrädd men jag har faktiskt inte överfört den rädslan på barnen. Anledningen till att lilla Svalan var så rädd den här gången, var att läkaren tog i lite för mycket förra gången och råkade köra sprutspetsen ända in till benet på henne, vilket gjorde väldigt ont. Det förklarade hon noga för honom, så han såg till att bara sticka i muskulaturen den här gången.
BarnaSkapad av Zäta tis, augusti 24, 2010 19:42I går kväll storstädade vår städgrupp barnlokalerna i kyrkan. Klockan 18 skulle vi vara på plats.
I går hade Förundersökningsledaren tid hos optikern klockan fem.
Lilla Svalan var och lekte hos en kompis och jag hämtade henne kvart över fem därifrån.
Guldgossen var också och lekte hos en vän och tillsagd att komma hem till klockan sex.
Lilla Svalan ville inte vara ensam hemma, och jag ville inte lämna henne, så jag kom inte iväg till kyrkan i tid. När Förundersökningsledaren kom hem tyckte han att vi kunde fira första skoldagen med en tur till McDonald´s.
Så istället för att åka till kyrkan en aning för sent hamnade jag på McDonald´s tillsammans med resten av familjen för ett racersnabbt middagsmål.
När klockan var kvart över sex glupade jag i mig en hamburgare och deklarerade mitt dåliga samvete för man och barn.
Då viskade Guldgossen i mitt öra:
-Har du mens mamma!
VardagsnäraSkapad av Zäta tis, augusti 24, 2010 12:31Molnen rör sig tussvis och snabbt över den upprörda augustihimlen. Från söder hotar ett kompakt gråblått mörker.
Jag går till järnvägsstationen för att köpa ett snabbt mål mat.
Inne på Sibylla sitter en mycket brokig samling människor, alla dystert försjunkna över sina ensamma måltider.
En kille sticker ut lite extra. Han har en svart munkjacka och på huvudet en matchande keps. På kepsen sitter nitar. Inga vanliga små gulliga ligistnitar utan långa spetsiga saker på mellan 5 och 10 cm. De är placerade som en uppåtriktad punkfrisyr.
Tänk vad man kan få se bara genom att ta sig över älven.
VardagsnäraSkapad av Zäta tis, augusti 24, 2010 10:02Den här dagen bjöd på en riktigt jobbig morgon.
Guldgossen hade en anings feber i går kväll och i morse var den visserligen borta, men han var ofantligt trött. Så trött att han grät, vilket minsann inte hör till vanligheterna.
Han ville inte kliva ur sängen, han ville inte borsta tänderna, han ville inte byta om. Han ville inte ens åka till skolan, trots att det är slöjd i dag.
Det var mer fart på lilla Svalan, som nog förstod att det inte var läge att sätta sig till motvärn.
När vi väl kommit till skolan, trots allt bara någon minut försenad, orkade dock inte lilla Svalan hålla masken längre. Då var det hennes tur att gråta lite. Hon kastade sig runt min hals och ville inte att jag skulle åka till jobbet. Dessutom var hon rädd för TBE-sprutan vi ska ta i eftermiddag och behövde utgjuta sin oro en stund.
Summan av kardemumman var att jag kom i väg en aning sent från skol-lämningen. Inte så att jag var orolig för att komma för sent till jobbet, jag har alltid några minuter tillgodo, men i alla fall.
När jag svängde ut från Gamla Läckövägen upptäckte jag att bönderna har kommit till stan.
Vet ni förresten hur man ser att bönderna har kommit till stan?
Det är bara att räkna hur många sparvar som fastnat i grillen.
När bönderna kommer med sina spannmålskärror händer det att de spiller ut en del av den värdefulla lasten. Genast kommer en flock sparvar och pickar i sig de små kornen. Och de har inte alltid vett att flytta på sig bara för att det kommer en bil på vägen. Två svärmar körde jag igenom på väg till jobbet.
Ute på den större vägen fastnade jag genast bakom två långsamma traktorer och hade inte möjlighet att köra om mer än den ena. Det hade jag dessutom ingenting för. När jag närmade mig rondellen vid Willys tog det stopp. Eftersom jag låg bakom en heltäckande kärra såg jag inte vad det var som orsakat stoppet förrän jag, med många långa stillastående pauser, fått krypköra lite grann.
I rondellen höll några gatuarbetare på att fräsa upp asfalten och blockerade mestadels båda vägbanorna.
När jag såg hur fort stoppet åt upp min kvarvarande tid drog jag iväg ett SMS till jobbet och förvarnade om att jag skulle komma sent.
Stoppet släppte strax efter det och jag kom bara några minuter efter åtta.
Nu sitter jag mest och funderar på hur Guldgossen har det. Jag har inte lyckats boka något besök på förmiddagen ännu och har en känsla av att hela dagen kommer bli misslyckad.
SvettigtSkapad av Zäta mån, augusti 23, 2010 22:40I dag har jag varit och köpt de absolut dyraste skorna jag någonsin spenderat pengar på.
Eftersom jag haft ont under hälen på vänsterfoten i flera veckor nu, och helr klart tröttnat vid det här laget, så har jag varit på Intersport och köpt mig ett par rejält dämpade och ganska hålfotsuppbyggda löparskor.
Det kändes fullkomligt Zätavidrigt att bara kliva in i butiken, rycka första bästa säljare och säga:
-Jag behöver ett par bra löparskor. Efter två månaders träning har jag fått ont under vänsterhälen så jag behöver nog någonting som dämpar lite bättre.
Säljaren stegade inte helt otippat iväg till den dyraste hyllan. Jag kunde inte låta bi att snegla på priserna trots att jag bestämt mig för att inte ta hänsyn till sådana trivialiteter. Jag tror jag lyckades dölja min chockerade uppsyn när han plockade fram en sko som kostade 1600 kr.
Den manlige expediten synade först mina befintliga skor och frågade om det var dem jag brukar springa i.
-Det är dem jag brukar göra allt i, replikerade jag sanningsenligt. Det är nämligen de enda sjorna som jag får ner mina inlägg i.
Säljaren granskade även inläggen för att se att de inte var för slitna och sedan tog han sig en titt på mina fötter för att se vilken form de har.
-Smala och fina! konstaterade han, varpå jag kände mig billigt lättsmickrad.
Sedan var det dags att springa på löpbandet. Mannen bad mig vika upp byxenen några varv och så gick vi iväg till ett tack och lov; undanskymt hörn av butiken.
Jag har vansläktats något oerhört och har inte ärvt en gnutta av min fars goda balans, så det där med att springa på löpband blev en liten utmaning.
Säljaren var vänlig nog att fråga om jag testat på löpband tidigar, och det har jag inte.
De första stegen gick bra för då kunde jag gå i lagomt tempo och hålla mig i i handtagen, men sedan var det ju liksom meningen att jag skulle springa och då blev det mer av en framsnubblande med adderat vingel från sida till sida. Jag gjorde ett lamt försök att skyla över mina balansbrister genom att skämta:
-Jag är nog inget "Fångarna på fortet"-ämne.
Efter en stund lyckades jag i alla fall hitta någon typ av jämnvikt tillräckligt lång stund för att kameran som filmade fötterna skulle få någonting att jobba med.
Vi tittade tillsammans i datorn och expediten förklarade vad han tittade efter och vad han såg. Allt var bra förutom att vristen på framförallt högerbenet (inte den sidan där jag har ont) faller en aning inåt och jag sätter i högerfoten med utåtvridna tår.
Eftersom jag kände att det trots skornas påstådda förträfflighet saknades stöd under hålfoten, provade vi också att lägga i mina inlägg och så löpbandssprang jag igen, den här gången med bättre balans.
Högerfotens vrist uppförde sig något bättre men jag satt fortfarande i foten med tårna utåt. Säljaren tyckte dock att det inte såg farligt ut.
Jag frågade honom om han kunde något om fötter och beskrev mina besvär. Han trodde det rör sig om hälsporre. Jag får googla på det senare. Jag frågade också om det var okej att börja springa igen och han föreslog att jag i så fall börjar med försiktig intervallträning och absolut inte ger mig ut i milspåret till exempel.
Sedan tog jag mina nya löparskor under armen och traskade i väg till kassan för att bli av med snuskigt mycket pengar.
Bakom mig hörde jag säljarens röst:
-Glöm inte vika ner byxbenen!
Jag kunde inte låta bli utan att svara:
-Jasså, jag tyckte det var ganska snyggt såhär.
-Ehhh... Jaha! sa säljaren tillintetgjord, för kunden har ju alltid rätt, även om hon varken kan springa på löpband eller klä sig normalt.
Jag hade nämligen på mig mina orangerandiga sockar med svarta stjärnor som jag köpt drygt ett halvt dussin av på torget för fem kronor paret. Dessutom hade jag glömt att plocka av mig min namnskylt som jag fick på jobbet i morses när vi hälsade några nya medarbetare välkomna. Jag undrar vilket intryck jag gav egentligen.
TröttSkapad av Zäta sön, augusti 22, 2010 00:58Klockan är nästan tolv och jag är så fruktansvärt trött att jag sitter och somnar samtidigt som jag skriver. Därför ska jag fatta mig kort, men jag vill ändå skriva upp vad jag drömde i natt.
Jag minns inte riktigt början av drömen men jag och Förundersökningsledaren befann oss i alla fall tillsammans med Falunsyster och hennes man vid en bondgård. Det var natt och mörkt men jag såg ändå bra. Falunsystern var där för att mäta upp hur lång bevattningsslang hon skulle köpa till hagen där bondens tjurkalvar gick på bete. Jag förstod inte varför Falunsystern skulle behöva bevattna dem, men det var väl någon osmart deal hon gjort upp med bonden. Hon frågade bonden hur lång slangen skulle vara och bonden sa att hon fick köpa hur lång som helst, men det kunde ju vara smart att tänka på att det gick mycket turister utanför hagen och tittade på tjurarna, så om slangen var lika lång som långsidan på hagen, som gick utmed vägen, så skulle det ju vara det bästa för tjurarna lockades till bevattningsslangen och turisterna till tjurarna och om tjurarna kunde vara utspridda utmed hela stängslet så kunde turisterna det med, fast på var sin sida. Falunsystern frågade också hur mycket bonden trodde att slangen kostade men det visste han inte. Falunsystern sa att de ju hade 35.000 kr att handla för, vilket i praktiken betydde att de hade 35.000 kr att leva för, och det trodde bonden skulle räcka. Jag blev helt förskräckt när han sa så för jag kunde inte förstå att en bevattningsslang skulle behöva kosta så mycket. Jag förstod inte heller varför turisterna skulle vilja titta på tjurar. Får och gulliga lamm kanske, eller möjligen hästar, men tjurar...?
När Falunsyster talat färdigt med bonden och vi skulle fara därifrån, såg vi två bilar ståendes på gårdsplanen. Båda var täckta med överdrag men motorerna stod och gick. Jag ville gå till bonden och prata med honom om ekonomi och miljö, men Falunsystern, eller om det var Förundersökningsledaren förklarade något om att gamla veteranbilar behövde vara igång för att inte rosta ihop. Just de här två bilarna hade stått igång utan att ha varit ute på vägarna, i två år.
Jag ville även tala med Falunsystern om det idiotiska i att hon skulle bekosta bevattningsslangen fört bondens tjurar, men jag fick inte tillfälle till det och Förundersökningsledaren tyckte inte att jag skulle lägga mig i.
Vi lämnade kvar min och Förundersökningsledarens bil på bondgården eftersom vi ändå skulle komma tillbaka dit när köpt slang, och sedan hoppade vi in i baksätet på Falunsysterns rymliga bil och for hem till deras lägenhet.
De bodde högst upp i ett väldigt höghus i Jönköping.
Falunsystern och hennes man dukade fram frukost eftersom det fortfarande var nästan natt, eller i alla fall mycket tidigt på morgonen. Jag behövde gå på toa och Falunsystern visade mig att vid kortänden på köksbordet, närmast fönstret, stod en toalettstol. Jag förklarade att det var ett ovanligt korkat ställe att ställa en toalettstol på men Falunsystern höll inte med eftersom hon ofta upplevt det praktiska i att slippa gå från bordet mitt under en måltid bara för att man behöver gå på toa. Jag satte mig på toaletten men när Falunsysterns man satte sig till bords tyckte jag det var lite fööör knäppt. Falunsystern visade mig då till en annan toalett som stod i ett litet badrum precis vid entrén till lägenheten. Jag gick in och satte mig där och Falunsystern följde med för att vi skulle kunna prata lite samtidigt. Hon låste dock inte badrumsdörren och efter en stund kom Falunsysterns man in på toaletten. Han skulle skojja lite med mig och i könsnivå bar han en kondomliknande sak fylld med gul juice. Dessuto hade han fyllt en ballong med juice och den hängde ner som en pung undertill. Han skrattade och frågade om jag var sugen på juice. Jag tackade nej så artigt jag kunde och fick sedan vara i fred en stund.
När jag kom ut från badrummet hade de första morgonstrålarna börjat väcka staden. Utsikten var enorm från fönstren runt om i lägenheten. Vi befann oss en bra bit över de flesta andra hustaken och långt borta kunde vi se de hus som låg på en sluttning och fortfarande befann sig i mörker. Man såg upplysta fönster som glimmade som stjärnor i natten medan husen lite närmare oss sakta började framträda som grå statyer ur mörkret. Husen allra närmast badade i de första gyllengula solstrålarna.
Plötsligt började lägenheten vrida sig så att panoramautsikten blev ännu mer hänförande. De översta våningarna av huset vilade på ett gigantiskt kugghjul och en gång varje timma vred sig de översta våingarna sakta, först 45 grader åt ena hållet och sedan 45 grader åt andra hållet, innan de återgick till ursprungspositionen.
Under vridmomentet såg vi ännu tydligare hur staden sakta framträdde ju längre bort morgonsolen nådde och på ett av hustaken såg jag två kvinnor i Falunsysterns ålder sitta och äta frukost i det tidiga ljuset uppe på sin takterass. Den var möblerad med lätta, sirliga stålmöbler och kvinnorna bar tunna morgonrockar över sina nattlinnen.
Alltsammans var så otroligt vackert. Solen färgade himlen rosa och jag brast ut i snyftande gråt. Falunsystern blev förskräckt över mina tårar men förstod snabbt hur det var fatt och lät mig hållas tills lägenheten blivit stilla och jag kunde sansa mig igen.
När vi ätit klart frukosten gick vi någon typ av husesyn i lägenheten. I våningen fanns den lilla farstun, med tillhörande badrum. Sedan kom det stora köket med gott om plats att laga mat och sitta och äta. Från köket kunde man blicka in i ett mindre vardagsrum/TV-rum och någonstans i våningen fanns också ett sovrum.
Frän vardagsrummet gick en lite bredare spiraltrappa ner till ytterligare ett vardagsrum. Trappan var klädd med heltäckningsmatta och vardagsrummet där nere var riktigt stort, också det med en mörkgrön heltäckningsmatta. Rummet var mölerat med stora tunga pjäser i mörkt trä och det hängde fördragna, mörkt vinröda sammetsgardiner för de stora fönstren som gick från golv till tak. Det var högt i tak och på golven låg äkta persiska mattor ovanpå heltäckningsmattan.
I bortesta änden av rummet fanns två dörrlösa öppningar in till ytterligare ett stort vardagsrum. Öppningarna gick som genom ett valv och det fanns en liten toalettdörr mellan de två vardagsrummen.
När vi var nere i det dystra, stora vardagsrummet fanns det ytterligare en familj där. Jag vet inte riktigt vilka det var men det var i alla fall några vi kände. De hade barn, varav det ena ganska litet. Han sprang omkring i det stora rummet och det dröjde inte länge förrän han sprang över till nästa vardagsrum.
Det skulle han inte ha gjort för det tillhörde en annan lägenhetsinnehavare. Tydligen bodde Falunsystern och hennes man i någon sorts bostadsrätt där de boende hade en dörrlös lösning på sina största rum. Tanken från början hade förmodligen varit att man skulle lära känna och umgås med sina grannar men resultatet hade bara blivigt att de öppna rummen knappast användes annat än när man fick gäster och ville sitta lite finare.
Nu kom en korpulent och mycket ilsken karl utspringande och började skälla för allt vad tygen höll. Borde inte Falunsystern och hennes man veta att man faktiskt inte fick gå in till varann utan att vara bjuden och borde de inte hålla bättre koll på sina gäster än så här. Falunsystern bad så hemskt mycket om ursäkt men det var som att hälla vatten på en gås. Den strida strömmen av upprörda ord fortsatte och mannen gick och hämtade två t-shirtar och spikade upp i öppningarna för att markera att vi inte hade i hans avdelning att göra.
Sedan började han tala om att vi måste straffas för vårt tilltag. Då tyckte jag det kändes obehagligt.
-Jag kommer sitta naken i mitt vardagsrum hela dagen. Jag kommer inte gå ur fläcken, hotade han.
Jag försökte medla och få honom att förstå att det inte behövdes några stränga straff men mannens teflonbeläggning var kompakt. Han hävdade fortfarande att vi skulle straffas genom att han satt naken i sitt vardagsrum, hela dagen.
Eftersom situationen höll på att urarta så gick vi helt sonika därifrån och lämnade den arge mannen åt sitt kokande öde.
När vi kom upp i den betydligt trevligare delen av lägenheten igen fick jag syn på en stor ateljelägenhet som låg bara ett tiotal meter bort och någon meter nedanför den lägenhet där jag befann mig. Genom de stora panoramafönstren kunde jag se sex-sju nakna kvinnor och tre ganska håriga, nakna män koppulera vilt överallt i rummet. Det penetrerades från alla möjliga och omöjliga håll och både här och där. Trots att jag tyckte det var motbjudande kunde jag inte låta bli att titta och efter en liten stund förstod jag att det jag såg var inspelningen av en porrfilm.
Porrfilm var strängeligen förbjudet i Sverige, eller i alla fall i Jönköping. Jag vidtalade Falunsystern och sa att hon nog borde ringa ett samtal och hon gick iväg för att ringa.
Efter en stund, när det hunnit bli ordentlig morgon, ringde Förundersökningsledaren till Odal för att ta reda på när de skulle öppna, och om de hade bevattningsslang hemma.
Ungefär samtidigt ringde det på dörren till lägenheten. När Falunsystern öppnade vällde hela följet av porrfilmsaktriser in genom dörren. De såg upprörda och arga ut och jag blev lite rädd.
-Ringde du inte polisen, frågade jag Falunsystern.
-Polisen? replikerade hon förvånat. Nej, jag ringde till grannarna naturligtvis. Nu vill de komma och visa sin film för oss.
Och där ringde klockan och väckte mig från denna bisarra dröm.
Nu har jag skrivit länge och väl men ändå utelämnat en hel del detaljer från drömmen och de flesta av de tankar jag hade när jag drömde. Dessutom har jag skrivit på vår minsta lilla knädator där tangnterna sitter för tätt för att man ska träffa rätt varje gång. Jag har inga glasögon på mig heller så jag ser inte vad jag skrivit.
BarnaSkapad av Zäta lör, augusti 21, 2010 23:52I kväll har vi varit i Lundsbrunn hos Förundersökningsledarens föräldrar, där även hans syster med familj och äldste lillebror med familj var. Det är alltid trevligt att få träffa släkten och ännu mera nu sedan Förundersökningsledarens syskon fått barn för då får man se hur de växer och utvecklas. Både barnen och deras föräldrar!
Lilla Svalan hade dock en mindre lyckad kväll. Rätt som det var råkade hon hamna med vänster pekstå under ett stolsben. Och på stolen satt Gudgossen. Lilla Svalan skrek i högan sky och Guldgossen förstod först inte vad som var fel. Lilla Svalan hade så ont att hon inte fick fram några ord att förklara med så det dröjde en stund innan hon fick loss foten.
Jag spolade tån med kallt vatten ett tag. Den fick ett blått streck rakt över leden och sedan ett vitt streck lite högre upp mot nageln Den svullnade lite grann också men inte så farligt tack vare att vi var snabba med kallvattnen. När jag undersökte tån lite senare kunde lilla Svalan vicka på den och jag kände ganska ordentligt på leden och upplevde den inte som bruten Även om lilla Svalan hade ont så var det inte jättefarligt och det gav med sig som det skulle. Hon kunde dessutom vicka på tån, vilket ju får anses som ett gott tecken,
Lite senare på kvällen var olyckan framme igen. Den här gången var det en piaopall som trilade rakt ner på lilla Svalans högra stortå.
Det gjorde mer ont den här gången och hon kunde inte röra på tån. När vi kylt ner den ett bra tag och Förundersökningsledaren skulle till att känna på den, så kunde han inte mer än nudda vid tån innan lilla Svalan ryckte undan foten i smärta.
Jag ringde sjukvårdsupplysnningen för att få råd. De förklarade att om tån var bruten så skulle ingenting förvärras av att vi avvaktar under natten. På akuten var det redan fullt och vi skulle få sitta timmar och vänta på röntgen och sedan behöva åka til Skövde eftersom kirurgen, den avdelning som gipsar, stängde redan om en timma.
Nu är vi hemma och lilla Svalan sover gott med en Alvedon i kroppen.
TroSkapad av Zäta lör, augusti 21, 2010 15:25Lilla Svalan hade bjudit in till barnkalas i dag. Vi skulle vara på stranden. 17 barn räknade vi med så det var inte läge att vara inomhus hemma hos oss. Mellan kl 11-13 skulle kalaset vara.
Kl 10 spöregnade det. Jag misströstade... och bad.
Kl 11 var det uppehåll.
Vi hade ett jättebra kalas. Det kom en kort liten skur men bara så väldigt kort att vi knappt hann springa och ta på oss regnjackorna. För övrigt var det uppehåll och varmt och skönt och vindstilla. Vi åt korv och bröd och glass och lekte lekar och hade tävlingar och de som ville badade.
Med glimten i ögatSkapad av Zäta fre, augusti 20, 2010 12:45Det kan bli dyrt med barnkalas.
Egentligen var det nog jag som började. Jag råkade säga ja till lilla Svalan när hon ville bjuda hela sin klass, och några till.
Det är inte alla som kan komma men det står i alla fall 18 barn på gästlistan.
Förundersökningsledaren tyckte att vi kan servera kokekorv med bröd. Det är smidigt att bara sätta på en konserv korv på stormköket och servera på stranden.
Övriga familjen röstade dock ner förslaget (jag tror inte Förundersökningsledaren förstod att det var ett förslag han framfört...) för vi gillar inte kokekorv. Vi bestämde att det ska vara grillkorv.
Som motaktion mot våra korvplaner har nu Förundersökningsledaren bestämt att vi behöver en liten praktisk, bärbar Webergrill för att kunna grilla korven. Att vi redan äger några grillar har ingenting med saken att göra. Förundersökningsledaren beställde en på nätet i förrgår och den har anlänt till posten i dag. Jag har varit och försökt hämta ut den, men det var tvärstopp eftersom jag inte hade Förundersökningsledarens legitimation med mig. Jag försökte allt få personalen att rucka på reglerna genom att böna och be, hänvisa till barnkalas och ont om tid, men det gick inte. Förundersökningsledaren får själv hämta ut sin dyrgrip efter jobbet.
BarnaSkapad av Zäta fre, augusti 20, 2010 12:01Guldgossen började plötsligt prata om praktikplatser i morses. Jag tror det började med att han ville följa med mig till jobbet och vara där en dag. Jag sa att han får vänta tills det är dags att göra praktik.
När det gick upp för Guldgossen att han kanske kan få vara en dag på nästan vilken arbetsplats som helst så fick han ett drömmande uttryck i ansiktet och sa:
-Tänk om jag kunde få vara på biblioteket!
KollegorSkapad av Zäta fre, augusti 20, 2010 12:01Kollegan talar med en äldre herre i telefon. Syftet med samtalet är att bjuda in honom till en mässa. När kollegan lagt på säger hon:
-Han kan nog inte komma. Han var sjuk.
-Vad var det med honom då? frågar jag.
-Han var en farbror…
-Ja, det är ju en farlig sjukdom!
En stund tidigare har jag hittat en fotpall under mitt skrivbord. Med mina långa ben tycker jag inte att jag behöver någon sådan så jag frågar kollegan om hon vill ha den.
-Jag hade en här, svarar hon dröjande.
-Hade du en? Var är den nu då?
-Nej men jag HAR en här.
-Jag tyckte du sa att du HADE en...
KollegorSkapad av Zäta fre, augusti 20, 2010 08:00I eftermiddag ska vi byta platser på jobbet. Vi brukar göra en rokad varje halvår. Det är bra av flera anledningar.
Jag ska få flytta in i vår nya avdelning. Det kommer innebära bättre ljudisolering, nya sköna stolar och höj- och sänkbart skrivbord. Nackdelen är att det blir minimalt med dagsljus.
På agendanSkapad av Zäta tor, augusti 19, 2010 23:16Oj vad duktiga vi varit i kväll. Här vilar inga ledsamheter.
Förundersökningsledaren har förberett en del inför femkampen i morgon. Dessutom har han hjälpt barnen att göra i ordning 18 godispåsar med totalt 2 kilo godis. Det var mycket räknande och vägande och sorterande innan det blev klart.
Lilla Svalan fick sina önskeplättar och sedan dess har jag nästan uteslutande hållit till i köket, med ett kort avbrott för att plocka av 3 liter blåbär som jag ska dekorera tårtorna med i morgon, och ett ännu kortare avbrott då jag jobbade lite med rabarberhålet.
Min tid har mestadels gått åt till att göra tårtorna till kalaset i morgon. Det blir mousstårtor med chokladbotten. Jag har faktiskt aldrig gjort mousstårtor tidigare så det ska bli spännande att se om det lyckas eller inte.
Mellan alla varven med att plocka i och ur diskmaskinen och handdiska det som skulle användas igen, har jag också hunnit koka ägg. Samma ägg två gånger.
Jag ska bjuda på räksmörgåsar i morgon och har därför förberett lite genom att koka 10 ägg. För att vara på den säkra sidan tog jag förresten ett dussin. Ett ägg kan ju spricka och ett annat vara svårskalat eller så.
Det är jättesvårt att koka så många ägg lagom länge tycker jag. Jag fick inte riktigt fart på vattnet heller, så när jag kokat äggen i 11 minuter kände jag liksom på mig att de inte var riktigt klara, och gav dem ytterligare 5 minuter i grytan.
När äggen sedan svalnat provskalade jag ett och upptäckte att det var alldeles för löst, så jag körde igång grytan igen och kokade i ytterligare 7 minuter.
Nu har jag skalat alla äggen och vet att de är tillräckligt hårda. Risken finns väl att de antagit lilla Svalans älsklingsfärg grön - men det får jag väl bjuda på i så fall.
Ytterligare en fadäs jag upptäckte under kvällen var att Förundersökningsledaren slängt tårtljusen jag satt i hennes smörgås i morses. Ljusen gjorde väl i och för sig ingenting för de var i princip nerbrunna, men Förundersökningsledaren hade i ren okunskap även slängt de små ljushållarna.
Till Förundersökningsledaren fördel ska sägas att han förvånade mig genom att rota igenom skräppåsen och plocka upp alla åtta ljushållarna igen. Nu har jag tvättat dem och kan använd dem på tårtorna i morgon.
Jag tror, eller snarare hoppas, att jag gjort allt jag behövde göra i kväll för nu är jag så trött att jag måste gå och lägga mig.
På agendanSkapad av Zäta tor, augusti 19, 2010 12:02Jag måste köpa gummibjörnar på lunchen. Vi ska ha femkamp på lilla Svalans födelsedagskalas.
Update: Jag hittade bara småförpackningar av gummibjörnar på ICA men det stod en kvinna i min ålder och sorterade upp mer godis på hyllorna så jag frågade henne om det inte fanns någon storpack att köpa. Eftersom jag är en så trevlig person så konverserade jag otvunget och tillade:
-Vi ska ha femkamp och då ska vi spotta längd med gummibjörnar.
Kvinnan stirrade vantroget på mig, ryckte på axlarna och sa:
-Ja, får man lite i sig så kan man nog tycka att det är roligt. Ska ni ha kräftskiva eller?
Hon blev aningen tillplattad när jag glatt svarade:
-Nej, barnkalas!
Med glimten i ögatSkapad av Zäta tor, augusti 19, 2010 12:01Nästa vecka börjar det några nya tjejer på jobbet. Åldersnojjiga kollegan (som bestämt hävdar att hon inte alls har några problem med att bli gammal) är en av dem som får en av tjejerna som ”fadderbarn”. I uppgiften ingår bland annat att man delar rum under vår stundande islandsresa. Åldersnojjiga kollegan luftar sitt viktigaste frågetecken inför uppgiften:
-Undrars just om det ingår som fadder att ta upp det här med snarkning…
HurraSkapad av Zäta tor, augusti 19, 2010 10:05Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är lilla Svalans födelsedag. Hurra, hurra, hurra! Hurra, hurra, hurra!!!
Vi väckte lilla Svalan med sång, frukost på sängen (en ostad tekaka, en mugg varm O´boy och en sockerchocksmaräng) och en liten hög omsorgsfullt inslagna paket.
Av Guldgossen fick hon en bok i serien om älvorna. Just den här boken handlar om en snöflingeälva om jag förstod det hela rätt. Av mig fick hon två par trosor (det var mest en liten extrapresent, bara för att det är roligt med fler paket).
Den ”stora” presenten, den som jag ägnat så många luncher åt att försöka hitta, var ett litet lila paket med vita snören och innehöll ett armbandsur. På min klockjakt gick jag efter vissa kriterier. Jag ville att klockan skulle ha en tydlig urtavla där alla siffrorna fanns med, inte bara 12,3,6 och 9. Jag letade också efter en grön klocka, eftersom det är lilla Svalans favoritfärg. Förundersökningsledaren kompletterade kravspecen med att klockan måste vara vattentät. Vi tyckte också det var bra om armbandet hade kardborreknäppning. Det har nämligen Guldgossens klocka och det har fungerat jättebra.
Jag fick ge avkall på det där med färgen. Jag hittade en jättefin lite skimrande grön klocka som lilla Svalan säkerligen älskat, men den var inte vattentät och hade ett läderband med vanlig knäppning så den uppfyllde inte alla önskemål.
I lilla Svalans lilla lila paket låg i stället en "GUL"-klocka, vattentätt, kardborrad, tydlig, välsiffrad och med ett armband som i huvudsak är blått men med lite gröna inslag. Boetten är en aning stålblå, men inte så mycket att vi tror det stör.
Lilla Svalan, och även Guldgossen, fick också var sin bok, som uppmuntran för att de varit så ofantligt duktiga på simskolan. Guldgossens bok heter ”Tuffa tider, Teodor” och handlar om en kille som är lite äldre än Guldgossen, och om hur han har det i skolan.
Lilla Svalan fick en stor bok om älvornas liv och leverne. Den är nästan som en coffee-table-book med stora vackra bilder och redogörelser över älvornas vanor. Jag har inga skrupler utan ämnar låna boken av lilla Svalan för att själv kunna insupa det vackra.
Att fira en födelsedag med sänguppvaktning på en kvart, är en svår uppgift. Vi klarade inte riktigt av det, och fick stressa på sluttampen. Men jag är glad att lilla Svalan ändå var glad över att hon fick en ”riktig” start på sin födelsedag.
Till kvällen har hon önskat sig plättar till middag. Det ska vi nog kunna tillgodose. Jag är tacksam att hon inte har samma smaklökar som min far som alltid påstår att han vill ha morkulla eller ripa när han får bestämma hur menyn ska se ut.
Med glimten i ögatSkapad av Zäta tor, augusti 19, 2010 08:00Jag har ingenting emot att ta det lugnt, att softa, att strosa, att chilla, att... Ja, ni vet.
Men när jag cyklar till jobbet finns det liksom ingen anledning att dra ner på tempot. Jag trampar hellre på för brinnande livet. Man vill ju inte komma för sent.
Jag höll på att cykla på en gubbe för en liten stund sedan. Jag mötte honom på cykelvägen och han skulle svänga vänster men hade inte uppsikt på mötande trafik (jag) utan kollade i stället in den betydligt snyggare kvinnan som kom från vänster och just hoppat av sin cykel för att inte krascha in i oss.
Jag hann inte klinga på klockan (den fåniga lilla plingelingklockan) utan använde i stället mitt betydligt snabbare och mer högljudda, inbyggda signalhorn.
-Hoooo!
Jag tror tonen klingade på ett A.
Varningen hade avsedd effekt. Gubben stannade sin cykel så snabbt och förskräckt att han höll på att fara i backen. Jag tar inget ansvar för eventuella fartränder eller blöta fläckar i kalsongerna.
BarnaSkapad av Zäta tor, augusti 19, 2010 06:33Hon är inte så gammal den lilla människan, men har redan en humor som ligger på min nivå (vilket kanske visserligen säger mer om mig än om henne om man ska hårdra det...).
I går på märkestagningen övade lilla Svalan mun-mot-mun-metoden tillsammans med några andra barn och en simlärare. De praktiserade på en docka och fick bland annat göra en serie blåsningar.
När lilla Svalan gjort sin omgång (förmodligen tyckte simläraren att det räckte nu och att lilla Svalan skulle ge rum för någon annan) sa läraren:
-Är du klar nu lilla Svalan?
-Nej. Bara ett blås till, så vaknar han!
TröttSkapad av Zäta ons, augusti 18, 2010 22:59I dag har jag livit lite pött på Förundersökningsledaren, det ska erkännas.
När jag kom hem, tjugo över sex, efter en hel lång arbetsdag där jag varit jätteduktig och bokat en massa besök åt en av våra storkunder, och efter att ha handlat fyra kassar (papperskassar!) mat och en sexpack 1½liters-drickaflaskor och sedan artigt konverserade barn och make för att förhöra mig om hur deras dag varit, så berättade jag vad jag hade kvar att beta av på min lista för kvällen. Jag skulle slå in paket till lilla Svalan som fyller år i morgon (fyra paket plus ett till Guldgossen för att han gjort så bra ifrån sig i simskolan). Jag skulle vattna alla blommor, smultron, hallon och tomater utomhus och alla stackars försummade växter inomhus. Dessutom skulle jag baka två tårtbottnar inför lilla Svalans kalas på fredag; en glutenfri och en "vanlig".
När jag berättat om mina kvällsplaner frågade jag försiktigt Förundersökningsledaren om han kunde tänka sig att förbereda lite inför femkampen vi ska ha på både fredagens och lördagens kalas. Jag tänkte att han kanske kunde plocka fram tio aluminiumburkar och eventuellt fylla dem med lite sant och tejpa igen öppningen, och så plocka fram tio petflaskor och fylla dem med lite lagom med vatten.
Vad tror ni Förundersökningsledaren svarade?
Nej, han ville inte göra något sådant, inte i dag i alla fall. Han kände nämligen att han behövde lite luft och sedan skulle han gå och lägga sig för han var väldigt trött.
Förundersökningsledaren gick och la sig lika sent som jag i går kväll. Sedan var jag halvvaken sista delen av natten då lilla Svalan kom till oss och låg och knôdde på mig med sina vassa armbågar och varma slingerarmar. JAG ÄR OCKSÅ TRÖTT!
Nu är klockan fem i elva och jag ska strax ta sista tårtan ur ugnen, sedan är jag klar med mitt dagsbeting. Och Förundersökningsledaren då! Tror ni han gick och la sig tidigt i stället för att hjälpa mig? Nej, han har suttit framför datorn och häckat fram till för tio minuter sedan.
Nu måste jag i alla fall få sova lite. I morgon behöver jag nog gå upp lite tidigare för att vi ska hinna uppvakta lilla Svalan med frukost på sängen innan Förundersökningsledaren åker till jobbet. Jag vill ju så gärna att han ska få vara med och fira vår lilla Svala.
HurraSkapad av Zäta ons, augusti 18, 2010 12:03I dag firar min sten 2 år.
Jag syftar på den svartglittrande klumpedunsstenen i surjordsrabatten. Det är på dagen två år sedan vi planterade den mitt i rabatten som numera inte bara innehåller sten utan även en amerikansk blåbärsbuske, en uppstammad syrénhortensia, en härligt vit-rosa magnolia, en övervintrande murgröna, ett antal perenniserade silverekar och en massa vårlökar, plus den obligatoriska mattan av ogräs.
Grattis Sten!
BarnaSkapad av Zäta ons, augusti 18, 2010 08:00Guldgossen upptäckte en inkräktare hos sin älskade krukväxt. En liten vit svamp har växt upp under natten:
-Åh nej. Jag vill inte ha en till att ta hand om, utbrast min lille trädgårdsmästare.
HurraSkapad av Zäta ons, augusti 18, 2010 07:58Det blev bil i dag, trots det välkomna solskenet. Lilla Svalan fyller år i morgon och vi ska ha släktkalas på fredag och barnkalas på stranden på lördag (måtte det inte regna).
När det närmar sig kalas måste man ofrånkomligen handla och det ska jag göra direkt efter jobbet i dag. Därav det bensindrivna transportmedlet för dagen.
Blommor och bladerSkapad av Zäta ons, augusti 18, 2010 07:55Jag har blivit lapptäckssugen igen. Så sugen att jag satte mig för att rita ett mönster i går kväll. Klockan hann bli halv tolv innan jag var klart.
Men jag har ålagt mig själv att inte börja med något lapptäcke innan jag är klar med de nyanlagda rabatterna på baksidan av huset, och med genomgången och höststädningen av smultrontornet.
Det senaste hålet jag grävt, det som ska bli platsen för en rabarberplanta, har jag tänkt förbereda genom att fylla med olika lager av material tills jag fått en förhoppningsvis gynnsam växtplats.
Jag har börjat med att gräva bort grässvålen och gräva mig ner en bit i jorden för att avlägsna så mycket rotogräs som möjligt.
Sedan har jag bottnat med ett lager bark för dräneringens skull. Nästa steg kommer bli att klippa ner kvistar, med bladen kvar. Detta för både dränering och gödning. Eventuellt kommer sedan ett lager gräsklipp, om gräsklipparn behöver köra en runda just då.
Sedan blir det ett tunt lager bark igen, och så lite gödsel för näring och värme. Och så mer bark och slutligen ett rejält lager matjord. Sedan täcker jag förmodligen med gräsklipp på toppen.
Har jag tur kommer den här skiktade uppdelningen börja förmultna under vintern och kanske blanda sig något och när våren kommer tar jag grepen och rör runt lite innan jag planterar min rabarber, som jag för övrigt hämtar hemma hos mamma.
Faller projektet väl ut kommer jag upprepa proceduren om något år och bereda plats för en fläderbuske.
MatnyttigtSkapad av Zäta ons, augusti 18, 2010 07:42I dag ser jag redan fram emot min lunchrast. Jag har nämligen med mig så god mat.
Det är en bit västerbottenostpaj från i måndags och till det en kvarts stor avokado, en rejäl kvisttomat och en klump mozarellaost.
Dessutom är det onsdag så om jag inte njuter av maten för länge hinner jag förmodligen ta ett varv på torget också.
På agendanSkapad av Zäta tis, augusti 17, 2010 21:41Det skulle bli regn i dag.
Hela dagen gick utan en droppe regn. Molnen hängde visserligen tungt hotande men lyckades ta sig förbi Lidköping utan att släppa ut sig blöta innehåll.
Lilla Svalan var och lekte med en kompis och hade cyklat dit från skolan. Lagom till att jag kom fram för att hämta henne började regnet.
Vi hann bli ganska blöta innan vi kom hem, och mina planer på att fortsätta dona med min nya trädgårdsgrop rann bort med regnet.
I stället bakade jag 80 maränger med de överblivna äggvitorna från gårdagsmiddagens västerbottensostpaj. Jag provade ett för mig nytt recept där man vispar vitorna med socker i bunke som står i sjudande vattenbad. Marängerna blev ganska hårda men med lite segt i mitten. Inte alls sådär spröda och smältande som man skulle kunna önska. Men de funkar säkert till marängsviss eller bara vanlig sockerchock.
I kväll har jag varit i kyrkan på radio PiL-möte. Vi har bland annat pratat om våra idéer på nya program. En idé är att börja sända på arabiska. En annan att sända barnradio.
Nu ska jag sätta mig en stund och skriva rent protokollet från närradiorådets möte och sedan tror jag bestämt att sängen väntar på mig.
VardagsnäraSkapad av Zäta tis, augusti 17, 2010 12:45Jag har varit på Rörstrand på lunchen och letat efter assietter från Höganäs. Jag skulle vilja ersätta den jag slog sönder häromsistens. Tyvärr är den färgen vi har hemma grovt utgången. Nu blir det till att leta på nätet eller bestämma sig för en annan färg.
BarnaSkapad av Zäta tis, augusti 17, 2010 08:01Jag skulle vilja vara med barnen på simskolan de resterande tre dagarna också. De är så fantastiskt duktiga.
Lilla Svalan tog bronsmärket i går och ska börja med silvermärket i dag.
Silvermärket innebär att man ska:
Simma 300 m bröstsim (eller annat simsätt på mage).
Simma 150 m ryggsim (eller annat simsätt på rygg).
Simma 150 m klädsim (med långbyxor och långärmat).
Flyta 2 minuter.
Längddyka 8 m (alltså simma under vattnet).
Djupdyka två ggr från ytan till 1,5 m djup.
Ha kunskap om båt- och badvett.
Kunna hjälpa en nödställd med hjälp av förlängda armen (någonting man håller mellan sig och den nödställde, tex en gren).
Kunna rädda en nödställd genom att kasta i en livboj med lina, ståendes från kanten.
Kunna kasta i en livboj och sedan simma med den i 10 meter.
Kunna redogöra för mun-mot-mun-metoden.
Jag tror jag skulle klara de flesta punkterna utom det där med att dyka. Där slår hon mig med hästlängder. Hon har redan klarat att simma 5 meter under vattnet. Själv vågar jag inte ens hoppa från kanten.
Guldgossen håller på med järnmagistern.
Han har gjort de flesta uppdragen redan men har några delar kvar.
De han har gjort är:
1000 m bröstsim.
500 m ryggsim.
8 min vattentramp.
3 m djupdyk, 2 ggr från kanten och 3 ggr från ytan. (Han behövde egentligen bara göra en gång från kanten och en från ytan men kände att han lika gärna kunde prova att göra fler. Nu vet han att han klarar nivån för ett högre märkesprov.)
Dykning. Ett dyk stående från en meters höjd och ett dyk med ansats från en meters höjd.
Det han har kvar är:
500 m klädsim.
8 min flytning.
12 m längddyk.
Det var bara i går jag hade möjlighet att vara med barnen och bedåras av deras insatser. Jag såg lilla Svalan kasta livboj och Guldgossen trampa vatten, simma ryggsim och dyka från 1 meter och djupdyka.
I dag ska jag sitta på jobbet och försöka undvika att tänka på barnen.
Blommor och bladerSkapad av Zäta mån, augusti 16, 2010 17:42Nu har jag grävt ytterligare ett hål i trädgården.
Det ska bli ett rabarberland. Hålet är uppskattningsvis 1X1 meter.
Än så länge har jag bara avlägsnat grässvålen. Nästa steg är att gräva ur den magra jorden och fylla på med lite godsaker som får stå och gotta till sig inför planteringen i vår.
På agendanSkapad av Zäta mån, augusti 16, 2010 13:51Fritids är stängt i dag så jag är hemma med barnen.
Vi började dagen med märkestagningen. Jag har med mig en hel hög märken som barnen har tagit under förra veckan.
Guldgossen har tagit bronshajen och guldmärket.
Lilla Svalan har tagit grodan rygg, silverfisken, guldfisken, järnmärket och bronsmärket.
Efter en timma i bassäng och blåst (nej, jag höll mig på land) köpte vi oss varsin munk och for sedan till kommunens soptip; Kartåsen och hämtade bark. Man får ta täckbark gratis om man skyfflar på den på kärran själv. Vill man ha hjälp av en lastare kostar det en 100-lapp. Barnen hjälpte mig att skyffla och skotta.
Jag har inte kört och framförallt inte backat med släp sedan jag var ung och hjälpte pappa på gården. Då kunde jag backa en traktor med både balpress och balvagn bakom. Det gick inte jättebra på den tiden heller om jag minns sanningsenligt, men nu klarade jag i alla fall av att få bilkärran på rätt ställe när vi hämtade bark.
Däremot gick det inte så bra när jag skulle backa upp kärran på vår parkeringsplats här hemma. Det slutade med att Guldgossen hjälpte mig att koppla loss kärran och så sköv vi den på plats med handkraft.
Nu har vi hunnit äta lunch och cykla till sommarkiosken som säljer ut det sista lilla godiset som finns kvar för halva priset.
BloggenSkapad av Zäta sön, augusti 15, 2010 18:46
Vad har den här galna figuren gjort i sommar tror ni? (
Fotot har lilla Svalan tagit på mig vid en lunch på Luröbryggan.)Jodå, det har blivit lite sol och bad, och en massa bröllopsförberedelser, en del trädgårdsarbete, resor och så har jag firat födelsedag.
En enkel födelsedagstårta bestående av kolakladdkaka med några jordgubbar och vispgrädden bredvid. Det funkar också fint.
Vi har inte bara haft roligt.
Lilla Svalan är nog dem som skadat sig mest, men så är hon också den som bäst lever ut sina känslor, är nyfiknast och upplever mest.
En annan liten en, eller rättare sagt ännu mindre, är Italiensysterns yngste son. Han är envis som synden och kan verkligen ge hals när han inte får som han vill, men han är söt som socker och gör sig väldigt bra på kort, något som Italiensystern också har upptäckt.
I sommar har jag haft på mig min skarlett en hel del. En så bra uppfinning att jag funderar på att försöka mig på att sy en till efter eget huvud.
BarnaSkapad av Zäta sön, augusti 15, 2010 18:19
Förstår ni varför jag kallar Guldgossen för just Guldgossen?
Han har underbart lockigt hår, som blir så här ljust och guldglänsande på sommaren.
Lilla Svalans hår ljusnar också av solen men håller ändå en nyans mörkare, eller två.
BarnaSkapad av Zäta sön, augusti 15, 2010 12:51Guldgossen och lilla Svalan går på simskolan i Framnäs. En halvtimma i utomhusbassängen varje vardag under tre veckors tid är ett fantastiskt bra koncept för att göra simmerskor och simmare av barnen.
Guldgossen går i märkestagningen. Den utgörs av de grupper som klarat järnmärket och nu vill satsa vidare på att ta sådana märken som inte går att ta i badhuset. Jag vet inte varför man inte kan göra det i badhuset men så har jag förstått att det är i alla fall. I fredags simmade Guldgossen 1000 meter och han har dykt längddyk och djupdyk och simmat bröstsim, ryggsim och klädsim samt idkat livräddning under de två veckor märkestagningen hittills pågått.
Lilla Svalan går i den vanliga simskolan. I år är första året hon får gå i simskolan. Hon var med förra året också, eftersom det fanns några platser över.
Lilla Svalan är en duktig simmerska. Dessutom har hon viljan och lusten att träna och förbättra sig och det är en nödvändig drivkraft om man ska komma någonvart i livet.
I torsdags kom hon hem och berättade att hennes simskolefröken frågat om lilla Svalan ville börja i en märkestagningsgrupp i stället. Och efter ett visst övervägande valde lilla Svalan att göra det.
I fredags kväll var lilla Svalan och en kompis och såg och hörde Timotej i stadsparken. Flickorna fick gruppens autografer och när lilla Svalan kom hem vid tio på kvällen var hon helt salig över att ha pratat med "kändisarna".
-Mamma, vilket är coolast. Att jag har pratat med Timotej eller att jag har börjat på märkestagningen?
Hon var inte helt tillfreds med mitt svar om att märkestagingen var coolast.
På agendanSkapad av Zäta sön, augusti 15, 2010 12:33Familjen Zäta är nog lite trötta efter den finfina gårdagskvällen. Förundersökningsledaren sov till tio. Jag kunde inte sova lika länge eftersom han ständigt väckte mig med sin hosta, men jag låg i sängen till tio i alla fall och det är inte fy skam det!
Nu har alla Zätisar skingrats för vinden. Barnen är i väg och leker med kompisar och Förundersökningsledaren har åkt för att titta till båten. Det är bara jag som är kvar här hemma och jag ska försöka ägna någon eller några timmar åt att plocka i ordning i huset efter veckans aktiviteter.
Jag hör inte till de mammor som konstant klagar på man och barn över alla kringströdda grejjer, eftersom ungefär hälften av allt som ligger och dräller tillhör mig själv. Det är ju så behändigt att bara droppa grejjorna där man för tillfället befinner sig, och dras med på nya projekt när idéerna lockar och drar.
Jag skulle helst vilja ge mig ut i trädgården igen och fortsätta vinterbona smultrontornet, kanske sätta några vitlökar och gräva ett nytt hål i ängen, den här gången för en rabarberplanta.
Men nu får jag försöka bärga mig och stanna inomhus tills jag åtminstone är klar med den mest synliga oredan.
Med glimten i ögatSkapad av Zäta sön, augusti 15, 2010 00:56När man ligger på rygg på spikmattan är det ytterst olämpligt att bli så skrämd av en långbent mygga som hälsar på på ens arm, att man liksom hoppar till en decimeter och skrapar upp skinnet på ryggen.
ReflekteratSkapad av Zäta sön, augusti 15, 2010 00:54Häng med nu: Det är så roligt att jag kan ha roligt åt mig själv när jag tänker och planerar saker som jag borde kunnat räkna ut inte kommer inträffa.
Ett exempel:
I dag har jag tillbringat förmiddagen i Kaffestugan.
Det började som vanligt med att jag såg till att få för lite sömn på natten. Jag klev upp klockan sju och gick och la mig vid tolv.
I Kaffestugan var vi en man kort. Eller ja, en kvinna. Det är bara kvinnor i min kaffestugegrupp. Egentligen bör man nog vara sex personer i en fulltalig grupp för att hinna med allt i lugn och ro och se till att allt flyter smidigt. Vi är fem i vår grupp.
I dag hade en av tjejerna missat att det var vår tur så vi var bara fyra.
Det gick väldigt bra ändå, för vi är ju såklart fyra stålkvinnor; små under av effektivitet och serviceanda. Man skulle kunna säga att vi ser till att ha motsatsen till organiserat kaos - ett oorganiserat ickekaos! Men det var svettigt. Och jag blev trött.
När klockan närmade sig stängningsdags dök en angenäm tanke upp i min hjärna.
"Eftersom jag snart är 40 är det okej om jag börjar inse att jag är gammal. När man är gammal är det okej att göra saker i ett någorlunda långsammare tempo, och det är helt okej att gå hem och lägga sig och vila en timma efter ett arbetspass, i till exempel Kaffestugan."
Alltså bestämde jag mig för att lägga mig och vila när jag kom hem.
Det som var roligt är att jag inte kunde fatta att det inte skulle bli någon vilostund där hemma. Har det någonsin blivit det efter Kaffestugan? Nej, just det.
Hur som helst så såg jag fram emot den där sängtimman när vi avslutade det sista på vårt arbetspass.
Och så for jag hem och fann Förundersökningsledaren och lilla Svalan i full färd med att lägga markduk och täckbark under häcken och Guldgossen i gång med att klippa gräsmattan.
Vilken mamma går och lägger sig raklång då?
Inte den här mamman i alla fall!
Jag bytte om och gav mig ut och jobbade i trädgården i stället. Av violstunden fanns inte ett spår. Inte så att jag glömde bort att jag tänkt vila, men det blev plötsligt fullkomligt bortprioriterat.
Och nu sitter jag och har roligt åt att jag har roligt åt att jag ännu inte känner mig själv bättre än jag borde. Jag menar, jag kan ju konstatera att jag inte har lärt mig hur jag fungerar trots att jag har några års erfarenhet av att vara just Zäta. Och i stället för att sucka och ojja mig över detta så tycker jag att det är så där trivsamt ironiskt roligt.
Och nu gläds jag över att jag tycker det är kul, för det är ju ändå ett tecken på en förlåtande och storsint inställning till min egen själ.
KlädsamtSkapad av Zäta sön, augusti 15, 2010 00:38På tal om kläder så har jag gjort ett tappert försök att "klä upp mig" i kväll när vi var bortbjudna på kräftskiva. Det blev en brun lång smalspårig manchesterkjol med volanger och en svart tunika med enrom ärmvidd och en rosalila brodyr över bysten.
Till detta ville jag som vanligt ta mina svarta tennisskor eftersom det är de enda skodon jag kan ta mig fram i utan att få ont.
Förundersökningsledaren vägrade dock att ta med mig i bilen när jag nu lagt ner tid på att både sminka mig (första gången sedan Falunsysterns bröllop för en månad sedan) och ta på mig kjol, om jag inte drog på mig ett par snygga skor också.
Eftersom jag inte ville springa efter bilen (inte ens om jag fick ha tennisskorna på mig) så gick jag och letade upp ett par svarta lackskor i ballerinastil i stället. Visst blev det finare, men mycket ömmare.
KlädsamtSkapad av Zäta fre, augusti 13, 2010 08:00Jag är inte bäst i världen på att hitta snygga, kompatibla kläder. Inte så bra på att matcha de kläder jag har heller. Man kan säga att jag inte bryr mig särskilt mycket om hur jag ser ut och då är det nog ganska försiktigt uttryckt.
I dag har jag försökt att inte missmatcha för mycket, eftersom vi har kundbesök på jobbet. Jag har ett par vanliga blåjeans, en tunn lila farfarströja och över den en brun V-ringad vanlig tröja. På fötterna ett par lila-rosa-randiga sockar. Det låter väl okej, eller?
I går bar jag ett par helrosa sockar, röda byxor, samma lila topp och understundom även den bruna tröjan. Med rosa, rött och lila var jag nog en rejäl färgklick. Men det kan väl behövas under grå dagar som dessa, när solen lyser med sin frånvaro och regnet inte nöjer sig med att hänga i luften utan nödvändigtvis ska ner på backen också.
Fast i går var det ju solsken. Det är i dag det regnar och är grått. Hoppsan!
LäslustSkapad av Zäta fre, augusti 13, 2010 07:56I dag är det bokbytardag på biblioteket. Det är en jättebra idé. Du går dit med dina gamla böcker och får en biljett för varje bok du lämnar in. Sedan kan du gå dit igen och byta in biljetterna till nya böcker, som någon annan lämnat in.
Jag har några böcker liggandes hemma som jag ändå tänkt göra mig av med. De har stått i en kasse och väntat i flera månader.
I morses tittade jag i kassen och kunde konstatera att jag ändrat mig, jag vill gärna ha kvar mina böcker.
Dessutom hinner jag inte gå till biblioteket i dag. Jag har bara lunchen på mig, 45 minuter för att äta och uträtta ärenden. Och i dag måste jag gå till Granngården och köpa markduk. Förundersökningsledaren har i samspråk med kollegor och samåkningspersoner kommit fram till att det nog lönar sig att lägga markduk innan han täcker jorden under häcken med bark. Han har med sig kärran för att köpa bark.
Har jag riktig tur så är häcken fixad när jag kommer hem från Kaffestugan i morgon. Förundersökningsledaren tillhör inte den del av befolkningen som ser någon anledning att skjuta på saker och ting. Han är en handlingens man. (Jag har haft sådan osedvanlig tur när jag valt make.)
Det har dock fallit på min lott att köpa markduken eftersom jag jobbar i stan, där alla affärer finns, och Förundersökningsledaren jobbar i Kvänum, där det bara finns en ICA-butik, en eller två pizzerior och en stor konferensanläggning med hotell. (Jag är lite ironisk här, men det är faktiskt sant att de för ett antal år sedan smällde upp ett hotell med konferens. Jag tror det var Kvänums företagarförening som kom på den på förhand dödsdömda idén att bygga konferenshotell i en liten håla. Det som är ännu mer ironiskt, på ett positivt sätt, är att konferenshotellet går bra. De har god beläggning och går mer än runt, i alla fall om jag inte är felunderrättad.)
Problemet med att köpa markduk, förrutom att det regnar och jag inte vill gå dit, är att jag inte har en aning om hur mycket jag ska köpa. För det första behöver jag ta reda på hur bred markduken är så jag vet om den kan delas på två eller tre. Det lär väl i och för sig inte bli så svårt för det står säkert på rullen, men sen vet jag inte hur brett vi behöver lägga. Hur bred är jordbiten som ska täckas? Jag får väl höfta till lite, ta med ögonmåttet.
Ett större problem är att jag inte vet hur långa häckarna är. Och där räcker inte ögonmåttet till. Jag frågade Förundersökningsledaren i morses, för han brukar ha koll på det mesta, men inte ens han visste, och inte hann jag springa ut med tumstocken och mäta heller. (Det hade varit en syn annars. Stressad kvinna i pyjamas mäter häcken med en tumstock i ösregn. Mina ordentliga grannar hade med fog ansett att det slagit över.)
Men vänta, hur gick det här till? Jag skulle ju skriva om bokbytardagen som inte blir av, i alla fall inte för min del. En hel häck kom emellan...
Om vi återgår till böckerna så har min handlingens man vid ett svagt ögonblick föreslagit att vi kan sätta upp smala bokhyllor på den tomma väggen i trappen upp till övervåningen. Det är en fantastiskt bra idé. Nu gäller det bara att se till att Förundersökningsledaren förverkligar den. Sådana idéer som rör alla mina böcker har han inte riktigt samma förmåga att genomföra i samma höga tempo som andra fina finurligheter som uppstår i hans hjärna.
Om hyllorna kommer upp behöver jag i alla fall inte göra mig av med mina böcker. Inte ens byta bort dem. Jag kan ju köpa nya!
SjuktSkapad av Zäta fre, augusti 13, 2010 06:17I dag kompletteras frukostmackan med två rejäla migräntabletter.
Huvudvärken bygdes sakta upp under gårdagen för att möta sitt kreschendo (det där får jag nog kolla hur det stavas - någon gång när jag orkar) på kvällen.
Nu har jag vaknat med huvudvärk och det är aldrig ett gott tecken.
TröttSkapad av Zäta tor, augusti 12, 2010 15:50Det är inte bara Guldgossens hjärna som producerar skruvade drömmar, även jag har en förmåga att låta rena rama fantasifoster ta form under nattens mörka timmar.
I natt var det dags att åka till Island. Vi ska dit i verkligheten också, med jobbet precis som i drömmen, men inte förrän om en månad.
Jag hade tagit bilen till färjan i Göteborg. Färjan skulle ta oss ut till en ö strax utanför Göteborg, där flygplatsen låg.
Jag parkerade smidigt bilen på bildäck och klev ur och sträckte på benen. En grupp pensionärer mulnade till över min parkering och bad mig flytta bilen eftersom den hamnat bland pensionärsbilarna. Jag var på vippen att börja bråka med gamlingarna men så resignerade jag, eller tog mitt förnuft till fånga och flyttade bilen. Det var gjort i en handvändning, bokstavligt talat, eftersom bilen var så liten och nätt.
Nu stod jag på bildäck, utan packning och såg ut genom de öppna fönstren på landskapet som sakta makade sig förbi där ute. Vi skulle bara vara borta några dagar och det enda jag packat med mig var ett ombyte underkläder, som jag knölat ner i jackfickan.
Plötsligt slog mig en förfärlig tanke. Biljetterna! Jag hade varken tagit med mig pengar, plånbok, pass eller biljetter. Utan biljetter torde det bli tämligen svårt att få följa med till Finland. Förutom att det var väldigt synd om mig så kastade jag ju framförallt företagets pengar i sjön. 16.000 kr kostade resan, per person, och jag blev alldeles knäsvag och matt när jag tänkte på vad jag ställt till med.
Kanske kunde Förundersökningsledaren på något sätt hjälpa mig. Det var ju en stund kvar tills flyget skulle gå och det borde kunna gå att buda över biljetterna. Jag grävde i fickan efter mobiltelefonen men kom på att även den lämnats hemma, det är ju så dyrt att ringa från utlandet.
Nu var goda råd dyra.
Jag såg mig omkring och upptäckte en man som såg ganska snäll och timid ut. Jag gick fram till honom och frågade ytterst vänligt om jag kunde få låna hans mobil för att ringa min make.
Mannen var döv! (Vad han använde sin mobil till reflekterade jag inte över förrän i vaket tillstånd.)
På något sätt lyckades jag ändå förklara vad jag ville, och fick låna telefonen. Eftersom det var en döv mans telefon fanns inga sifferknappar (mycket logiskt…) och för varje nummer jag ville slå fick jag trycka mig fram med piltangenter. Det tog jättelång tid och blev fel en massa gånger innan jag till slut hörde tonerna gå fram. Och gå fram. Och gå fram.
Inget svar. Jag lämnade besviket tillbaka telefonen och bestämde mig för att bita i det sura äpplet och leta reda på chefen för att bekänna mina tillkortakommanden.
På väg fram till lejdaren som skulle föra mig upp på promenaddäck stötte jag ihop med en pratglad kvinna i ljuslila tunika. Kvinnan var av modell större (större än jag) och hon började genast tala med mig. Jag hade gärna stannat till och talat med henne, om inte annat så för att få en ursäkt att skjuta upp konfrontationen med VD:n. Problemet var bara att hon talade teckenspråk. Jag drog slutsatsen att damen sett mig tillsammans med den döve mannen och därför trodde att jag också var teckentalande. Jag viftade lite avvärjande med händerna och gick förbi henne upp mot däck.
Färjan gick i en trång kanal med gräskanter alldeles intill sidorna på båten. Det var mycket vackert med prunkande växtlighet och jag blev stående en liten stund och bara betraktade härligheten.
Uppe på däck hade de flesta av mina kollegor redan samlats, alla i olika färgglada kläder. I mitten stod chefen och delade ut flygbiljetterna.
BILJETTERNA!
Jag hade inte alls glömt biljetterna där hemma. Vår VD hade haft dem hela tiden och bestämt sig för att inte överlåta ansvaret sin personal förrän det blev nödvändigt. Så klok han är!
Jag fick mina biljetter och berättade att jag glömt pengar och pass där hemma. Det borde inte innebära några problem tyckte chefen. Pengar kunde jag få låna av honom och passet kanske inte behövdes, jag hade väl någon annan identifikation med mig, som körkort. Jag vågade inte berätta att jag glömt hela plånboken med körkort och allt.
Plötsligt hoppade Sysslingkollegan överbord, landade i gräset bredvid båten och sprang tillbaka några meter. Han hade fått syn på sina vänner från Sveriges Radio och bestämt sig för att stanna till och prata med dem en stund. De stod på sin parkering och vinkade glatt och Sysslingkollegan joggade dit och tog ett snabbt snack. När han vände sig om för att springa tillbaka till färjan upptäckte han att vi redan kommit så långt bort att han inte skulle klara av att hinna i kapp. Kollegan snodde en cykel och började trampa för brinnande livet. Tyvärr var det väldigt trögt att cykla i vattnet så färjan avlägsnade sig allt mer. Uppgivet ropade Sysslingkollegan:
-Det är okej. Jag kan stanna här på Sveriges Radio. Åk iväg och ha så roligt ni!
Jag vaknade med dubbelt ont i magen, både över kollegan som missade resan och över mitt egen misstag med passet.
LäslustSkapad av Zäta tor, augusti 12, 2010 13:08Nu är det varmt. Solen lyser och himlen är... i alla fall fläckvis blå.
Jag hade tänkt uträtta en del ärenden på lunchen, men hann inte mer än till Rörstrands Outlet - där jag inte hade något ärende. Jag skulle ju bara ta vägen förbi.
På Rörstrands Outlet säljer man kläder, husgeråd, tyger och porslin - och så det som intresserar mig mest; böcker. Jag har extremt svårt att inte köpa billiga böcker när jag trillar på dem.
Nu råkade jag trilla på "Mias Hemlighet" till mig, en bok till lilla Svalan och en till Guldgossen och så en gå-bort-presentsbok.
Sedan stod jag i kö för att få betala min böcker under resten av lunchrasten.
Så gick det med de ärendena.
MatnyttigtSkapad av Zäta tor, augusti 12, 2010 11:15Vet ni om att man rapar av vattenmelon?
Inga sådana där rejält högljudda rapar att vara stolt över, utan små fisiga pysrapar som låter som om leverantören är en däst padda.
Sa jag att jag har ätit vattenmelon på fikarasten i dag?
TröttSkapad av Zäta tor, augusti 12, 2010 08:00I går satte jag upp lite familjebilder på väggen bredvid mitt skrivbord. Jag tänkte att det kunde pigga upp mig lite och göra mig på bra humör.
På bra humör är jag, men så in i bängen infernaliskt trött. Det hjälper inte ett dugg att titta på en leende lilla Svala, en finurlig Förundersökningsledare eller en gladlynt Guldgosse.
Och allt är Johan Falks fel. Och lite Guldgossens.
Jag tillbringade lite för lång tid med Johan Falk i går kväll medan jag strök en hög kläder. Lurarna åkte på för att inte störa barnen som höll på att somna. I soffan satt Förundersökningsledaren och vek handdukar och parade ihop sockar. Även han hade lurar, kopplade till den bärbara datorn där han tittade på en annan film.
Jag var tvungen att skratta åt oss för det såg så roligt ut. Vi jobbade båda med tvätten, befann oss i samma rum, men i helst skilda världar - uppslukade av var sin film.
Börjar man titta på ett program vill man inte gärna avbryta sig mitt i, även om klockan passerar läggdags. Jag kom inte i säng förrän halv elva och sedan tog det en halvtimma innan jag lösgjorde mig från spikmattan och la mig tillrätta bland lakanen.
Strax före fyra kom Guldgossen in i sovrummet. Han hade drömt att vi köpt ett nytt coolt tält med två sovrum och en öppen plats för kök (ungefär så ser vårt befintliga tält ut så jag lyckades inte riktigt förstå vad som var så coolt med hans drömtält). Vi satte upp tältet i trädgården och sedan byggde jag ett litet hus med hjälp av en filt och mina ben (det tycker jag verkar mer coolt än ett vanligt simpelt tält!). Guldgossen och lilla Svalan gick in i huset och Guldgossen bad om lite vatten, vilket jag vägrade ge honom. Han bad mig flera gånger men jag var elak och sa bara nej. Sedan vaknade han och var ledsen för att jag varit så elak.
Guldgossen fick naturligtvis ligga mellan oss ett tag, tills tårarna torkat och sömnen infunnit sig på nytt.
Efter en timma orkade jag inte ligga och trängas mer utan väckte honom och föste iväg honom till sin egen säng. Han var nästan tårögt tacksam när jag följde honom till sängen och gav honom en ny godnatt-kram och till på köpet hämtade ett efterfrågat glas vatten.
Nu på morgonen har Guldgossen berättat att jag kanske inte var så elak i drömmen ändå. Det var nämligen inte vatten han bad mig om, utan CocaCola. Och när jag inte ville ge honom det bad han om "dricka". Jag undrade om han sagt att han ville ha "något att dricka" eller om han ville ha "dricka" eftersom det är milsvid skillnad mellan de två begreppen. Guldgossen hade sagt "dricka" men då menat vatten, påstod han. Jag kontrade med att "dricka" för mig innebär sockerdricka eller någon annan söt kolsyrad läskeblask, så det var väl inte så konstigt om jag sagt nej.
-Men vad trodde du jag menade i min dröm då? undrade Guldgossen och det kan naturligtvis ingen annan än han svara på. Dessutom var det alldeles för tidigt på dygnet för sådana djuplodande analyser så vi lät det hela bero.
FörsamlingslivSkapad av Zäta ons, augusti 11, 2010 17:00Nu ska jag strax cykla hem från jobbet.
Nehej, det ska jag inte alls det. Först ska jag cykla till kyrkan och lära mig hur den nya kassaapparaten i Kaffestugen fungerar. Det kan bli spännande. Antingen kommer jag känna mig som ett geni som förstår allting och gör allt rätt direkt, eller som en idiot som är helt blåst och tappad bakom en vagn.
Kanske mest troligt det ... första!
VardagsnäraSkapad av Zäta ons, augusti 11, 2010 14:20Vet ni om att man blir väldigt kissinödig av vattenmelon.
Väldigt kissinödig...
BloggenSkapad av Zäta ons, augusti 11, 2010 12:13Min mest favoritiserade bloggerska (förlåt alla andra, men här handlar det om ren och skär kärlek) är tillbaka.
Nu skriver hon om, och jag citerar: "Barnprat, pinsamma frågor, kladdiga kärleksförklaringar, kloka förklaringar och högklassig humor. Små människor, stora ord."
Mina damer och herrar, låt mig presentera
Från barn och dårar
skriven av Elin Damberg, tidigare känd som Rana, i alla fall i bloggkretsar.
BarnaSkapad av Zäta ons, augusti 11, 2010 09:50Jag plockar sniglar i trädgården. Mördarsniglar, sniglar med skal och små gråa snigelklumpar som kanske heter åkersnigel. Alla samlas in i en stor glasburk, döms till döden och får ett snabbt slut när jag häller kokande vatten över dem.
Lilla Svalan är jättearg på mig. Hon kan hysa en viss förståelse för att mördarsniglarna måste vika hädan, men att jag även tar livet av de söta små husbärarna kan hon inte fördra.
Dessutom har hon börjat namnge odjuren. "Plutten, Snäckis, Raketen (!) och andra mer eller mindre passande namn delas friskt ut till de dödsdömda.
-Måste du koka Raketen? Han är så gullig...
-Men han äter på mina blommor, och på äppelträdet.
-Men jag älskar smådjur. Jag är en stor djurvän förstår du.
Några dagar senare berättar lilla Svalan stolt att hon dödat en spindel mitt under tryckande sommarhettan.
-För jag ville att det skulle regna.
-Men du som är en så stor djurvän, säger Förundersökningsledaren förebrående. Var det inte så du sa när mamma ville döda sniglarna?
-Jo, jag är djurvän. Jag älskar alla djur. Utom kryp. Kryp kan man döda. Det gör ingenting.
SvettigtSkapad av Zäta ons, augusti 11, 2010 08:00Inga missöden (eller ormar) på väg till jobbet i dag. Däremot cyklade jag förbi en död liten skogsmus. Jag funderade på om jag skulle stannat och plockat upp den för att använda som distraktion vid eventuellt ormmöte på hemvägen.
Jag har räknat ut att jag kan känna mig ganska säker på att slippa se ormar på mornarna. Förmodligen kommer de inte slingrandes förrän på eftermiddagen när solen värmt upp den asfaltssvarta cykelvägen till en lockande värmekälla.
I går råkade jag sänka garden en liten stund när jag körde om en klunga pensionärer som i gemytligt samspråk upptog hela cykelbanan. Inga hand-i-hand-led där inte. Jag fick klinga med ringklockan en bra stund innan de äntligen skingrade sig som yra hönor och for ut mot kanterna. Förmodligen hörde de inte så bra.
Precis när jag kommit om och börjat få upp farten igen fick jag syn på en stor ståtlig snok som var på väg ut på asfalten. Jag tror att han fick syn på mig i samma stund, för han höjde huvudet och balanserade en stund på buken innan han snabbt snodde runt och försvann tillbaka in i gräset.
SvettigtSkapad av Zäta tis, augusti 10, 2010 07:56Det funkade inte så bra med promenader heller. I morses vaknade jag med rejält ont i hälkudden.
Jag får hålla mig till simning och cykling ett tag. Simning lär väl i och för sig dröja för badhuset är sommarstängt och jag känner mig inte direkt dragen till det ouppvärmda vattnet vid Framnäsbadet, även om barnen är där varje morgon för sin simskola.
Cykla kan jag dock göra. Jag brukar lata mig med bilen när det regnar, men Förundersökningsledaren har köpt ett tunt lätt regnställ som jag kan ha med mig i ryggsäcken, så inte ens den undanflykten är gångbar längre. Det ska dessutom vara ett sådant där bra regnställ, som andas.
Jag har redan hunnit testa det när jag cyklade hem från jobbet förra veckan. När jag kom hem och krängde av mig regnjackan var jag betydligt blötare på insidan än utsidan. Materialet är ungfär lika genomsläppligt som ett schweiziskt bankfack.
SvettigtSkapad av Zäta mån, augusti 09, 2010 21:49Det har inte blivit nåt sprunget på ett tag nu. Jag har fått ont i trampdynan under vänster häl och min privatläkare Förundersökningsledaren har gett mig springförbud tills det känns bättre.
I kväll tog jag i alla fall en liten promenad på 26 minuter. Jag utrustade mig med stavarna för att få upp flåset lite lättare. Pulsen klättrade upp till 133 som mest under vandringen mellan hus och trädgårdar och jag blev lite varm.
Att gå med stavar är bra för kroppen, man aktiverar mer än bara benen.
Jag har dock en benägenhet att dra upp axlarna när jag går. För att motverka det måste jag bysta ut mig och gå med ryggen rak. Då sjunker axlarna ner.
Med glimten i ögatSkapad av Zäta mån, augusti 09, 2010 07:45Jag: -Ta på dig sockarna lilla Svalan.
Lilla Svalan: -Ja.
Jag: -Ta på dig sockarna nu.
Lilla Svalan: -Jag ska.
Jag: -Men ta på dig sockarna nu då!
Lilla Svalan: -Snart mamma.
Jag: -Men kan du inte ta på dig sockarna som jag har sagt.
Lilla Svalan: -Ska du ha mens mamma?
Väder och vindSkapad av Zäta sön, augusti 08, 2010 22:23Det där regnet som skulle falla under dagen, för att avta framåt kvällningen, såg vi inte till i dag.
Så på kvällskvisten gjorde Förundersökningsledaren i ordning några tunnbrödsrullar och jag tog med en välfylld maskask och då gav vi oss ut med båten på fiskafänge.
Tyvärr lyckades inte regnet hålla sig borta.
Det gjorde däremot fisken, så vi vände hemåt igen tomhänta och en aning blöta.
På agendanSkapad av Zäta sön, augusti 08, 2010 13:07Det blev en riktig trädgårdsjobbardag i går. Egentligen hade vi tänkt åka ut på sjön men som vanligt under de senaste veckorna så ändrade sig väderprognosen och talde om moln, kalla vindar och annalkande regn.
Vid frukosten bestämde vi därför att vi skulle jobba på i trädgården så länge det var uppehåll, och sedan ägna oss åt något mer rofyllt på kvällen.
Förundersökningsledaren kantskar utmed häcken på båda siorna av trädgården. Sedan rensade han den ena sidan och jag den andra. Förundersökningsledaren gick även med trimmern och klippte gräset.
Jag hade redan på fredagen beskurit äppelträdet och nu hjälptes Guldgossen och jag åt att spreja såpa på de löss som fortfarande försökte gömma sig bland bladen.
Guldgossen hjälpte och till att kvista av slanorna jag skaffat för att bygga en sarg runt rabatten med lupiner. Kvistarna la vi sedan i botten av hålet jag grävt ut för rabatten för att skapa lite dränering och möjlighet till syre. Ovanpå grenarna tömde Förundersökningsledaren två omgångar gräsklipp som jag krattade ut. Resten av skapandet av rabatten fick jag vänta med.
I stället gick jag loss på Smultrontornet. Jag rev loss alla jordgubsplantor som nu börjar bli för gamla för att ge skörd, och hann också riva upp två av avdelningarna med smultorn. Där jordgubarna suttit grävde jag runt jorden och blandade i kväverikt gräsklipp som får förmultna under vintern. Till slut jämnade jag till ytan och strödde över ett tunt lager gräsklipp för vintertäckning.
I den ena smultronavdelningen hann jag genomföra samma jobb, samt även spika fast markväven som ligger som ett ogrässtopp längst ner i botten av smultrontornet. Jag har i flera år stört mig på att väven viker ner sig i jorden och inte fyller sin fulla funktion.
Tre silverekar planterades som kantblommor i surjordsrabatten. Jag har upptäckt att de gärna övervintrar där och växer sig större år från år.
Väderprognosen stämde dåligt. Vi skulle förmodligen fått en fantastisk dag på sjön. Hemma hos oss var det vindstilla och solen gassade. Vid fyrasnåret gav Förundersökningsledaren upp och tog cykeln ner till stranden för ett dopp. Jag följde med. Nere vid sjön blåste det friska vindar och vi konstaterade att vårt bostadsområde ligger betydligt mer vindskyddat än man vanligtvis tänker på. Som tur var blåste vinden in mot land och det var inte sååå kallt i vattnet som man skulle kunna tro när man såg den öde stranden.
När vi kom hem från det snabba Vänerdoppen upptäckte Förundersökningsledaren att han missat ett samtal på mobilen. Det var våra Skälvumsvänner som ville bjuda på kräftskiva.
Vi röjde klart i trädgården så fort vi kunde och for sedan glada i hågen iväg till våra vänner för en riktigt trevlig kväll.
Så såg gårdagen ut. I dag är jag sugen på att fortsätta jobba i trädgrden, men först måste jag hjälpa lilla Svalan att fixa inbjudningskort till hennes stundande födelsedagskalas. Det är ett digert arbete med 19 barn på inbjudningslistan.
BarnaSkapad av Zäta fre, augusti 06, 2010 21:21Vi äter middag. Kokt potatis, egenkomponerad kall sås och enkelpanerad rödspätta. Barnen hyser först en viss skeptisism mot fisken men konstaterar snart att det är gott.
Lilla Svalan säger förnöjsamt att hon numera gillar två sorters fisk; fiskpinnar och panerad fisk.
Guldgossen skrattar och säger att då gillar hon all fisk.
-Nej, jag gillar bara de två sorterna.
-Men man kan ju panera all sorts fisk, förklarar Guldgossen storebrorsaktigt.
Trots att maten faller lilla Svalan i smaken är hon väldigt sist med att avsluta måltiden. Förundersökningsledaren sitter kvar och håller henne sällskap.
Jag vet inte riktigt vilka djupa tankar som rör sig i hennes hjärna men plötsligt säger hon:
-Pappa, vilka är dina svagheter?
BarnaSkapad av Zäta fre, augusti 06, 2010 21:14När lilla Svalan och Guldgossen var och övernattade hos sina farföräldrar tidigare i veckan, glömde lilla Svalan sin älskade mjuka docka Pippi. Nu är det jämmer och elände här hemma, särskilt på kvällarna då saknade blir övermäktig.
Under sommaren har lilla Svalan tagit för vana att idka högläsning för Pippa en stund varje kväll. Ibland har den där stunden dragit ut på tiden så att vi vuxna somnar till lilla Svalans inlevelsefulla röst. Vi tycker naturligtvis att det är bra att hon övar, men det får ju vara någon måtta på nyttigheterna.
Nu blir det dock ingen högläsning. Lilla Svalan gråter och klagar. Jag föreslår att hon kanske kan ägna sin uppmärksamhet och sin omsorg åt någon av de andra gossedjuren. Isbjörnen är ju så mjuk och skön, och gula ankan. Visst förtjänar även de att få höra när lilla Svalan läser.
-Nej, protesterar lilla Svalan bestämt, de förstår inte lika bra som Pippi.
I kväll har dock lejonet kommer till heders och fått agera maskot åt lilla Svalan när barnen och jag spelat "Monipål" som Guldgossen säger. Kanske, kanske kan han få göra lilla svalan sällskap i sängen i natt.
SvettigtSkapad av Zäta fre, augusti 06, 2010 20:58Jag cyklar hem, på ORM-cykelvägen...
Jag cyklar, cyklar, cyklar och cyklar.
Jag cyklar, cyklar, cyklar och cyklar.
Hjälp! En orm på vägen!
Nej, det var visst bara en utdragen skogssnigel.
Jag cyklar, cyklar, cyklar och cyklar.
Jag cyklar, cyklar, cyklar och cyklar.
Hjälp! En slingrande lång orm på vägen!
Ohh, det var visst bara en krokig gren.
VardagsnäraSkapad av Zäta fre, augusti 06, 2010 12:40Jag letar present till lilla Svalan. Jag vill inte avslöja vad jag är ute efter, men hur som haver så verkar det vara omöjligt att hitta det.
MatnyttigtSkapad av Zäta fre, augusti 06, 2010 07:59I går blev sysslingkollegan (eller om det är brylling-) vansinnigt sugen på bullar. Han uppmanade oss att trolla fram några till honom, men förgäves.
Det gick så långt att han kopierade och delade ut små bilder som påminnelse till oss andra om att ta med oss bullar till jobbet.
I dag ligger en vetelängd på mitt skrivbord för vidare förpasselse ut i köket.
Sist jag bakade fick jag för mig att jag skulle baka blåbärsbullar. Jag kom på det när degen låg utkavlad på bakbordet. Eftersom jag inte hade någon blåbärssylt hemma hällde jag helt sonika över en dröse frusna blåbär över degen, rullade ihop och hoppades på det bästa.
Det gick inte så bra. Gissa vad som händer med deg som plötsligt blir iskall! Just det, den slutar jäsa.
I dag har jag tagit med mig en längd dåligt jäst blåbärskreation. Jag gissar att den inte är allt för god. Hoppas sysslingkollegan får sitt lystmäte... hehehe...
